IT'S SOMETHING YOU CAN'T DENY.


Några bilder på folk jag saknar. Eller helt enkelt tycker om. I svartvitt. Bildbomb, here I come.


























UNDER MY SKIN.


Kan du sluta vara överallt? Du är under huden och hur mycket jag än river så stannar du kvar. Inte för att du vill vara kvar, utan för att du vet hur mycket det stör mig. För det mesta så kan jag förtränga dig, glömma hur hela min hud kliar. Men det finns stunder då du lyckas rubba hela min tillvaro. Stunder då jag vet att jag inte betyder lika mycket längre. Och jag vet att dina korta, stela sms är sanna. Du glömmer bort mig mer och mer. Ditt hjärta har läkt snabbare än mitt och du går helt enkelt vidare. Utan att tänka på att jag fortfarande inte är riktigt hel. Men vad gör det? För så länge du är lycklig, så mår jag bra. Även om det gör ont att se hur jag sakta glider längre ifrån dig. Men jag kommer alltid finnas här, precis som förut, när du behöver mig. Om du behöver mig.

Men till dess, så tar jag några försiktiga steg bakåt. In i kulisserna. Jag blir någon med svaga konturer, som man liksom inte ser förrän man vet att man behöver den. Så jag tänker bryta mitt löfte. Jag tänker försvinna sakta men säkert. Det kanske inte är det du vill eller behöver. Men då du redan har tagit flera steg bakåt, så tar jag det som om jag ska göra detsamma. Det blir lättare för dig att glömma, och det kommer inte göra ont längre.

Det är upp till dig nu, om du vill att jag ska gå eller stanna kvar.





LAUGH LOVE LIVE.








EKANDE TRAPPSTEG, HAN. (2)


Vem sa att basket inte kunde vara farligt? Eller rättare sagt, att spela cool inte var farligt. I samma stund som vi fått ögonkontakt kom en pass i full fart och tyvärr var mitt huvud i vägen. När jag öppnade ögonen igen så var det första jag såg ett par suddiga ansikten som stod lutande över mig. Det andra jag upptäckte var mitt dunkande huvud.

- Rasmus? Hur känns det? Vi borde ta dig till en läkare.

När jag insåg vad vår idrottslärare sa, skakade jag frenetiskt på huvudet. Men insåg snabbt att det gjorde ont så jag nöjde mig med att svara att jag mådde bra och att ingen läkare behövdes. Jag ställde mig fort upp, alldeles för fort, och för ett ögonblick så svartnade det för ögonen igen. Men jag lyckades ta mig ut ur salen samtidigt som jag kände allas blickar mot min rygg. Du däremot hade försvunnit under den korta tid jag varit borta.

En sak var iallafall säker, jag hade klart gjort ett intryck på min första skoldag.

Jag bestämde mig för att skippa resten av dagen för att åka hem och bara, ja, bara. Jag skyllde på huvudet och lyckades komma undan. Påväg till bilen gjorde jag samma sak som imorse, gick med ansiktet neråt. Väl inne i bilen så vred jag upp radion så högt högtalarna orkade. Tonerna av Glasvegas-Geraldine ekade när jag startade bilen, gasade och därefter tvärnitade. Våra bilar stod med fronten mot varandra och om jag bromsat nån sekund senare så hade vi krockat. Mitt hjärta hade stannat ett tag, eller ja, det är väl det hjärtan brukar göra? Jag drog ett djupt andetag och kollade upp för att se din reaktion. Vilket knappast var det första jag lade märke till, dina ögon var blodröda. Jag blinkade och ruskade på huvudet i tron att jag inbillade mig. Men när jag kollade upp igen så var du redan påväg. Ja, jag hade nog inbillat mig. Så jag fortsatte min tur hem och väl framme låg jag i min säng i flera timmar, tänkandes på dig. Dumt nog.

Det hade gått illa förra gången, så varför var jag påväg att göra samma misstag igen? När jag visste hur det kunde gå. Men jag kunde inte hindra mig. Och när jag var på väg att sova, visste jag att så fort jag stängde ögonen,

så skulle drömmarna börja igen.

 

 

 


COLOR.. LIKE NO OTHER.




Det är baskemig Sony som har dom bästa reklamerna. Här är några några av dom bästa. Studsbollarna är och förblir min favorit.





HEARTBEATS.








