SO YOU THINK YOU CAN DANCE.






Två av favoriterna.





WE HAVE JUST BEGUN.




Jag har saknat dig min vän.

Måste bara än en gång säga att jag har dom finaste vännerna. Ni ska bara veta hur mycket det betyder när ni säger att ni älskar det jag skriver. Det värmer så otroligt mycket. Puss





GENOM ELD. (3)


Solen väckte mig som vanligt på morgonen, även om denna morgon inte kändes vanligt. Men jag kunde inte sätta fingret på vad det var. Jag tog ett äpple i handen och gick sedan ner mot klipporna som låg en liten bit bortanför själva stranden. Klipporna hade redan värmts upp av solen och gav mig gåshud när jag satte mig ner. Det var något lugnande med den här platsen. Gräset var så där grönt som man bara ser i barnböcker. Som man inte märker förrän man en dag helt plötsligt stannar upp och upptäcker att det är så grönt så man nästan måste gå några steg på det, bara för att försäkra sig om att det är verkligt. Och himlen och havet var nästan ett så här mitt på dagarna. Himlen var mjukt, baby blå och liksom smälte ihop med havets turkosa färg. Solen reflekterades i havet, från det smygande ljuset på morgonen till så starkt att man fick kisa på dagen till att färga havet till hela världens färger på kvällen. Den här platsen var underbar. Det fanns ingen plats jag hellre kunde tänkta mig att göra ingenting på.

- Hej!

Oskar hade tagit sig upp på klippan och slog sig ner bredvid mig.

- Åh. Hej Oskar!

Det första som slog mig var att han inte hade gitarren med sig, vilket fick han att se naken ut. Eller kanske inte naken, men tom på något vis. Han slog igen ögonen och lät solen kyssa den tunna huden som skyddade hans mörka ögon. Och så satt vi. Han med stängda ögon med mig bredvid som betraktade honom så ofta jag vågade.

- Pauline, berätta nånting jag inte vet.

- Jag har aldrig badat i havet mitt i natten.

- Vill du göra det?

Och så bestämde vi det. Klockan ett skulle vi träffas. Jag försökte sova den kvällen, men det var omöjligt. Jag vred och vände på mig tills jag nästan snurrat in mig i lakanet. Jag kom på mig själv med att ligga och le där i min ensamhet.

Klockan blev, efter många långsamma timmar, äntligen tjugo i ett. Jag smög ut genom fönstret i mitt rum och gick ner till stranden. Solen försökte förgäves hålla sig kvar, men började försvinna sakta men säkert. Jag hörde hur någon kom bakom mig, men trots att jag visste vem det var så stod jag kvar.

- Sisten i, viskade han i mitt öra innan han sprang ner till strandkanten. Han log mot mig samtidigt som han tog av sig sin tröja och jag började göra detsamma. Plötsligt började vi skratta båda två utan att förstå varför och jag kunde inte riktigt komma underfund med hur allt kunde kännas så naturligt med honom. Och där sprang vi mitt i natten, ner i havet som såg ut att dölja alla världens hemligheter. Jag kände hur lyckan spred sig inom mig för första gången på länge, den sköt likt raketer genom mina nerver och tillät hela min kropp att känna lyckan.

Jag vet inte hur det hände. Jag vet inte ens hur han hamnade där. Men plötsligt var han så otroligt nära. Trots den svala nattbrisen så kunde jag känna hans andedräkt mot mitt ansikte. Jag är inte säker, men jag tror jag glömde bort att andas när han försiktigt la sin hand mot min kind. Och så kysste han mig.

Han kysste mig som ingen annan gjort förut.





LIKE A G6.


Så himla fin kväll igår. Dock är jag så trött nu att jag inte orkar gå in på detaljer. Det gör jag imorgon istället! Men puss och kram och sånt där.



En galet snygg Johanna.



Anna och Erica.



Och för tillfället är vi negern och albinon. Fan vad fint.



Pauline.



Mina tösabitar.



Felicia och Bella.



Erica och Malin (som också var lite för brun).



Victor och Kim. Herrejösses. Ge mig en kille som kan sjunga/spela gitarr. Nu helst.



Mallan som gav ett halvhjärtat försök till att nå upp till pojkarnas nivå. Behöver nog inte påpeka att hon misslyckades.

Och som alltid tjejer, ni gör min dag.






MINA LYCKOPILLER.






Malin och Olivia, det är dags att ta era alldeles för bruna ass och komma hem från turkey nu.






LYCKAN I ETT BESKED.




