23.




GRATTIS BRORSTOR!

Jag älskar dig.





Everyone dies, wether today or fitfty years from now.








Träning, bubbelbad och BradPitt-maraton igår. Bakade muffins, men jag glömde grädden i smeten och Linnea hade för mycket smör i glasyren. Resultaten? Mums. Förövrigt vill jag bara tillägga att Fight Club är en lite förvirrande, men ack så bra film.



I will follow you into the dark.




Mannen är otrolig.


Genom varje andetag.









Äntligen plusgrader. Idag har jag börjat flytta in i systers rum medan vi gör om mitt. Iklädd mjukisoutfiten nummer ett. Lång, stickad polo och stickade sockor. Puss.




OCH DET ÄR NU HISTORIEN SLUTAR. (9)



Jag sitter och äter frukost, läser tidningen som intresserar mig lika mycket som vädret på tv. Du kommer snubblande ut ur badrummet, med en handduk slängd runt dina höfter. Våra blickar mötts och generat låter jag blicken falla tillbaka till tidningen och en artikel om årets trender. Jag hör hur du skrattar för dig själv och försvinner in i sovrummet för att klä på dig. Bokstäverna blir suddiga och jag börjar dagdrömma. Om oss. Eller vad är det vi är? Är vi ens något så man kan tänka oss och vi? Vi är något jag aldrig varit med om förut. Det är som om jag har slängt mig ned för en klippa i hopp om att försvinna. Och istället landat på en grön sommaräng. Av någon underlig anledning tog du mig, medelmåttiga mig, i dina armar. Jag förstod fortfarande inte och ibland inbillade jag mig att jag inte ville förstå heller. Allt var för bra för att vara sant. Som en dröm som är så otrolig att man vet att det är just en dröm. Det var som om jag väntade på att fasaden skulle falla. Jag letade efter brister och förklaringar. När allt jag behövde göra, var att kolla in i dina ögon. Trygg.

Dina läppar mot min örsnibb väckte mig ur mina tankar. Jag ler försynt när du drar läpparna längs min nacke. Dina andetag är varma och får mig att rysa. Sen går du, lämnar mig ensam med mina egna tankar. Som lyckligtvis inte bestämmer sig för att gå längre än till tvskärmen.

Runt fyraslaget durrar min mobil och sänder ut ljudet av Calvin harris - Dance wiv me. 10 minuter senare är min kväll uppbokad av min älskade Hanna. Min kompis sedan barnsben, härliga Hanna som ler dygnet runt och som sprider glädje vartän hon går. Och till skillnad från mig har hon kurvor som de flesta kvinnor skulle dö för. Hanna, som nu hade bestämt sig för en tjejkväll på stan. Trots att vi inte riktigt hade nått "klubbåldern" än. Men vad gör det om hundra år? Jag lämnar ett meddelande på din mobil, hoppas att det är okej. Slänger ner lite (och massa) kläder i en väska och hojtar på en taxi.

Musiken är hög, jag känner basen ta över mitt hjärtas rytm. Ljuset, som blinkar besatt, gör mig yr och berusad. Tillsammans med mina höga klackar blir jag ännu vingligare och klumpigare än vanligt. Vi dansar som om dansgolvet brann, struntar i allas blickar och slänger runt armar och ben. När svetten dryper om mig och jag flåsar som efter ett maratonlopp, skriker jag något om att jag måste ut, måste hämta andan. Jag lämnar Hanna därinne och ställer mig runt hörnet för att slippa allt folk. Tänder en cigarett, andas och blåser sakta ut röken. Ett gäng killar kommer vinglandes längs vägen, fem stycken närmare sagt upptäcker jag efter en snabb räkning. Jag backar mot väggen för att ge plats när jag märker deras blickar som synar mig uppifrån och er. De stannar. Skräcken genomborrar min kropp och jag glömmer bort allt jag nånsin lärt mig om självförsvar. Ett leende (en tanke) går igenom killarna. Jag lyckas få fram mobilen och slår ditt nummer, hoppas att du ska höra.

-Hej gumman.