Idag tjockade jag och Sofia oss rejält på Siljan efter skolan, var trevligt att träffa tösen igen. Därefter tog vi en sväng till Röda korset där jag fyndade (ovan) en blus, en tröja och ett skärp för 70kr. Inte illa pinkat! En julkalender fick jag också i kassan på ica, helt gratis. Det gillar vi också. Och ikväll har jag målat naglarna rosa, ätit ostbågar, skrivit på novellserien, kollat på bilder och ja, bara massa strunt för att vara rak på sak. Äsch, lika bra att sätta på en film.




CHRISTIAN THE LION.




Det här kan vara bland det finaste jag har sett.

Vill ni se mer så hittar ni det här.





I WANT YOUR PSYCHO.




Sitter och förstör mina öron med Fru Gaga som ekar i hörlurarna. Det rycker i hela kroppen och hade jag fått välja så hade jag sprungit runt i hela huset och dansat. Det finns nog inget bättre än när man vridit upp musiken så högt att man känner basen pulsera i kroppen samtidigt som man totalt förlorar kontrollen över sina armar och ben.

Iallafall, just nu känns det som om jag mest äter, sover och tränar. Eller kanske inte så mycket sova förresten. Men vem klagar? Helgerna ägnar jag åt dom som sätter ett leende på mina läppar. Och imorgon blir det fika med Sofia som jag träffar alldeles för lite. Nej, nu ska jag leta upp ett recept på blåbärspaj. Ciao!





EKANDE TRAPPSTEG, HAN. (1)


Jag satt kvar i bilen en lång stund. Drog ett par djupa andetag och öppnade dörren. Solen gjorde mig blind och jag fick kisa för att kunna se vart jag skulle. Två tjejer passerade och synade mig uppifrån och ner. Blickarna fick en svag rodnad att sprida sig på mina kinder. Förhoppningsvis skulle ingen se det när jag sakta sänkte mitt ansikte i hopp om att ingen skulle lägga märke till mig. Jag stapplade fram över asfalten och lyckades till slut hitta vägen från skolans parkering till receptionen. En gammal kvinna satt bakom bordet, väldigt lik en biblotekarie.

- Hej, jag är Rasmus Andersson.

Trots mitt vanliga namn så var jag tydligen väntad. Kvinnan nickade till med huvudet och gav mig ett schema samt förklarade hur jag skulle hitta runt i skolan.

Jag virrade runt i skolan i en kvart innan jag lyckades hitta till mattesalen. Skönt, fem minuter sen första lektionen, första skoldagen. Jag öppnade dörren och lyckades snubbla på tröskeln, men jag hade en gnutta tur och slapp börja dagen med att hamna på golvet. Dock hörde jag kvävda skratt bland borden till vänster om mig. Läraren skonade mig och visade mig till en plats, vid ett tomt bord. Jag kände mig utstirrad men försökte utstråla självsäkerhet, även om mina händer darrade om jag inte höll dom hårt knutna. Läraren ägnade hela lektionen till att gå igenom hela terminens schema. Efter lektionen kom en lång kille med mörkt hår fram till mig. Han presenterade sig som Oskar och verkade vara en som är lätt att vara omkring. Och mina gissningar var rätt. Vi kom fram till att vi även hade idrott tillsammans och han pratade glatt och entusiastiskt när vi gick. Han hann förklara nästan allt om hockey, som tydligen var något av en religion i denna stad.

Vi kom in i idrottssalen och trots att det var första skoldagen för terminen så körde vi igång direkt med basket. Jag kunde inte fått en bättre start. Jag kanske inte var den längsta av killarna, men hemma i Los Angeles hade jag fått mer än ett pris för min teknik på planen. Trots att jag tog det lite lugnare än vanligt så lärde sig alla snart att om man själv inte ville göra en insats så var det bara att passa mig. På planen var allting lugnt, mitt huvud tömdes på allting annat än själva spelet. Basketplanen var min fristad.

Trodde jag iallafall, ända tills hon dök upp. Jag hade precis lyckats göra så mitt lag tog ledningen och när killarna gav mig några dunkar i ryggen så såg jag henne. Hon satt på läktaren och skrattade åt nånting hennes vän sagt. Hon var inte en av dom som är otroligt vackra när dom skrattar. Hela hennes ansikte var ihopskrynklat och jag såg att hon torkade bort tårar från ögonen. Men hennes skratt ekade och det kändes helhjärtat. Jag kände att jag log och var nära på att skratta när hon plötsligt fångade min blick och såg mig rakt i ögonen. Jag kände mig påkommen men log självsäkert tillbaka. En del av mig ville se hennes reaktion,

när det plötsligt blev svart.





LET THE LOVE TEAR US APART.