Jag må ha varit i en liten (okej, rätt stor) svacka igår, men den räddades rejält av dagens besked. Imorgon får jag min lön! Vilket betyder att det blir en shoppingtur med Pauline imorgon, rejält tjejmys på lördag, ny mobil och så det bästa av allt.. LINKÖPING DEN TREDJE! Så nu kan ni räkna med att jag är back on track.





AUTUMN RISING.


Jag kan ju vara den smartaste människan på denna jord. Jag längtar nått så otroligt efter kärlek, och så går jag in på en blogg som handlar om just kärlek. Vilket får mig att längta ännu mer. Så.. Hittade ni något logiskt i min handling? Nej. Det gjorde inte jag heller.

Tror jag har drabbats av höstdepression eller något. Vill ha fler soliga dagar. Behöver fler soliga dagar.

Inte har jag fått lönen heller. Vilket resulterar att Linköping kommer bli inställt om jag inte lyckas lösa detta på något magiskt sätt. Fan. Behöver Linköping just nu. Behöver Linnea.


Men för att inte detta ska bli någon depressionsblogg så ligger jag lågt gällande bloggen. Så, puss och kram eller nått sånt.





I'D RATHER BE WITH YOU.




Det är knappt märkbart, men mörkret smyger sig på allt tidigare. När man kollar ut genom fönstret är det plötsligt mörkare än det varit på flera månader. Och trots att vi fortfarande promenerar i augusti, så kan jag inte undvika kylan som kryper in under min hud, stannar där och hindrar mig från att känna värme.

Så just nu vill jag bara ha en famn att trycka mig tätt intill, medans mörkret och kylan lever utanför.







LEAVE THE WORLD BEHIND.




Och på en timme och fyrtiofem minuter så blev mitt hår några nyanser mörkare och nästan 2 decimeter kortare.






LIVE LIFE IN EVERY POSSIBLE WAY.


I might not have hands to hold my wife hands.
But when the time comes, I will be able to hold her heart.
I don't need hands to hold her heart.



Min käre vän Per skickade denna video till mig och jag kan inte påstå att jag inte blev berörd. Per skickade även videon om soldaterna (som jag storgrät till) så mitt enda svar till honom efter att ha sett denna video blev: "Åh, nu fick du mig att gråta igen". För om han i videon kan vara så stark och samtidigt lycklig efter livets motgångar, så kan väl ändå jag det med? Bara genom att se början på videon så slog det mig att skönare kille måste man nog leta efter. Iallafall, se videon och gå sedan ut och lev livet.





BLOGGAR.


Fick en fråga om vilka bloggar jag läser och jag lovar er, den listan kan göras lång. Några favoriter är dock:

Sandra: Med hennes mysiga bilder symboliserar hon det mysiga livet jag önskar jag har i hennes ålder.

My: Ska jag vara helt ärlig så läser jag nog mest hennes blogg för att jag är avundsjuk på hennes hår.

Flora: Fina bilder, fina texter. Har varit stamkund hos henne nu i något år.

Emmy: Älskar hennes bilder helt enkelt.

Victoria: Hittade henne för någon dag sen och gick väl igenom nästan hela hennes arkiv. Älskar hennes klädstil.

Sen läser jag ju såna som lisaplace och kenza också. Men jag gissar att dom inte är lika intressanta som dom här lite mindre bloggarna.





HAVE YOU EVER SEEN THE RAIN, COMING DOWN A SUNNY DAY?




Åkte 80 mil igår och måste säga att sängen var rätt skön efter den resan! Imorgon kör skolan igång och jag kan inget annat än att tacka och bocka för lite rutiner. Idag står städning på schemat, tyvärr, så spotify får bli min räddning. Måste även säga till alla jag har runt omkring mig, ni är underbara. Hela bunten. Det var något mer jag tänkte säga också..

Justja! Jag är lycklig. Rakt igenom.





MICHAELAFORNI.




ph: Michaela

Jag älskar denna text. Just för att hon slänger sanningen rätt i ansiktet på en. Vem vet, det kanske är exakt det världen behöver?






GENOM ELD. (2)


Kvällarna vid stranden började bli lite av en tradition. Jag hade varit där så ofta den senaste veckan att jag till och med kunde hitta dit själv. Och varje kväll så lyckades vi på något sätt att hamna mitt emot varandra och varje kväll så mötte hans ögon mina. Vi hade inte sagt ett ord till varandra, trots att vi umgåtts med samma gäng i snart två veckor.