Jag har aldrig stått närmare en vägg. Jag har aldrig varit räddare. En kille tog några självsäkra kliv framåt och, hela tiden med blicken i mina ögon, ställde han sig bara några centimeter ifrån mig. Jag känner en hand på mitt lår och ett skrik fastnar i halsen.

Snälla svara.





PORTRAIT.




Jag är sjukt sugen på att fota porträtt. Svartvita, enkla porträtt. Hm. Tror jag ska tvinga mina kompisar att modella för mig. Någon frivillig?:)




PUBLISHED.


Min käraste syster bad mig att lägga upp de 100 ord jag hade skrivit och som hade blivit publicerade. Här är dom.

Om 100 år (ord)

Med hjälp av 100 ord ska jag skriva något vettigt, intressant, gripande och djupt. Många där ute har skrivit om klagan, sjukdomar, världskriser och andra orättvisor. Vad finns kvar att skriva om? Det blir samma ämnen, fast i andra ord. Det är samma budskap, förklätt i nya meningar. Med hjälp av 100 ord ska jag göra min röst hörd och inspirera andra människor. Vi är alla redan medvetna om världens situation, jag kanske borde skriva om nått personligt? För uppmärksamhetens skull? Eller så kan jag helt enkelt hitta på någon gripande historia? Nej, vi vet alla sanningen om världen. Så pusshej, ta hand om er och världen.





So you said.







Cant catch tomorrow.








100 ORD.


Ni får tolka texten nedan hur ni vill. Jag förväntar mig inte att alla kommer orka läsa.

För några veckor sedan skapade jag en ny lunarstorm. (Jag vet vad ni tänker men ta det lugnt, förklaring kommer). Jag skapade den nämligen för att kunna läsa 100 ord. För er som inte vet vad det är; med hjälp av 100 ord ska man försöka skriva om ett visst ämne. Dessa ord blir sedan publicerade på förstasidan och folk får kommentera. Responsen jag fick gjorde mig alldeles varm, samtidigt som det fanns vissa som fick mig att börja skratta. Självklart finns det, och kommer alltid finnas, folk som inte har samma åsikter som en själv. Men varför då ta sig tid att läsa dessa hundra ord och sedan kommentera med "shuuuu sämsta 100 ord"? Jag står inte för att alla människor ska ha samma åsikter. Jag står för att alla ska vara olika och därigenom ha olika åsikter, tankar och liknande.

Men jag orkar inte med folk som gör sig besväret att skriva något totalt värdelöst, något som inte berör någon. 100 ord är till för att göra sin åsikt hörd och för att diskuteras. Men när var senaste gången du satt och diskuterade något starkt med någon? Ärligt nu. Dom enda jag diskuterar med nuförtiden är folk som är 30+, min kompis som är Jehovas vittne eller så gör jag något halvhjärtat försök med någon annan kompis. Svenska folket, var är passionen? Eller är vi så hjärntvättade att våra egna åsikter har glömts bort? Vad som gör mig ännu mer ilsken är ändå folk som skriver 100 ord som liknar detta:

Jag fattar inte? Varför Prata Folk så mycket skit.. När man går på stan så kollar dom snät, I skolan Känns det som dom prata Även om man inte är utsatt.. Jag för söker tänka att Dom kollar på en för att dom e avonsjuka, Att Man faktist e vacker, Och Att Dom inte har något liv, För Vad e det För liv Att säja Massa saker Kollar vad "Fett hon är" "Kolla vilka kläder" Haha.. Äre för att man inte vill bli utsatt själv eller för att man känner sig ful själv?

För det första heter hon _Bajbii_ och på hennes visningsbild visar hon mer tuttar än ansikte. Över till de 100 orden. Ämnet är bra, samt hennes åsikt och tanke bakom inlägget. Men stavningen och språket? Jag förstår inte vad det är som har hänt. Vill inte folk bli tagna på allvar längre? Vart är självrespekten och viljan att göra sin röst hörd? För några år sedan var 100 ord intressant, djupt, gripande och riktigt bra. Nu vet jag inte om jag ska skratta eller gråta när jag läser de. Säg mig, är vi svenskar verkligen så dåliga på svenska? Och på att uttrycka oss?

