Tack och adjö picturesofme!
Eftersom jag snart flyttar till ett nytt land så kände jag att det passade med en ny blogg! Ni finner mig numera på:
Hur fem bakslag resulterar i en framgång.
Skrev tidigare att det var panik med USA. Hela min magkänsla sa att det här är omöjligt Lisa, du kommer inte att komma iväg. Det är dags att hitta en ny framtidsplan. Men så ringer jag till USA och vicepresidenten är äntligen tillbaka från sin alldeles för långa semester. Klockan två ska han ha möte med min amerikanska studievägledare så om jag kunde ringa tillbaka vid klockan tre så skulle jag få besked, fick jag veta av en trevlig amerikansk röst på andra sidan atlanten. Timmarna gick och nervositeten i magen gick inte att beskriva, när det var tio minuter kvar till midnatt (vår tid) då jag skulle ringa så dyker ett mejl upp. Antagningsbeviset. Smsar några av de viktigaste ett enda ord: ANTAGEN!! Den natten satt jag uppe till halv tre och fixade ansökan till visum och CSN.
Nästa bakslag. Fick tid på ambassaden den 22a augusti, lite stressigt kanske med tanke på att jag hade tänkt åka den 13e. Men mamma använde sina superkrafter och vips så hade jag tid den 6e. På mindre än en vecka (det är så jävla stort ändå) lyckades vi fixa alla papper som behövdes till visumansökan. Åkte ner till Stockholm med syster och hamnade i en lång kö utanför ambassaden. Efter en timme var jag äntligen först i kön, sa hejdå till syster, fick visa mina fotsulor och lämna ifrån mig all elektronik. Någon timme senare var det klart. Ett visum var på väg hem till mig. LÄTTNAD.
Nästa bakslag. Man fick börja välja kurser i början av juli. Alla kurser jag hade kollat lite nyfiket på gick åt som smör i solsken. Jag och Jonna har letat och letat efter kurser. Försöker hitta kurser att ta tillsammans. Kurser som inte är allt för svåra. Som har bra lärare och som faktiskt är intressanta. Jag står på väntelistan på sju olika kurser. Jag har just nu fem units av de tolv som krävs för att få CSN-lån. Om det löser mig vet jag antagligen först efter min första vecka på skolan.
Nästa bakslag. Att hitta någorlunda billiga flygbiljetter till USA är inte alltid så lätt. Men har man tålamod så brukar det lösa sig. Ska man dock flyga samtidigt som OS i London slutar så är man körd. Så som jag, Jonna och Mamma har letat efter biljetter. Förgävets väntat flera dagar i hopp om att priserna ska gå ner. Men icke. Tacka Gud för att jag har föräldrar som hjälper mig att uppfylla min dröm. Hejdå 10 000!
Nästa bakslag. Kunde inte ansöka om CSN-lån förrän jag fått antagningsbeviset från skolan. Handläggartiden är över en månad och pengarna som är mer än välbehövliga just nu finns inte där. Och ringer man och ber så snällt man kan om lite påskyndning så får man ett snäsigt "Nej." tillbaka.
Mer bakslag än framgångar må man tycka. Men är det något jag har lärt mig under de senaste veckorna så är det att INTE GE UPP. Vad du än gör, ge inte upp. För efter all tid, alla pengar och alla tårar som har gått åt så finns det liksom bara en sak att göra. Att fortsätta kämpa. Att bevisa för mig själv och för alla andra att det faktiskt går bara man ger sig fan på att inte ge upp. Om fyra dagar, måndag den 13e klockan 09.10, lyfter ett plan som går till Frankfurt. Det planet kommer jag befinna mig på. Därefter hoppar jag på ett plan till Washington innan jag slutligen, äntligen, får hoppa på planet som ska ta mig hem.
LinneaLindmark. (eller lindmask som Johanna säger)
Alltså, kan man annat än att älska människan??? Så sjukt jävla skön. När jag flyttar så tänker jag ge ut hennes nummer till okända pojkar. För nu är det bara en vecka kvar i Sverige. Shit. En vecka liksom! Iallafall, visum är fixar och nu är det i princip bara packningen kvar. Hur Linnea bara kunde ha en väska med sig är helt otroligt! Jag är uppe i tre.. Tills vi ses igen (kommer snart fylla bloggen med USA!), puss och kram!
Jag.
