STAVA; INSPIRATION.


Gode Gud, låt mig vakna upp en sommardag och upptäcka att när jag skriver, så är det som om ingenting blir fel. Alla metaforer, alla meningar, vartenda ord blir som en tavla. Eller som en stumfilm. Det kommer inte ett ljud, men allt dom säger låter vackert. Låt mig skriva texter som inspirerar någon därute. Som griper tag i någon. Låt mig skriva som Emma, vars texter ger mig gåshud och som tvingar mig att fortsätta läsa.

Gör du det Gud, så lovar jag att skänka en tanke åt dig. Lite oftare. Eller något sånt.




38




Det pirrar i ända nere i tårna, jag har fjärilar i magen, mitt hjärta dunkar, mina kinder blir rosiga och jag vet inte vart jag ska ta vägen. Alla klyschor man fick höra när man var liten. Alla klyschor man minns när pusselbitarna plötsligt faller på plats. När man vet vad man vill och vilken väg man ska ta. Min väg leder inte rakt fram längre. Varför följa någon annans fotspår och förbli en i mängden? Min väg svänger tvärt åt vänster. Eller åt höger. Vem försöker jag lura? Mina vägar leder överallt och ingenstans. Jag vet inte vad jag vill eller åt vilket håll jag ska gå. Jag faller ständigt och går oftast vilse. Jag går ett steg framåt och några bakåt igen. Ramlar åt sidan, greppar tag i närmaste för att hålla mig uppe. Det kommer stunder då allt känns klarare än kristall och jag går med starka, säkra steg. När allting känns självklart och jag har framtiden i min hand. Hårt knuten i hopp om att den inte glider ur mitt grepp. Tillbaka till nutid. Jag samlar drömmar under kudden, kastar mig utför stup och hoppas på det bästa. Helt enkelt.





Painted by numbers




Ungefär så här kan det se ut efter att jag har målat en bro i två timmar. Plus ett par brända axlar, en näsa som flagnar och en stor fläck målarfärg i pannan.




ANOTHER TURN.










Mys nere vid sjön med några av dom bästa. Det blev jordgubbar, trivial pursuit och sånt som tjejer brukar göra, ni vet. Sommarkvällar nere vid sjön är det inte mycket som slår. Fast nog hade jag klarat mig utan alla myggor. Nu däremot har jag allvarliga abstinensbesvär. Hm.




STRAWBERRY SWING.




Efter en dag med 25 graders stekande sol så ska jag nu klämma i mig chokladpudding med glass och jordgubbar. Inte helt fel!




A REMIX OF YOUR HEART.











Lite smått och gott som gör mig lycklig. Helt enkelt.







CENSURERAD FRIHET.









MOMENTS.












Stockholm är rätt mysigt ändå. Speciellt med rätt sällskap. Jag ska dra igenom resan så kort som möjligt: Tåg, lunch, shopping, riksdagen, Gröna Lund (självklart), bus på kvällen, frukost, livrustkammaren, Hardrock café, shopping och tåg hem igen. Kunde nog inte varit två bättre dagar. På Gröna Lund struntade jag i mesen inom mig och åkte Fritt fall och vet ni vad? Inte lite stolt jag är!





LAST TRAIN HOME.






Hemma igen från en riktigt härlig klassresa med dom bästa. Dock somnar jag snart efter lite sömn och mycket bus. Mer bilder kommer nog imorgon. Och ja, på bilderna ovan ser ni en väldigt trött Johan på vägen hem. Jag och Lisa spelade kort med en väldans inlevelse, vi skrek och dunka händerna i bordet, när vi plötsligt upptäcker en sovande herre bredvid oss. Nej, nu orkar inte mina ögonlock kämpa mot jordens dragningskraft längre. Nattinatti.




AND THEN I TURNED SEVEN.