Jag skrev 100 ord som blev publicerat. En tjej kommenterade inlägget och vi började diskutera. Sedan sa hon något som var en väckarklocka. "Nuförtiden är 100 ord så negativt, vi ser aldrig det positiva." Jag kollade igenom arkivet och upptäckte att hon hade helt rätt. 100 ord var fullt med negativt, utseende, världskriser, orättvisor och typiska i-landsproblem. Det hade inte varit några positiva 100 ord på nästan över en månad. Är vi så deprimerade? Tänk efter, är livet verkligen så jobbigt? Nej. Så ge dig en smäll på käften och bit ihop. Om du vaknar och tänker "nej, jag orkar inte." eller "jag är så jävla ful", tror du verkligen att din dag kommer bli glädjefylld? Absolut inte. Släng en slängkyss åt din spegelbild, gör ett glädjeskutt ut genom dörren och möt världen med ett leende. Om inte annat så har du iallafall försökt. Och mer kan vi inte begära.

Käraste läsare som orkat läsa ända hit, en eloge till er! När jag väl börjat skriva, så är det ibland helt omöjligt att sluta. Jag kan inte mer än att hoppas att ni inte känner att de senaste minutrarna är helt bortkastade. Iallafall, hatten av för er. Puss.



Like a kiss in the casino.







Just for now.



Just nu vill jag bara se ut så här (Flora). Och inte vore det helt fel om solen ville dyka upp lite oftare. Förövrigt så ska jag pallra mig in till en tygaffär i veckan och köpa en massa tyger. Jag är galet sugen på att sy lite kjolar och kanske nån tröja. Tog kort imorse också, är riktigt nöjd med resultaten som ni snart kommer få se. När jag stod och sminkade mig kom dock en viss herre och snodde duschsvampen varav han ilade iväg med en väldig fart. Ibland är Fidde söt.







Where's the passion?






Spenderade kvällen med älskade Linnea. Blev mycket skratt och prat. I veckan blir det även övernattning! (och ja, mina armar/händer är väldigt maskulina)

På något sätt känner jag att min blogg inte är som förut. Jag menar, vart tog mina fotografier vägen? Som dom i min header. Vart tog min passion vägen? Det var över en månad sen jag tog med mig kameran, ansiktsfärg och annat smått och gott in i duschrummet för att fota. Jag saknar det. Nu har det blivit mer "vardagsbilder" och jag har gett lite av min själ till novellen istället. Imorgon lovar jag er fotografier och en del av novellen.

Åh Sofia, fina du!




Untrust us.






Idag var en sådan dag när man inte riktigt vet vad som är upp eller ner. När jag gick hem från jobbet och snöflingorna föll så gick tankarna bara åt ett håll. Vart är våren? Förövrigt har jag kommit på att jag gillar svartvita kort. Ni vet, lite djupare känsla. Puss.



Burning colour.




Jag vill kisa med ögonen mot solen och bränna fötterna i sanden. Jag vill ha söta kjolar och tshirts med stora mönster. Jag vill ha bara ben och färger så klara att de bränner i ögonen. Jag vill ha sena sommarkvällar, nattdopp och picknik i grönt gräs. Jag vill ha chokladdoppade jordgubbar och mjukglass med tuttifrutti-strössel.

JAG VILL HA SOMMAR.





I GOT YOU, YOU YOU YOU, I GOT YOU.






Gårdagen i snabb takt;
Skola med skratt och mys, kramar inför lovet. Lottar ut knäckebröd på vinterfestivalen (3 timmar i -5). Snackar med en kille och lyckas få gratis biljetter till kvällens genrep. Med hjälp av en söt Erik packar vi ihop och jag går till Konsum för att packa kassar. (För att tjäna pengar till klassresan). Kylan har fäst sig långt in under huden och jag skakar konstant i två timmar. Jag tackar gud för micke och de söta tanterna som höll mitt humör på topp! Därefter springer vi till arenan där vi träffar Oskar. I strax över en timme sitter vi och fnissar, hejar, buar, skrattar och busar. Melodifestivalens bästa bidrag gick här i Leksand. Sedan åker vi hem till Markus och spelar lite poker, jag hade flyt i början. Senare hamnar vi allihop framför tvn i en enda stor hög och kollar på allas favorit. Sunes jul. Det blev massa skratt innan käraste bror kom och hämtade mig och jag somnade i bilen hem. En trött Lisa vaknar sedan på morgonen smått besviken då hon kommit på att hon aldrig fick klippa Mickes hår igår. (Micke, på lovet så!). Puss.