Där ser man, jag hade visst lite kreativitet/inspiration inom mig. Visst ni att det är exakt en månad kvar till julafton idag? Och om tre veckor har vi jullov. Vilket får mig att bli lite småstressad. 2 stora uppgifter ska göras, 3 prov ska skrivas och julklappar ska köpas. Men trots det så är jag så sjukt sugen på att sätta upp adventsstaken i fönstret. Tror nog inget skulle kunna vara mysigare just nu och det är ju faktiskt första advent på söndag. Herregud, vart tog 2009 vägen?





OM JAG KUNDE DRÖMMA, SKULLE JAG DRÖMMA OM DIG.











BE CREATIVE.


 

Och så är jag så där galet sugen på att vara kreativ igen. Att rita vågar jag mig inte på, då streckgubbar är min specialitet. Jag tänker inte sjunga för att bespara människor plågan att lyssna på mig. Men piano, hm. Ska kolla imorgon om det går att ta lektioner. Vill uttrycka mig på något sätt och vissa gånger så hjälper det inte att skriva av sig. Känslorna går inte att sätta i ord. Nej, seriöst. Nu ska jag ta tag i fantasin och allting.

Creativity, here I come!




FEEL THE BEAT.




Hela kvällen har jag suttit framför datan och försökt få ordning på min ipod. Nya låtar har blivit nedladdade, gamla är borttagna och favoriterna är kvar. Nya spellistor: Feel the beat, fjortisdunk (vi alla har dom stunderna), ta det lugnt, mer jul och smått och gott. Julmusiken är just nu utbytt mot musik med lite mer dunk så nu spritter det i hela mig och jag dansar runt i huset.

Fina tjejer på bilden förövrigt. Malin och Erica.





ASKAN FRÅN GAMLA ELDAR SKALL FLAMMA UPP IGEN.




Och så kör vi på en helt opassande text till bilden: Nu är årets spellista fylld med jul skapad. Så den har gått på repeat hela dagen medans jag har gjort ett tappert försök till att städa. Nu däremot ska jag röra mig neråt för lite thaimat!





FRIDAY AND SATURDAY. SATURDAY 'TIL SUNDAY.








Gårdagen spenderades hos Jonas där vi först skulle baka muffins. Dock tror jag att jag aldrig har misslyckat med muffins så som jag gjorde igår. Nytt, helkonstigt recept och på grund av blåbären så blev dom gröna. Ingen höjdare med andra ord! Senare åkte jag in för att kolla när han spelade hockey och det slutade tyvärr med förlust. Därefter kom Linnea och vi styrde våra steg hem till henne. Gustaf gjorde oss sällskap och vi kollade på, pinsamt nog, Hanna Montana the movie. Men jag erkänner det, och ibland är man helt enkelt på humör för såna filmer. Iallafall så satt vi alla tre och fnissade. Efter filmen klämde vi i oss lite glass och så tog vi en promenad hem till Linus. Runt tre inatt somnade jag och Linnea i hennes soffa och när jag vaknade hoppades jag att jag inte såg så sliten ut som jag kände mig. Denna lördag har jag spenderat med basebollpojkarna och vi har inte gjort annat än att lira Halo3.

Och för att inte dö av sömnbrist så ska jag nu kolla klart på Transformers och sen hoppa i säng.

Ps. Jag gillar Linneas rosett. Och hennes lägenhet, jag vill också ha egen lägenhet. Ibland ångrar jag att jag inte började gymnasiet i Falun eller Stockholm. Men jag överlever, som tur är. Ds.





TOMTEN, JAG VILL HA EN RIKTIG JUL.












Var med syster i storstaden igår och kollade som sagt på Twilight+New Moon. Och jag säger då det, tänk er 150 tjejer mellan 13-17 som skriker i nästan varje scen. Tack gode gud för att dom blev tillsagda i andra filmen. Och ja, andra filmen var riktigt bra. Även om böckerna är 100 gånger bättre så gillar jag filmerna.

Och ärligt nu, är det så konstigt att jag kommer hem med ännu mera julkänslor?











LONDON BRIDGE IS FALLING DOWN.




Mitt fina London.