Han satt med gitarren i famnen som vanligt och sjöng tyst för sig själv. Det var som om hans röst försvann med vågornas smekningar och det enda som avslöjade att han sjöng var hans mun som sakta rörde sig. Jag fick en armbåge i sidan av Josefin som påpekade att min marshmallow antagligen inte skulle vara så god längre med tanke på det svarta lagret som omgav den för tillfället. I ett försök att bli av med min kolklump så brände jag mig såklart på kuppen. Jag muttrade lite och spatserade sen ner mot vatten för att svalka av mina fingrar som sved rätt bra. När smärtan lugnat sig så satte jag mig ner i sanden och det slog mig hur vackert det faktiskt var runt omkring mig. Solen kanske hade gått ner, men himlen lyste fortfarande upp jorden med sitt skimmer. Vågorna lekte fram över sanden, kämpade för att komma så lång upp som möjligt för att sedan smyga sig tillbaka. Klipporna var fortfarande varma från den varma dagen som nu passerat. Jag kunde inte göra annat än att blunda och låta den svala vinden smeka min hud. Tydligen försvann även allt vad tidsuppfattning heter, för plötsligt upptäckte jag att jag var alldeles ensam. Förutom Oskar.

Jag reste på mig, borstade av så mycket sand jag kunde och slog mig sedan ner mittemot honom. Där jag hörde hemma. Han kastade inte så mycket som en blick på mig. Det var som om han var i sin egna värld, en värld som tillhörde honom och ingen annan. Så jag lät honom stanna där. Jag vet inte hur länge vi satt där, han lekte med toner och ord, och jag satt och studerade honom.

Plötsligt slutade han och vi yttrade våra första, men inte sista, ord till varandra.

- Pauline. Eller hur?
- Ja.

Han mötte äntligen min blick och jag kände hur våra ögon på något sätt brände fast i varandra. Jag ville inte stirra på honom, samtidigt som jag inte kunde låta bli. Det var nånting med dom där ögonen.

Till slut drog han bort blicken, tog gitarren i handen och gick fram till mig. Han la sin varma hand under min haka, kollade in i mina ögon och sa:

- Det var trevligt att träffa dig.

Han log mot mig samtidigt som han lät fingertopparna smeka min hud innan han gick och lämnade mig kvar.

Om jag ska vara helt ärligt så tror jag att mitt hjärta stannade en sekund. Eller två.





SOLDIERS COMING HOME.




Utan tvekan det finaste jag sett på väldigt, väldigt länge.






ALDRIG (alltid) FUCKA UPP.




Vad är det den där boken heter nu igen? Justja. Aldrig fucka upp. Borde vara alltid fucka upp. Bra jobbat Lisa.





RÄKMACKA OCH SOLSKEN.






Idag fick jag äntligen fika med en mycket efterlängtad Pauline. Och OM vi hade mycket att prata om. Det var knappt tyst en sekund. Sen var det dags att vara vuxna och köpa kalender inför skolstarten.

Fin dag. Mycket fin dag.

Ännu finare Pauline. Har saknat dig så mycket att det gjort ont. På riktigt.





YOU'RE NEVER ALONE.




Igår samlade vi ihop tjejerna för lite grillning och lekar.



Men grillen ville inte funka, så i väntan på en ny så slogs vi om chipsen och dippen. Bokstavligen.



Bella som kämpar med grillen och Johanna.



Sen lekte vi galenpanna, Erica fick Skalman.



Bästa kortet på hela kvällen.



Sen spelade vi "Med andra ord" i mörkret. Helt klart favoritspelet! Har ni inte spelat det så bör ni göra det, snarast. Lovar att man får skratta mer än en gång.



Erica och Pauline vann.



Sen skulle vi ta den obligatoriska gruppbilden men det var lättare sagt än gjort.



Alla kom inte med på bild och inte heller var vi beredda på att den tog tio bilder i rad.



Efter många försök lyckades vi dock! Även om vissa knappt syns och Erica står för sig själv. Så himla fin kväll och så jäkla underbara tjejer. Vad vore jag utan er?

När vi tjejer splittrats så hamnade jag hemma hos grabben med mina basebollpojkar och hade det kanon innan mamma kom och hämtade mig.

Och ja, jag är dålig på att hålla löften. Syftar på novellserien.





VAMPIRES SUCK.




Och så börjar vi dagen med ett skratt.






VARFÖR MAN ÄLSKAR LIVET.


De senaste dagarna har varit underbara. I onsdags hade vi en träning som varade i 2,5 timmar, och jag kan lova er att det kändes! I torsdags hade vi grillning med både softboll- och basebolllaget. Om jag säger så här, jag somnade halv sju på fredag morgon, förstår ni då hur mysigt det var? Dock blev det inte många timmar sömn för vid 12 plockade jag upp Malin och så åkte vi till Sommarland en stund. Sen när klockan slagit sju så var det dags att träffa tjejerna på Bosporen för lite god mat. Och igår var det dags för årets sista matcher. Första matchen gick kanon och i andra matchen kunde en snigel ha spelat bättre än mig. Men sånt är livet. Förresten, kolla in här senare idag för då ska andra delen av novellserien komma upp. Jag lovar.