YOU CAN'T HURRY LOVE.




Jag känner för att skriva något poetiskt. Något som naglar fast era ögon och greppar tag i er. Tyvärr är jag så trött att mina ögonlock snart är nere vid hakan och jag ser knappt vad jag skriver. Imorgon får poeten inom mig utlopp. Dock kommer jag inte hem förrän åtta, först skola, sen jobb för softbollen och slutligen jobb för klassresan. Puh! Tack gode gud för lov.





SKÖNHETSMISS.




Som resten av världen blev jag nyfiken på mittbena. Och förvånansvärt nog så gillar jag det lite. Kanske. Eller mycket. Dock får ni ursäkta bilden.




Soffi16.




Idag var jag med finaste Sofia (bilden). Vi solade, simmade och smaskade äpplen i bastun. Fröken lyckades även ha sönder en av duscharna. Någon som är förvånad? Nej, trodde väl det;) Provet gick riktigt bra, inte så konstigt när jag sistasekunden-pluggade. Vill bara skicka ett grattis till min buskompis Micke som blev uttagen till landslagsläger! Du är kung och du kommer bli stoor!:) Puss



LB.



Sitter framför bibeln (lookbook.nu) och inspirationen kokar över.



UPDATE: Gode Gud, snälla gör så mitt hår växer några decimeter över en natt?




VARJE LITET STEG.







SOprov imorgon. Andra världskriget. Frågan är varför jag inte sitter och pluggar i denna stund?




KOM IHÅG MIG






Svenska hjärtan tinar aldrig när dom väl har frusit.
Skitsnack. Ge mig kärlek och passion och hunger och magi så smälter jag rakt av

Och vi som väntar på något gott vi väntar alltid för länge jag vet, jag vet
men ett liv med låga krav är som sommar utan sol och vinter utan snö

Och vem vill leva så?





Skyll på mig.





Det bästa ljudet som finns kan vara när bollen kommer emot en i ett perfekt kast, landar perfekt i handsken och ljudet ekar i hela salen. Då känner jag mig trygg. Då mår jag som bäst.

Fick schemat för i sommar. JuniorSM, inomhusSM, Holland, Billingeslaget+seriematcher. Lycklig.



OCH DET ÄR NU HISTORIEN SLUTAR. (8)


Jag står på tågstationen och stampar otåligt med klacken mot det kalla golvet. För sjätte gången kollar jag klockan vid min handled, 20.23. Väntan gör mig galen och otålig, jag har redan väntat i en vecka. Ditt tåg skulle komma vid kvart över, men tvskärmen visar försening. En vecka. Sju dagar. Hundrasextioåtta timmar. Jag vill inte ens veta hur många minuter. Tänk om du hade glömt bort mig? Jag var livrädd för att någon obarmhärtigt snygg tjej hade fångat dig likså du hade fångat mig. För vem ville inte ha någon som dig att kalla för sin egen? Du såg ut som någon som nyss kommit ut från krogen där bara gudarna vet vad du gjort, hela du utstrålade farligt och förbjudet. Sånt som man inte kan låta bli. Samtidigt är du sötare än chokladdoppade jordgubbar en varm sommarkväll. Ni vet alla filmer som vi tjejer sitter och fnissar till? Du är killen i filmen som får tjejernas magar att pirra.

En signal tjuter i mitt öra och ditt tåg susar äntligen in på perrongen. Jag är nära på att falla när människorna försöker byta platser. Av och på tåget. Jag sträcker på mig och ställer mig ostadigt på tå. Men mina ögon hittar inte dig. Efter att ha fått yrsel av mitt snurrande bestämmer jag mig för att helt enkelt vänta tills folkmassan har försvunnit. En hand landar på min midja och ett par mjuka läppar kysser min nacke. Vartenda hårstrå på min kropp reser sig och hela jag ryser.