Nu blir det glest med inlägg, igen. Vi ska åka på klassresa till Stockholm. Tåget går om knappt en timme och jag har fortfarande inte packat. Mina packningsskills är inte riktigt dom bästa. Så nu borde jag verkligen sätta fart! Jag är hemma onsdag kväll (lagom till Greys). Så tills dess,

kärlek och sånt.




Some sunshine in my hands.








Anledningen till varför jag har varit spårlöst försvunnen denna helg är för att jag har varit i Tranås och kollat på bal. Och jag säger då det, vill inte ens veta hur många hundra bilder jag har tagit. En riktigt härlig helg har det varit iallafall, vilket kan jämnföras med denna vecka då stressplugg är min vän och sömn min fiende. Många uppsatser som ska vara inne senast fredag. Tyvärr kan jag inte plugga förrän på torsdag då vi åker på klassresa till storstaden imorgon, till onsdag. Men jag ska inte klaga, om nästan en vecka så åker jag och Josephine till London! Hm, dags att börja planera packning.

Resten av dagen? Tre timmars träning, dusch, besök, plugg, telefonsamtal och sova. Eller förresten, stryk det sista.

Ps. Hur snygga är folket på bilderna? Bara tre år kvar tills jag får le på beställning i en klänning jag inte kan andas i. Jag har börjat räkna ner.




SÅNT ÄR LIVET.






Uppsatser i överflöd. Men nu är det helg och jag tänker göra som Fidde på nedersta bilden. Bara njuta. Så pusshej och ha det gott.





CONFESSIONS.


Nu, alla som sitter med datorn framför sig och läser dessa ord, nu blir det svart på vitt.

När jag är inne i en affär så drar jag med fingertopparna längs väggarna, inredningen, allt. Gillar att känna hur mina fingertoppar smeker olika material. Sammetslena tyger, hårda stenar och kallt porslin. När jag var liten hörde jag alltid hur mamma ropade bakom mig att jag inte fick röra. Men jag kunde inte motstå. Ville känna på allting, tills jag visste vad föremålet var även med stängda ögon. När jag åker moped till skolan, träningen så är allting tyst. Tyst på ett dåligt sätt, ni vet, ensamt tyst. Så jag sjunger. Kanske lite för högt, har fått blickar från fotgängare, och kanske en aning för falskt. Men det är inte tyst längre. Jag låtsas som om jag inte åker ensam i tystnaden, maskerar den med ljud. Jag går alldeles för ofta och pratar med mig själv. Jag pratar om allt och ingenting, mellan himmel och jord. Jag konverserar med mig själv, ställer frågor och ger svar. Jag diskuterar med mig själv, om jag ska göra det där eller inte. Skriker ut min frustration. Är som två olika personer i en kropp. Men jag lyssnar på min pappa "Pratar man med sig själv, så får man svaren man vill ha". Eller får man det? Säger man vad man själv vill höra eller ger man sig själv sanningen? Varje gång det serveras efterrätt eller någon rätt där man äter med sked. Så måste jag äta med en liten, en stor sked finns inte med på kartan. Om inte soppa eller liknande står på menyn. I städer som Stockholm och Göteborg så måste jag gå på plattorna på ett visst sätt. En väldigt besvärlig tvångsgrej då alla invånare inte har förståelse för en lanttös som går sakta och konstigt. Jag hatar ordet Älskling. Finns nog inget ord som klingar lika illa. En älskling i sig däremot, är just vad en älskling är. Men ordet, och endast ordet, fastnar i min hals och jag vill inte riktigt låta ordet lämna mina läppar. Det klingar inte vackert i mina öron.

It's all in the details.






THÅSTRÖM.






Jag vet inte hur många som gillar Joakim Thåström, jag har själv inte lyssnat på honom slaviskt. Men idag hörde jag några låtar från nya albumet "Kärlek är för dom" och jag säger då det, lyssna. Helt magiskt. Idag har jag spenderat dagen inne då förkylningen inte vill vara min vän. Dock har jag fått en uppsats klar, bara fyra kvar nu! Nu funderar jag på att koka lite te, krypa ner under täcket och sätta på en film. Ja, så får det nog bli!