Ojojoj, på frågan om jag har en härlig vecka framför mig så är svaret ett fetingstort JA. Torsdag - Stockholm med syster för New Moon-kväll. Fredag - Falun för hockey och fika. Lördag - Skräckfilmsmaraton (jag kommer sitta med benen i soffan, täcker över mig samtidigt som jag kramar en kudde). Söndag - Dega. '

Däremot kommer väl inte morgondagen få två tummar upp. Dagen startas med prov i naturkunskap och självklart öppnade jag böckerna för första gången nyss. Lika bra planering som alltid. Och direkt därefter blir vaccin. Vilket kommer bli väldigt trevligt för mig som är livrädd för sprutor. Så jag håller tummarna för att jag inte svimmar. Fast nu lider jag av allvarlig sömnbrist, så godnatt.






THE HEART HAS REASONS THAT REASON CANNOT KNOW.



 

En viss tomhet har sakta slagit sig till ro inom mig. Och varje kväll går mitt hjärta sönder för att morgonen efter bli helt igen. Mina ögon är svullna, röda och alldeles matta efter de tårar som jag inte har kunnat hindra. Jag kan komma på mig själv med att sitta som ett tomt skal, samtidigt som jag har hundra tankar på gång inom mig. Jag hoppas att klyschan "tiden läker alla sår" stämmer. Fast en liten tomhet kommer nog alltid finnas kvar. Din plats. Som ingen annan kommer kunna ersätta.

Curage - Allting kommer lösa sig, right?




IF IT'S ONE THING WE KNOW ABOUT LOVE, IT'S THAT WE KNOW NOTHING AT ALL.




Jag kommer alltid att älska dig.





LAST FRIDAY NIGHT.



 
Med en tejpad fot var jag taggad för en kväll med dans och högklackat.


Fina Pauline i hennes snygga paljettights.


Allas kameror var framme.


Pauline och Malin.


Snygg brutta som tyvärr åkt hem till Linköping. Blir att hälsa på efter jul!


Kvällens absolut härligaste bild! Malin och Erica.


Sara - sjukt skön tjej!


Tack för kvällen tjejer! Ni är underbara hela högen.







TAKE A LOOK AT ME NOW.



 
Jag har hakat på trenden och gjort ett eget handsmycke. Och om jag ska vara ärlig? Jag gillar't.






DAYLIGHT.

 

Cause in the daylight, everything feels like home.





FRIDAY I'M IN LOVE.




Syster har köpt ett par ruggigt snygga skor. Det är tur att hon är hemma så jag kan låna dom! Iallafall, helgen är över och imorgon startar vi veckan med två timmars träning 08.00. Tummen upp för det! Godnatt.





THROUGH THE DAYLIGHT.


Anblicken av Edward i solskenet var chockerande. Jag kunde inte vänja mig, trots att jag stirrat på honom hela eftermiddagen. Hans hud, som var vit trots den svaga rodnaden efter gårdagens jakt, gnistrade – som om tusentals pyttesmå diamanter legat inbäddade i den. Han låg alldeles stilla i gräset med skjortan uppknäppt över sin skulpterade, bländande bröstkorg och nakna, skimrande armar. Hans tindrande, bleka, lavendelblå ögon var slutna, men han sov naturligtvis inte. En perfekt staty, huggen ur någon okänd stenart – slät som marmor, glänsande som kristall. Då och då rörde han på läpparna, så fort att de såg ut som om de darrade. Men när jag frågade sa han att han sjöng för sig själv, för lågmält för att jag skulle höra något. Jag njöt också av solen, även om luften inte var tillräckligt torr för min smak. Jag hade gärna lagt mig på rygg, som han, och låtit solen värma mitt ansikte. Men jag satt kvar med hakan lutad mot knäna, eftersom jag inte ville sluta se på honom. Den milda brisen rufsade om mitt hår och böjde gräset som vajade omkring hans orörliga gestalt. Ängen, som imponerat så mycket på mig när jag först såg den, bleknade i jämförelse med hans ofattbara gestalt. Jag var fortfarande, som alltid, rädd att han skulle försvinna som en hägring – för vacker för att vara verklig – men tveksamt sträckte jag fram ena fingret och smekte baksidan av hans skimrade hand. Än en gång häpnades jag över hans perfekta, sidenlena och iskalla hud. När jag tittade upp igen hade han öppnat ögonen och såg på mig. Hans ögon var smörkolafärgade idag, ljusare och varmare efter jakten. Han drog lite på munnen.

”Skrämmer jag dig inte?” frågade han lekfullt, men jag hörde nyfikenheten i hans mjuka röst.
”Inte mer än vanligt.”