- Har du saknat mig?

Jag vänder mig om och pressar mina läppar mot dina. Du håller om mig hårt och släpper inte taget. Om jag har saknat dig? Saknaden har slitit sönder mig inifrån. Vi lossar vårat grepp och sätter oss i första bästa taxi. Väl hemma gör vi ingenting, absolut ingenting. Jag ligger i soffan och låtsas läsa Elle, du ligger på golvet nedanför med blicken mot tvn. Plötsligt tar du tag i min arm och sliter ner mig så jag landar ovanpå dig.

- Hello gorgeous.

Du försöker vara manlig och hård, men dina ögon utstrålar bus. Jag antar utmaningen och vi tumlar runt på golvet likt två 3åringar.  Dina muskler vinner dock över min envishet och jag tvingas erkänna mig besegrad när du sitter över mig och dina fingrar kittlar mig överallt. Du böjer dig fram tills våra näsor nästan nuddar varann och jag känner djup. Jag känner ingen spänning eller liknande, utan djup. Där ligger vi mitt på golvet och flåsar efter andan när du plötsligt bestämmer dig för det omöjliga. Du lägger dig så dina andetag smeker min kind och viskandes krossar du alla mina tvivel.

- Jag är din.
- Mitt hjärta är ditt att förstöra.




Lasse Lindh.


Jag tror jag är kär.



Har blivit mycket videoinlägg på sistone. My apologizes. Förövrigt vill jag fråga vad som har hänt med svenska Melodifestivalen? Om man kollar på gårdagens bidrag och hur svenska folket röstade. Det är nästan så man ryser av skam. Men det är bara jag och visst fanns det några igår som jag tyckte var bra.

SOMMAREN I ALL SIN ÄRA.


Sommarlängtan in i märgen. Men hur många kan skryta om att leva i ett vinterparadis?










Valentine.






Glad alla hjärtans dag! Eller hur man nu säger? Min kväll kommer spenderas med Malin och det blir gammalt hederligt tjejmys. Igår kom sötaste Linnea hit, vi bakade kladdkaka och kollade på film. Picture this och The mist. The mist var läskig, men halvkonstig. Dock satt jag med tårarna rinnande i slutet. Om jag är blödig när det kommer till filmer? Utan tvekan! Lägger upp lite mer bilder när jag kommer hem från träningen. Och hur blir det med fortsättningen på novellen? Den kommer. Jag vet att jag har lovat det hela veckan, men min inspirationsmätare har legat under 0. Precis som termometern. Fortsättningen kommer iallafall idag eller imorgon. Som min käre kompis Jenny säger; Tygla dina hästar! (Hold you horses). Nu ska jag iväg och ta en ordentlig simtur. Puss!

Du kan få mig när du vill.




TIME FLIES.




För första gången på 3 månader är det ljust ute när jag kommer hem. Inspirationen tryter och imorgon ska jag försöka skriva ett inlägg på novellen. Puss!




Pieces of what.





Idag är en sån dag man bara vill gömma sig under täcket. Ensam.



Science only reach a certain limit, then comes God.







Bosön.



Nu är jag hemma igen! Träningslägret på Bosön gick jättebra och var hur kul som helst. Dock har jag nu träningsvärk i muskler jag inte ens visste om att jag hade. Så gissa vem som kommer gå runt som en gammal tant imorgon? Jag! Men det var kul att träffa tjejerna igen och vi skrattade som galningar:) Fick iallafall reda på idag att det blir Holland igen i sommar, jag ser fram emot det som en galning. I veckan blir det en massa träning, umgås med folk och så nationella igen på fredag. Denna gång engelska, jag håller tummarna för alla som ska göra det. Justja, i fredags blev jag riktigt stolt över mig själv. Jag är nämligen livrädd för sprutor och nålar. Vid varje blodprov eller liknande så börjar jag gråta och blir yr (ja, jag är en mes). Och i fredags skulle vi kolla vilken blodgrupp vi tillhörde, genom att sticka oss i fingrarna. Jag får panik direkt, blir blek och Sofia frågar om jag kommer svimma. Men tillslut tar nyfikenheten över och jag gör det! Eller rättare sagt, vår lärare gjorde det;) Blir riktigt stolt över mig själv för att jag inte svimma! Haha. Nej, nu ska jag platta håret och sedan sova. Puss!