Follow me, and i'll follow you.






Imorse fann jag en låda med massor av gamla smycken, den visade sig innehålla en väldans massa fynd. Idag fann jag ett par gamla byxor som jag trashade. Ikväll får jag min inspiration härifrån.





LAST NIGHT.














Last night så kortfattad som möjligt. Kubb spelades för fullt, mitt lag förlorade dock mer än en gång. Delvis mitt fel, men när jag väl hade flyt, ojoj! Vi grillade korv och stora köttbitar. Hunden smet, var borta i en timme, dock hörde vi hans skall lite då och då. Han kom tillbaka med lera upp till magen. Sedan hamnade vi på taket, det älskade taket. Vattenpiporna skickades runt från hand till hand, eller kanske snarare från mun till mun. Det blev en snabb tur ner till sjön där det var Elvis-kväll innan vi återigen hamnade på taket där vi satt i flera timmar. Pratade, skrattade, myste och bara var. Sen kunde vi inte ignorera kylan längre och vi spatserade in och satte på en skräckfilm.

Ikväll blir det pannkakor med bror och senare så sitter jag bänkad för Eurovision.




And i can tick tick away.






Idag gick jag omkring med något tickande kring min hals. Många tycker att en tickande klocka kan vara stressande, jag tycker tvärtom. Just denna klocka lugnar mig. Jag riktigt njuter av att höra hur sekundrarna flyger förbi och jag låter dom göra det. Tar inte vara på varje sekund, låtsas inte bry mig. Slösar bort tiden, det som vi har minst av. Tiden räcker aldrig till, man har aldrig tillräckligt. Vetskapen om att snart stannar klockan. Nu, imorgon kanske om 50 år. Men varför gå och oroa sig? Allt som kan hända är att man kommer sent till ett möte. Tickandet lugnar mig.

Ikväll kommer hela bunten med tjejer, vi ska grilla och spela kubb. Riktigt mys!




Josephine.








Om exakt 19 dagar är vi i London !





GHOSTS.






Vissa dagar är det mer ensamt än vanligt.





DU KOM ÄNDÅ MIN SOMMAR, MED SMÅ GRÖNA BLAD.




Just nu sitter jag och längtar till de kommande veckorna, längtar så det kittlas i tårna. Fast egentligen borde jag plugga, men å andra sidan, vem orkar det? Det finns ju så mycket roligare saker att göra. Som att vrida upp volymen och dansa runt i rummet eller att sitta och kolla igenom gamla bilder, riktigt gamla bilder. Fast nu när jag tänker efter så borde mitt rum städas också. Äsch, vi skjuter upp det några dagar till! Nu däremot tänker jag njuta av tonerna från Laura Marling.




SUNDAY, OH SUNDAY.






Jag och Josephine tog en promenad till affären och köpte glass, sedan hamnade vi på en bänk och pratade om det ena och det andra. Åh, nu är det mindre än en månad kvar innan vi åker till London och jag längtar så mycket att det spritter i hela kroppen! Efter middagen drog Linnea med mig ut och vi tog en riktigt lång promenad. Var länge sen vi sågs och oj, när vi kommer igång och pratar. Har saknat min härligaste granne.

Just nu är det dock äppelpaj och Ryssland-Kanada.





FEARLESS.







Riktigt mys med Sofia igår. Vi åt B&J's, kollade på lite filmer och när jag kom hem hade jag några hundra bilder på kameran. Den ena hemskare än den andra! Åh, jag tycker om den där tösen. Alldeles strax ska jag åka och jobba, sen när jag kommer hem igen så blir det en efterlängtad långpromenad. Om vädret tillåter förstårs. Nuförtiden så är det strålande sol på morgonen innan molnen helt plötsligt dyker upp och regnet börjar falla. Annars då? Snart är det bara fyra veckor kvar till sommarlovet och slutet på högstadiet. Fyra veckor.