Vart den här texten kommer ifrån behöver jag nog inte ens säga. Det vet nog dom flesta vid det här laget. Just detta stycke är min favoritdel i alla fyra böckerna. Och om jag blir inspererad till att skriva en bok! En dröm och ett mål i livet, är att skriva en bok. Om jag lyckas skriva ett stycke, en fjärdedel så bra som det ovan, så kommer jag känna att jag har lyckats. Nej, det känns som om det börjar bli dags att försöka förverkliga en dröm.



PS. Om jag kunde drömma. Kapitel 13 - Bekännelser. Sidan 221. DS.







TRYING TO FIND THE LIGHT AMONG DARKNESS.




Jag är så vilsen just nu att jag inte ens tänker låtsas vara lycklig.





IN THE DAYLIGHT.





Syster kommer om drygt 20 minuter. Grey's börjar om 5 minuter. Winnerbäck började för 55 minuter sen. Själv springer jag runt med färg i håret och ögonbrynen. Tiden rinner iväg och plötsligt blir jag livrädd för att jag plötsligt ska upptäcka att mina vita ögonbryn är svarta. Så i panik tvättar jag bort färgen och upptäcker att dom är precis likadana som när jag satte i färgen. Hur håret blev får ni se imorgon. Nu ska jag slå på kanal5!






BEHIND CLOSED DOORS.


$





Idag tog jag en simtur efter skolan och jag säger då det, man tror man är ganska vältränad ända tills man simmar. Mina armar gav upp redan efter två längder. Efter det sprang jag för att köpa en present till syster som äntligen kommer hem! Fyller år gör hon också, så imorse ringde jag henne och sjöng väldigt vackert (nja, kanske inte). Så just nu borde jag städa hennes rum så hon slipper sova i ett enda kaos. Fast istället så fastnade jag här, framför Nelly.com och deras skor som inte alls är dyra. Om jag hade pengar, så skulle jag bli en sån som köpte en massa skor och hade dom i en stor garderob, men som nästan aldrig använde dom. Ungefär som I hennes skor. Ja, där fick ni en bit av ytliga Lisa. Iallafall, är grymt sugen på att börja på en ny novellserie. Eller en novell. Men frågan är vad den ska handla om och om det är värt att jag börjar på en novellserie, eftersom det kan ta ett tag mellan de olika delarna. Hm, värt att tänka på.

Justja. Dagens bästa? Jag ringde syster imorse för att gratta henne och började klaga över att det regnade ute och jag skulle vänta på bussen strax. Sen upptäcker jag att det inte alls är regndroppar som faller, det är SNÖ. Äntligen!

Btw, gissa vem som köpt hårfärg? Det måste vara något allvarligt fel på mig.









WON'T YOU CATCH ME WHEN I FALL?

Jag har nog aldrig varit så här trött. Samma gäller nog min klass. Hela högen skrattade tills vissa av oss grät och andra av oss krampade. Tack gode gud för sovmorgon imorgon säger jag bara!

YOU GOT A LOT OF YESTERDAYS AND NO TOMORROWS.






Igår fick jag ett ryck och gjorde lite smycken. Bland annat dessa två örhängen. Det är faktiskt rätt mysigt att bara gå runt med ett örhänge.






THOUGHTS, MUSIC, COLOURS AND A PIECE OF PAPER.



pic1: kandee pic2: emma

När jag ser detta så blir jag så inspirerad att springa till närmsta affär och köpa en massa målargrejer. Bara sätta på musik på högsta volym, försvinna in i sin egna värld och sätta sina tankar på en målarduk. Kan lova att det är nära att jag faktiskt springer till affären. Och jag kan knappt rita en hygglig streckgubbe. Jag vill också vara så där kreativ att jag nästan spricker.






DU MÅSTE VARA BLIND, FÖR DU KAN INTE SE NÄR LÖVEN FALLER.






Sådär ja! 3 bilder på en dag, det kallar jag för framsteg. På lovet tror jag att allt och ingenting har hänt. Min fina Josephine var här i början av lovet och så skulle vi utan tvekan gå på This is it, såklart. Riktigt bra film, och jag säger då det, om hans konserter hade blivit av så hade det blivit en jäkla konsert. Fast jag blev lite besviken över att dom inte hade med hans signatur (moonwalk i Billie Jean). Helgen har spenderats med basebollpojkarna som kommit hem efter att ha varit hemma hos sina nära och kära. Slutsatsen? Ett riktigt bra lov.


Förresten, om ni är sugna på något gott så här i höstmörkret.. Baka kladdkaka med marshmallows och valnötter. Sjukt gott!






THEN GET DOWN IN THE DIRT.




Och detta, mina vänner, är nackdelen med en vit hund.





RSS 2.0