Helgens skämt;

- Jag har ont i min vad.
- I din vad?
- I min vad!

Ni kan ju gissa hur trötta och slitna vi vad?



Wake up.








I have another scenario for you.






- Or you wake up and your ribs are bruised thinking so hard on somebody. What do you call that?

Om exakt 2 månader fyller jag år. Ovan ser ni min önskelista.



For there is no tomorrow.


Blev inte The Notebook, fastnade istället inne hos syster och skrattade åt Mulan. Härlig film, rekommenderar den:) Tänkte bara säga att imorgon direkt efter skolan så åker jag till the big city på träningsläger. Kommer hem på söndag kväll så det blir ingen uppdatering i helgen om jag inte lyckas ragga internet. Haha. Iallafall har jag laddat upp med filmer inför resan så jag har under kvällarna när vi är lediga.

The Notebook
Mulan 2
Picture this
Hancock
The perfect catch
Over the hedge
Revolutionary road
Another cinderella story

Jösses vad mycket filmer det såg ut att vara när jag skrev det! Men det är skönt att varva ner med film på träningsläger. När man är alldeles mörbultad, haha! Imorgon ska även jag och Micke hålla i en hemkunskapslektion, det blir intressant att se hur det går! Jag och Micke är nämligen helt hopplösa i köket. Ena lektionen har vi världens flyt och slår alla med hästlängder. Andra lektionen är vi som ett gift gammalt par, ingenting funkar och vi står och skriker åt varandra. Men nog tycker vi om varann ändå! Haha. Nej, nu ska jag packa inför helgen och sen försöka sova. Puss!



Let us lie here and wait for the cars.





Kvällens planer? The Notebook och tårar i överflöd. Galet vad bra denna film är.



Time to pretend.







Nationellt prov nummer 2 imorgon. Skrivförståelse (novell, krönika dyl.), vilket är min starka sida så det känns ändå som om jag har det under kontroll. Fast nerverna lär ge sig till känna imorgon. Lycka till allihopa som ska göra det! Dagen har varit grym, det blev mycket bus i skolan. Min klass, som är en av dom bästa, är också bäst på att busa. Skratt i överflöd! Efter skolan bar det av hem till Josephine för bokning av biljetter både till flyg och konsert. Så nu är det klart! Den 2juni sticker vi till London! Gissa om jag är lycklig? Låten ovan är den jag har knarkat hela dagen, får helt enkelt inte nog. Underbar!:) Puss

DE BÖNAR OCH BER OM ATT FÅ SINA HJÄRTAN KROSSADE.







OCH DET ÄR NU HISTORIEN SLUTAR. (7)



Mina ögon var som ihopsydda. De ville inte öppna sig och möta ljuset jag skymtade genom ögonlocken. Efter tio minuter kisade jag försiktigt och satte mig upp i sängen. Tjugo i tio, de serverar fortfarande frukost. Jag slängde på mig mjukiskläder och smög ner mot matsalen. Du hade lämnat av mig på hotellet och betalat för min vistelse. Sedan lämnade du mig ensam på rummet, satte på dig din svarta hatt och gick. Jag slängde i mig två små baguetter och tände en cigarett utanför hotellets överdekorerade entré. Cigaretten lämnade min hand i samma stund mina ögon uppfattade dig. Tillsammans med någon annan. En klump avundsjuka och rädsla fastnade i min hals när jag försökte vifta bort det.

"Det är säkert hans syster eller kusin." Jag glömde bort hur man andas när jag ser hur du lägger din hand mellan hennes skuldror och låter dina fingertoppar kittla hennes ryggrad medan din hand glider ner och stannar i svanken. Svanken, det förbjudna stället för folk som inte känner. Känner den där lite kittlande känslan ni vet, den som håller en vaken om nätterna och som driver en till vansinne. Du viskar något i hennes öra och hon skrattar ett vackert skratt som säger mig att jag skulle älska henne om hon inte gick där med dig. Ni försvinner runt hörnet och min rädda ilska tvingar mig att springa efter.