THE SUN WAS SMILING IN HER EYES.












1. Småpluttarna i åttan tog konfirmationen idag, så det blev att åka in och kolla!
2. Calle är helt otrolig. Jag lovar er, lyssna när han spelar och sjunger så kommer ni bli trollbundna. (Och ja, han är väldigt snygg på bilden.)
3. Dessa pojkar agerade fönster/gardiner i pjäsen.
3. "We are the world, we are the children."
4. Finaste Sofia som jag åkte dit med. Och som jag alldeles strax ska åka till igen. Det bli Ben & Jerry's, tjejfilmer och mys. Det är så en skön hemmakväll ska se ut. Nej, nu måste jag sätta lite fart. Puss.





CHERISH YOUR DREAMS.


Det sägs att man ska satsa allt, ge hundratio procent. Man ska jaga sina drömmar till sista blodsdroppen. Slåss för sin passion. Tro mig, jag är på väg. 2009 har startat med små drömmar som börjat krypa under huden. När detta år är över, ska jag ha nått en av dom. Om inte, så ska jag vara medveten om att jag har försökt tills jag nästan stupat. För vad är det man säger? Vi lever bara en gång. Jag oroar mig ständigt över mina val i livet, vilken väg jag ska gå. Ska jag satsa på säkra kort eller kasta mig ut i den blåa oändligheten? Tänka för, agera sen. Men jag ska säga världen en sak. Du kan chansa och hamna på kallaste botten, och du får kämpa för att komma upp igen. Eller så chansar du, och lyckas. Eller så kan du helt enkelt vara det som kallas smart och gå på det du vet ger dig en säker framtid. Men finner du lyckan på så sätt? Det är som mina kära töser säger, " Hellre ångrar jag något jag gjort, än något jag inte gjorde."





DRIPPDROPP.




Åskan dundrar förbi utanför mitt fönster medan jag kollar Sverige-Kanada. Nu håller jag både tummar och tår! Dagen har varit hur bra som helst, fick en bra start (telefonsamtal) och sen fortsatte det i samma bana. Efter idrotten kom barnen i oss fram och jag och Micke tog två pinnar och började slåss á la starwars. Haha, det är såna saker som gör att jag går runt med ett leende på läpparna. Det känns äntligen som om jag är på G gällande pluggandet, snart är det överstökat. Nej, nu ska jag nog skutta ner och norpa lite glass.

Kom igen nu Sverige!




PEACE, LOVE AND UNDERSTANDING.








Vad kan jag säga? Det kallas att bjuda på sig själv. Vilket är exakt det min klass gör, jösses vad jag älskar er! Vi tog spexfoto idag och temat var hippie. Många skratt blev det iallafall. Jag säger bara en sak, vattenfast mascara som gäller på avslutningen, jag kommer gråta nått så in i helskotta. Förresten, skickar ett grattis till härligaste Linnea som kom in i Linköping! Kommer sakna tösen som flyttar över 30mil bort. Nej, nu ska jag pyssla lite innan jag kryper ner under täcket. Puss





ALL I NEED IS YOU.






Blev ännu en dag hemma med förkylningen. Men imorgon blir det att traska iväg till skolan igen! Solen steker på ordentligt utanför och jag riktigt njöt under promenaden med hunden. Dock är det några uppsatser som ropar mitt namn, närmare sagt 5 stycken. Så jag ska nog sätta mig och råplugga lite, få allting överstökat så man kan ta det lite lugnt. Men först ska jag terrorisera mammas garderob! Vi har nämligen spexfotografering imorgon och vi ska vara utklädda till hippies, så jag ska rota fram lite kläder. Puss

Förresten, denna låt är inte helt fel i sommarvädret.






FLOAT ON.





Vaknade upp med feber imorse, så jag åkte och gjorde nationella och sen bar det av hem igen. Jag tror inte att det någonsin har gått så här bra på ett matteprov! Jag gick ut ur klassrummet och var riktigt nöjd. Hoppas det gick bra för allihopa där ute.