I oktober 2010 skaffade jag min lilla bebis, nämligen en Iphone 4. Genast började jag föreviga mig själv genom den fiffiga kameran då man ser sig själv. Tänkte visa er lite hur jag har sett ut och även förändrats sen jag blev med ny mobil.
Det är lustigt hur mycket man kan förändras på så kort tid.
Dag två, studentveckan.
Och äntligen blev det min tur. Efter flera år av längtan. Log genom hela kvällen, finns inte ett enda kort där jag inte ler. Åt god mat, dansade i den dyraste klänning jag äger och gick hem barfota med Johan. En himla fin kväll. Avundas de som har detta framför sig! Så se och njut, för vackrare än så här blir det inte.
Att vara vid liv.
Livrädd och vilsen tös. Men stundvis lever jag igen. Skrattar såna där äkta skratt som strålar genom hela kroppen. Ler leenden som ger en träningsvärk i kinderna. Minns innebörden av ordet "lycka".
När plan A krackelerar.
Framtiden.
Det där ordet som kan ge en lyckliga fjärilar i magen. Men som också kan resultera i illamående och rädsla vid blotta tanken. Framtiden.
Om 27 dagar är det tänkt att jag ska sitta på ett flygplan tillsammans med Jonna. Antagligen i våra onpieces som det står sweden på. Detta flygplan ska ta oss till San Diego där vi ska bo tillsammans. Hon har förberett vår ankomst med allt från täcken till diskborstar och toapapper. Jag har velat fram och tillbaka väldigt mycket den sista tiden. Att åka. Att inte åka. Jag bestämde mig för att ta chansen livet erbjöd mig. Jag visste tidigt vilken skola jag skulle välja och magkänslan kändes bra.
Om 27 dagar är det tänkt att jag ska sitta på ett flygplan tillsammans med Jonna.
Jag är inte antagen till skolan än.
Vilket betyder att jag inte har kunnat söka CSN-lån eller visum än. Väntetiden på amerikanska ambassaden ligger på över 30 dagar. Förstår ni mitt dilemma? En del av mig har gett upp. En del av mig sitter tyst mot väggen och ser hur USA sakta glider mellan fingrarna på mig. En annan del av mig är förbannad och skriker fula ord inom mig om att ingen (INGEN) ska få stå mellan mig och mina drömmar. Detta har resulterat i att jag har tvingats tänka "tänk om". Tänk om jag inte kommer in? Vad händer då? Jag har sökt till olika utbildningar här i Sverige, det var min plan B. På förstahandsvalet har jag just nu reservplats 2060. Plan B är med andra ord ingen god vän med mig. Någon plan C fanns aldrig. Men givetvis har jag spenderat otaliga timmar på internetsidor. Backpacking i Asien. Kanske Australien. Språkresa till Italien. Aupair i England. Det enda jag vet med säkerhet är att jag inte vill stanna i Leksand. Vad som helst utom just Leksand.
I flera månader har jag mått så otroligt bra då jag vetat exakt hur min framtid ser ut. Nu är den inte lika självklar längre och det gör mig bokstavligen livrädd. Det, tillsammans med hur jag mått den senaste tiden, har resulterat i två känslor. Vilsen och tom. Jag känner mig som ett blankt papper som ligger bortglömt i något skåp. Den där vilsna känslan som nyblivna studenter har talat om har nu infinnit sig hos mig. Jag vet inte vad jag ska göra med den, vill allra helst slänga ut den genom fönstret och se den föras bort med vinden. Vad händer om jag sitter med en plan C som ännu inte finns?
Jag är inget annat än en vilsen jäkel just nu.
.
Måste det göra så jävla ont?!
Lova att ta hand om dig.
Det finns inget vi längre. Vi båda visste vad som skulle hända men ingen ville säga orden. Jag stod i regnet och såg dig köra iväg för att antagligen aldrig mer komma tillbaka. Sov på din sida av sängen inatt. Hade halsbandet jag fått av dig på mig och höll tavlan på oss mot mitt bröst. Tårarna rann och jag undrade om vi verkligen tagit rätt beslut och ville inget annat än att du skulle komma tillbaka. Tårarna rinner fortfarande, huvudet gör ont och ögonen är svullna. För att inte tala om smärtan i mitt hjärta. Går den någonsin över? Hur många tårar kan en människa innehålla? Men vi har en vänskap som ingen kommer kunna ta ifrån oss. Och jag kommer alltid älska dig. En del av mitt hjärta kommer alltid tillhöra dig. Alltid.
