Trött på den här känslan. Den suger ut all energi ur kroppen och jag orkar inte mer. Jag är orkeslös och försöker ta mig från den ena dagen till nästa. Trött på den här känslan.

Den här känslan av att inte duga.

Jag är trött på ensamheten som numera är mitt ständiga sällskap. Trött på lärare som säger "du kan bättre", jag instämmer och får dåligt samvete, för jag orkar ju inte göra bättre ifrån mig. Trött på att inte hinna träna så ofta jag vill, för jag vill bli bättre, starkare och utvecklas. Vill träna med laget och umgås. Trött på att alla blir arga för att träningen inte hinns med eller på att jag gör fel. Trött på att jag alltid gör fel i andras ögon. Tror jag gör rätt men det gör jag inte. Långt ifrån.

Trött på att aldrig räcka till eller duga i andras ögon.

Är det så konstigt att jag räknar ner dagarna till avresan till andra sidan jorden? En ny start. Ett nytt kapitel i en ny stad med nya människor.

Jag duger. Inom mig vet jag att jag visst duger och att jag faktiskt är tillräcklig. men ibland känns det som om alla vill visa att jag har fel. Men jag duger och jag är tillräcklig.

Jag är tillräcklig.

Gårdagen spenderades först med mina fina tjejer, sedan blev det en snabbvisit hos pojkvännen innan jag begav mig hemåt. Vid elva, då kvällen bara börjat för de flesta, låg jag och sov. Är nu i Enköping och två matcher ska spelas (och vinnas). Återkommer med lite bilder från gårdagen sen! Adjö.

Blir sugen på att klippa håret en decimeter kortare, färga hår och ögonbryn i en kastanjebrun färg, låta läpparna vara blodröda och spendera dagarna i en grå collegetröja.

När jag ser denna kvinna tänker jag på någon djup, konstnärlig kvinna som springer runt i trosor och en stor tröja på morgonen och dricker te ur en stor kopp, sittandes i ett fönster. Inspiration!

Så förbaskat bra kväll med tjejerna igår. Dagen startades med fika tillsammans med Bea innan jag styrde stegen mot Tegera Arena. Leksand - Örebro med 4000 på läktaren och jag stod i älskade Sportbaren med Felicia. Sedan, efter lite uppiffande, hamnade jag hos Johanna där några fina tjejer väntade. Mycket prat och skratt innan vi begav oss till bowlingen. Helt sjukt vad kul vi hade! Jag har mått dåligt så länge och igår var första kvällen då jag verkligen kunde slappna av och bara ha kul. Jag skrattade, dansade och njöt av livet i några få timmar. Men mer än så behövdes inte för att påminna mig hur fint livet kan vara. Fler fina kvällar åt folket!

Beslut som kommer förändra livet som man vet det är på väg att tas. Är så nervös och rädd att tårarna faller. Vet att jag borde ta chansen, borde hoppa ut i det oändliga. Måste våga!

Ja, skrev lite igen. Blir nog inte regelbundet, men jag skriver iallafall. Nu bör jag plugga tills jag spyr, trevlig fredag ändå!

Emma. Hon hade inte hört av sig, trots att det hade gått två veckor. Jag hoppades att hon skulle vara på samma bar ikväll, även om oddsen inte direkt stod på min sida. Efter att ha lämnat jackan i garderoben så ångrade jag nästan den mörkgröna, stickande tröjan. Det var nämligen stekhett. Även om klockan bara var elva så var det fullt med folk, det var trots allt löningshelg. Folk jag kände hälsade, kramades och envisades med att prata längre än vad jag hade tid med. Jag hade fullt upp med att försöka hitta Emma i folkvimlet, om hon ens var här ikväll. En liten blondin som antagligen hade använt sitt kreditkort lite för mycket under kvällen ramlade in i mig och försökte ögonblickligen spela nyktrare än vad hon var. Men medan hon pratade på om sin livshistoria så tyckte jag mig se någon med chokladbrunt hår ståendes i baren. Med en snabb ursäkt lämnade jag blondinen som obekymrat vinglade vidare. Nog var det Emma i baren alltid och helvete, hon var snyggare än jag mindes henne. En svart klänning med tunna axelband som blottade knäna, men var längre baktill. Ett par rejäla, svarta klackar med förbluffande hög klack prydde hennes fötter. Det var en kontrast som heter duga jämfört med förra gången jag såg henne, med ett par enkla jeans och en ärmlös, vit skjorta. Jag närmade mig henne från sidan, ville inte att hon skulle se mig då den perfekta öppningsrepliken låg på mina läppar. När jag kom närmare kunde jag tyda de röda läpparna som omfamnade glaset när hon drack och skuggan efter ett par nyckelben.