Annars då? Livet flyter på rätt bra. :)



For freedom, beauty, truth and love.





'


Jag är i behov av en spark där bak angående bloggen. Orken räcker inte riktigt till. Skolarbetet följer mig likt en mörk skugga, träningen sätter sina spår och sömnbristen tar knäcken på mig. Men jag lovar er, jag ska försöka ta mig i kragen.

Förövrigt så älskar jag bilderna ovan. Sarkasm, klarhet. Lämnar inga missförstånd. Svart på vitt helt enkelt.




JAG SAMLAR DRÖMMAR I FICKAN.








OCH DET ÄR NU HISTORIEN SLUTAR. (12)


Plagg efter plagg slängs över sängen. Jeans, kjolar, linnen och koftor. Min spegelbild är inte riktigt på min sida idag. Jag ser för uppklädd ut, för trashig eller så liknar jag en bokmal. Mitt hår ligger inte som jag vill och på mina naglar finner man rester efter rött nagellack. Under mina ögon har två mörka ringar fäst sig. Ett par shorts och en blus sitter slutligen på min kropp. Och med ett par solglasögon och en stor, röd väska så går jag ut och låser dörren bakom mig.

En halvtimme senare står jag framför en annan dörr. En större, en mer skräckinjagande. En dörr jag har öppnat och stängt i flera år. Och ack så många gånger jag har gått rätt in i den. Jag står framför skolans entrédörr. Hela sommaren har jag varit någon annan, jag har fått vara fri och inte behövt låtsas. Nu vankas den sista höstterminen och verkligheten kommer som ett slag under bältet. Där inne, i matsalen, kommer alla tjejerna sitta. Mina härliga tjejer som alltid stått vid min sida. Men kommer dom göra det nu, när förändringen inuti och utanpå är uppenbar? Och hur förklarar jag dig?

Att du återigen var bortrest förenklade inte saker och ting. Jag behövde dig för att hitta modet inom mig, som gömt sig så väl. Jag behövde ditt sarkastiska sätt att tala om livet. Så många gånger som du retat mig, trippat över en nerv och sedan skrattat tills hela du ramlat ihop. Du älskar att göra mig upprörd, att se mig stå med armarna i kors och munnen hårt ihopknipad. Du älskar att se mig med ansiktet skrynklat i ett försök att inte skratta. Hela jag skakar och sakta så blir mina skrattgropar framträdande. Ännu en gång har du vunnit.

Nej, saknaden värker i själen, så jag tar mig i kragen och tar ett djupt andetag. Handen på handtaget och korridoren jag känner igen så väl visar sig. Nervositeten ligger och kittlar i tårna när jag fumlar upp nycklarna och låser upp mitt käraste gamla skåp. Alla minnen kommer emot mig och tvingar mig att le. Skåpet är fullt med dom här små sakerna som andra människor anser vara skräp. Men när jag plockar upp gamla kvitton, lappar och en nyckelring, så ser jag bara minnen. Jag har ett skrik bakom mig och jag hoppar till. Jag är precis på väg att vända mig om när ett par armar flyger runt min hals.

Hanna.





BURN ME UP.










LIKE A LOUD WHISPER IN MY EAR.






Marknad idag med Malin. Och som alltid så betyder marknad brända mandlar! Kom hem med fyra påsar i väskan, till familjens stora lycka. Ikväll blir det Vicky Christina Barcelona, mys!





One two three four, I declare a waterwar.










1. Fidde busade tills han ramlade ihop av utmattning. 2-3 . Mamma tog slangen och hällde vatten på oss, där vi låg och stekte på taket. Självklart fick vi lov att hämnas ! 4. Årets första dopp!




Valborg










Härlig kväll med många skratt, riktigt härligt att få träffa allihopa igen också för den delen. Lite drama, men som sagt, en bra kväll. Puss





Sommar.




Det börjar vankas sommarben. Nu? Stek på taket med Linnea.





RSS 2.0