Avicii - Levels.
Lyssnar på bra musik och minns en bra vecka. Saknar urspårning med mina tjejer.
Och jaaaa, om något fortfarande är intresserad av mitt lilla liv så kanske jag kan försöka bli bättre med uppdateringen..
En flickas bästa vän.
Det gör nästan lite ont i mig när jag gör detta inlägg. Jag ska alltså sälja något som ligger mig väldigt varmt om hjärtat. Nämligen skor. Helst skulle jag vilja ha en vägg full av dem, men när ekonomin tryter är det bara att inse att vissa skor bara står och dammar. Så ser ni något ni gillar, hör av er!
1. Svarta med guldkant, stl 38 150:-
2. Bruna kängor med "ludd", stl 39 150:-
3. Svarta klackar med platå, stl 39 200:-
4. Bruna brouges, stl 39 150:-
5. Beiga skor med platå, stl 39 200:-
6. Gladiatorklackar, stl 39 150:-
7. Klackar i en härlig grön färg samt öppen tå, stl 38 150:-
8. Blåa espadrillos med öppen tå, stl 39 100:-
Precis som vid tidigare bloppisar så når ni mig här, på facebook eller via mejl!
Den bästa veckan hittills.
Dag nummer ett på studentveckan invigdes med hemmagjorda hallonshots som skålades i små rosa shotglas, och fortsatte sedan med studentfotboll och sedan klassfest!
Sandra, Emma, Emil och Gro!
Felix, Emma, Pauline, Olivia och så Micke på ett hörn!
Lite pepp innan match.
Viktigt att dricka vatten mellan matcherna..
Klassfest på kvällen! Jag och Johanna.
Medan andra spelade ölspelet så åt Felicia grillade majskolvar med smör.
Gustav och Ludvig var pepp!
Fina Sandra och Pauline.
Olivia och Ludvig!
Det var alltså den första dagen. Dagens urspårning kom dock först efter klassfesten när jag och Olivia tog sällskap hemåt. En film som antagligen borde begravas spelades in.. Men lyckliga, det var vi!!
Garderobsrensning = BLOPPIS!
Är ni intresserade av något så kan ni kommentera, skicka ett meddelande på facebook eller skicka ett mejl till Lingels@hotmail.com.
20:-
1. Blå väst, stl M
2. Grå väst, stl 42
3. Svart väst, stl S
4. Blommig kjol, stl 36
5. Roströd tröja, stl 36
6. Linnea med volanger, stl S
20:-
7. Sammetslegging, stl M
8. Transparent skjorta, stl 38 (oversize)
9. Tröja med markerade axlar, stl S
50:-
10. Badshorts, stl S
11. Röda, höga shorts, stl 36/38
12. Hög kjol, stl S
50:-
13. Avklippt herrskjorta, stl S (herrstorlek!!)
14. Transparent skjorta, stl 36
15. Blålila skjorta, stl 38
50:-
16. Transparent blus, stl 36
17. Transparent blus med rosett, stl 38
18. Rosa, stickad tröja, stl M
50:-
19. Svart kofta, stl 36
20. Brun polotröja, stl M
21. Grå kofta, stl S
50:-
22. Spetslinne, stl L
23. Röd kofta, stl S
24. Polo, herrstorlek S (mer som M/L)
50:-
25. Svart basklänning, stl 36
26. Röd polo, stl S
100:-
27. Höga byxor i skönt material, stl 36
28. Skinnklänning, stl S/M
29. Blommig bustier, stl 38
30. Militärgröna, höga short, stl 36
200:-
31. Blågrå klänning, stl M
32. Rosa byxdress, stl 34
Håll ögonen öppna, mer grejer kan ramla in..
Vackraste.
I fredags hade Rättvik bal och jag hoppade givetvis in i bilen för att se min Pauline och hennes Fredrik. Hade kunnat börja gråta för att hon var så himla vacker! På tisdag är det min tur, som jag har längtat. Innan det väntar det dock studentfotboll och klassfest. Studentveckan är officiellt igång. Och jag har bara en sak kvar att säga:
Nu jävlar kör vi.
Ex Animo.
Om exakt två veckor är det min tur! Lyckan är obeskrivlig.
Och imorgon skriver jag mitt sista prov för hela gymnasietiden. Vad kan jag säga? Snart är det bara festen kvar.