- Så mitt första intryck dög inte?

Bevisligen skulle jag kanske ha låtit henne se mig innan jag plötsligt pratade in i hennes öra, för hon hoppade till och drinken i hennes hand bokstavligen flög genom luften och landade kanske inte på världens bästa ställe. Över hela henne. Hon svor och försökte förgäves borsta bort drinken från klänningen med händerna. Sedan såg hon på mig. Hennes blick tillsammans med den händelse jag nyss bevittnat blev för mycket. Jag försökte verkligen, det gjorde jag, men till slut kunde jag inte hålla mig längre. Jag bröt ihop totalt av skratt och det gick inte att sluta. Jag fick ta stöd mot bänken när jag såg hur hennes blick bli ännu argare.

Jag vet inte riktigt hur det gick till, men helt plötsligt var det min tur att bli dyngsur och jag tystnade tvärt. Utan någon som helst vetskap om hur det gått till så kollade jag upp mot kvinnan mitt emot mig. Hon stod med ett tomt drinkglas som antagligen hade varit fullt för några sekunder sen. Hon knep ihop läpparna och hennes nakna axlar började skaka, för ett ögonblick trodde jag att hon skulle börja gråta och jag funderade på att låta mina fingertoppar smeka hennes överarm. Sen helt plötsligt började hon skratta och nästan ramlade ihop över bardisken. Tårarna rann och hennes skratt överröstade musiken som ekade i rummet. Hon var vacker när hon skrattade.

När vi båda hade hämtat oss från händelsen, vilket tog ett tag, la jag min hand på hennes axel och pekade mot ett bord som låg lite avsides från både baren och dansgolvet. Hon nickade och fortsatte att fnissa. När vi slagit oss ner var hon den som först öppnade munnen.

- Jag kan inte förstå att jag aldrig gjort det där tidigare!

- Gjort vad?

- Slängt en drink i ansiktet på någon.

Hon log fortfarande och jag kunde inte göra annat än detsamma. Det var någonting med den här tjejen som satt mittemot mig.

- Ja, personligen så hoppas jag att jag slipper vara din måltavla nästa gång.

Vi satt tysta och bara kollade på varandra i en minut eller två. Jag vågade inte bryta ögonkontakten. Det var nästan som om jag var rädd för att hon skulle försvinna om jag kollade bort för en sekund. Sedan slängde hon ett ögonkast mot dansgolvet och när hon sedan kollade tillbaka såg hon ut som en liten treåring som var på väg att hitta på hyss. Hon ställde sig upp och började backa mot dansgolvet. Med sina pekfingrar gestikulerade hon att jag skulle följa efter, när jag ställde mig upp vände hon sig om och försvann bland hundratals danssugna människor. Jag skrattade för mig själv och undrade vem jag egentligen var på väg att få lära känna.

Är hemma på svensk mark igen och inom loppet av två sekunder så är man dränkt under femtio prov och trettio inlämningar. Fast nu överdrev jag. Men det är så det känns. Inte hjälper det gråa vädret utanför fönstret att hålla humöret uppe. Tänker på livet efter studenten. Får en känsla av "hur gick det sen?". Vill se världen innan jag slår mig till ro. Kollar på tågluffing i Europa backpacking i Australien eller Asien. Vet inte vad jag vill, men jag vet att jag inte vill stanna i Leksand. Denna stad kommer alltid att vara mitt hem, och säkerligen kommer jag att hamna här innan mitt sista andetag, men jag är redo att byta ut denna stad mot Rom, Sydney, Paris, Koh Lanta osv. Ge mig världen!

Hejhej!

09.00 i lördags lyfte planet, på söndag landade vi vid cirka 17.00. En tur över Atlanten som bara skulle ta 6-7 timmar tog härliga 12 timmar tack vare fin motvind. Även tack vare motvinden som det blev tankstopp i Montreal innan vi sedan begav oss till New York och därefter tog oss till Los Angeles. En resa på över tjugo timmar alltså, och jag har sovit sammanlagt två timmar sen jag vaknade 06.00 i lördags. Kan lova att jag är lagom mör!

Har ingen aning om när jag får tillgång till internet igen, men nu vet iallafall mina nära och kära att jag lever!

Justja, eftersom blogg.se fortfarande krånglar med mobiluppladdningen så vet jag inte om jag kommer att kunna lägga upp några bilder. Annars hittar ni bilder på instagram @ Lingels! Over and out.