Mina långa svarta naglar hugger fast i din axel och du snurrar runt. Tårarna ger sig till känna och slickar min kind. Jag skriker osammanhängande meningar, tomma ord. Om saker jag inte förstår och som jag inte vill känna till. Jag blottar en bit av mig, den del du inte borde se, den jag försöker gömma. Den biten som handlar om hur fast du har mig och hur snabbt du fick mitt hjärta i bojor. Jag vill gräva in mina fingrar mellan dina revben, slita sönder dig och se dig blotta den smärta du döljer bakom dina ögon. Som en skatt du gömt och som jag hittat kartan till, fast denna skatt känns mörk. Mer än mörk. Du lägger dina armar om mig och jag försöker sparka, slå och slita mig loss. Men du släpper mig inte och jag står där, gråtandes i din famn. Medan jag kippade efter andan försökte jag förklara, eller rättare sagt försökte kräva en förklaring av Dig.

"..en i mängden.." Var allt jag fick fram. Du tog mitt ansikte mellan dina händer, starka och varsamma, och du fäste dina ögon i mina.

"Nej."




SNÖ.


Första nationella idag, svenska. Gick riktigt bra, blev klar först av alla. När jag kom hem gick jag, syster och Fidde ut för att leka i snön. (Fidde lekte, jag fotade, syster slängde snö).











Likt isande kyla i mina blottade lungor.








Mannen som skär i hjärtan med ord.



Varför Håkans texter är underbara. Detta är några av mina favoritdelar.

Men bryt inte ihop nu,
du e bara en av många människor jag drömt om.
Och du kan inte fånga Mig
och jag kan inte fånga Dig
för Jag vet att hela stan vill ha Dig

Och jag skäms för att be och jag skäms för att gråta
Mitt hjärta är ditt att förstöra, låt din vän få veta
Och jag skäms för att säga att du är kvar i mig
Skratta åt det, för då kommer jag kanske över det
Hur kunde du falla när han sa, jag älskar dig, jag älskar dig så mycket att jag hatar mig
Se dig för lillebror, här kommer lyckan.
En liten pojke i för stora skor säger: "Ja, Jag ska nog lyckas."
Se dig för lillebror, här kommer lyckan.
En liten pojke i för stora skor säger: "Jag ska nog lyckas."

Ramlade in i en taxi
"Mister, visa mig den maximala hastigheten!
Vart du vill, så fort du kan
Ja, vart du vill, så fort du kan
Vart du vill så fort du kan"
När jag höll på att drunkna
Tänkte jag på dig
Du sa att du ville dö
Du grät bakom dörren

och jag låg under sängen
Jag hörde dig
Eva jag behöver dig
Mer än vad jag vill ha dig

och jag vill ha dig för gamla tiders skull
Du betydde inte allt
Men det blåste aldrig kallt
Jag vet att alla tror att, om himlen finns är jag förlorad



I constantly thank God.






Simply sunday.




Lite seg uppdatering nu i helgen. På fredagen var inspirationen helt borta och igår var det finbesök av familjen Åkerblad. Självklart diskuterades London. Vi har kollat konsertbiljetter och flygbiljetter så just nu hänger allting på ett telefonsamtal angående boendet. Så jag tänker hålla fingrar och tår tills vi får klartecken att boka allting! Jag och Josephine satt iallafall och pratade i flera timmar igår om allt och ingenting. Mycket skratt blev det! Har saknat den tjejen. Idag ska jag gå till Dalecarlia och se hur jag ska göra när jag jobbar där. Ska bli skönt att börja jobba igen och tjäna pengar. Fast det mesta ska sparas till London. Sen blir det lite plugg och därefter Casanova. Det finns inte en film med Heath Ledger som är dålig. Helt underbar skådespelare helt enkelt.

Ska också försöka komma igång med bloggen igen. Känns som om det har blivit halvdana inlägg på senaste tiden. Men det ska det blir ändring på! Nej, nu ska jag göra mig iordning och försöka städa lite. Puss!



RSS 2.0