Jag sov till 11.30 idag. Guld.



Erica och Malin. Finaste.






PANCAKES.





Igår fick jag äntligen träffa min Bea, även om fikan bara varade i en halvtimme. Har saknat tösen som en tok eftersom vi bara träffats en gång på hela lovet. Vi har dock bokat en till fika och då blir det definitivt längre än en halvtimme.



Efter en total värdelös träning (tre veckor utan träning resulterar tydligen i att man varken kan slå eller fånga bollar) så åkte jag hem till Olivia där hon, jag och Malin gjorde pannkakor, mums! Och hur gott ser det inte ut på bilden? Pannkaka med glass, sirap och hallon. Därefter körde vi på nostalgitripp när vi kollade på Crossroads. Fin kväll.

Nu måste jag däremot skynda mig upptäcker jag. Har en halvtimme på mig att göra mig iordning och ta mig inte till Leksand. Bra jobb Lisa!





COMMENT THIS.


Läs kommentarerna till detta inlägg. Kan ju vara bland det sjukaste jag varit med om. Vissa människor har utan tvekan något allvarligt fel.

Var bara det jag vill säga. Godnatt.






BLONDINER OCH NOVELLER.




(Bild snodd från My)

Ord kan inte beskriva hur mycket jag önskar att jag såg ut så här i håret just nu. Blond. Jag vet att jag passar bättre i mörkt, men man kan väl få drömma?

I inlägget nedan hittar ni iallafall ett nytt försök till en novellserie. Kanske inte världens bästa början, men det är åtminstone en början. Jag hade glömt hur mycket jag älskar att skriva och jag hade glömt min dröm. Drömmen om att skriva en bok. Nåja, vi börjar med en novellserie. Vi får se hur det går, hoppas inte alltför mycket. Puss






GENOM ELD. (1)


Jag såg honom första gången när han slängde tisdagens tidning på vår gård. Tidningen landade med en förvånande precision precis framför mina fötter och jag gissade att detta inte var första gången han delade ut tidningarna. När han mötte min blick log han lite snett och fortsatte sen att trumma med händerna på cykelstyret till musiken som gick från hans hörlurar och rakt ut i hans kropp. Där stod jag, iklädd ett musse pigg-nattlinne och med tidningen i ena handen. Och precis så började sommaren jag lovat mig själv att aldrig glömma.

Det blev fredag och vi hamnade på en strand någonstans. Det var andra gången jag var på vårat sommarställe så mitt lokalsinne var inte att räkna med. Men Josefin tvekade inte en sekund och så satt vi där, runt en lägereld precis när solen kastade sin sista blick på oss. Josefin hade en genomgång och berättade vilka alla var. Felicia, Emilia, Eric, Hanna, Sebastian och Fredrik. Dom frågade lite om mig, ville veta vem jag var. Mina svar var inte precis långa, för mycket som inte bör berättas, och till slut kom dom in på vilken musik jag lyssnade på och så startade en vild diskussion om vilka som var dom bästa liveartisterna. Jag lyssnade med halvt öra på Felicia vars armar flög och nästan knockade Sebastian på kuppen i sitt försök att övertala Eric att Kent utan tvekan tog det svenska rekordet i att vara bäst live. Jag mindes när jag såg Kent förra sommaren, dom hade inlett med Utan dina andetag och tagit mig med storm. Jag skulle precis berätta om det när en röst bakom mig fångade min uppmärksamhet.

- Bättre sent än aldrig, eller vad är det man brukar säga?

Han hade chokladmörkt hår som stod lite åt alla håll och i handen höll han en gitarr. Han slog sig ner mellan Hanna och Fredrik och började dra fingrarna längs gitarren. Som om han väntat en evighet på att äntligen få spela. Han började spela en melodi som ingen av oss kände igen innan han övergick till vår kära Winnerbäck. Vi sjöng med samtidigt som ingen riktigt ville överrösta gitarren. Själv var jag helt fängslad. Hans mörkbruna, nästan lite för djupa ögon mötte mina och stannade där. Jag höll kvar blicken så länge jag vågade innan mina kinder blev varma och jag tänkte att jag i alla fall inte hade nattlinne på mig den här gången.

- Han heter Oskar, viskade Josefin i mitt öra.

Oskar. Jag lät läpparna smaka på namnet, lät huden känna musiken som omslöt mig och såg hur ett par fingrar dansade över en gitarr.





MÅNDAG.




Denna måndag spenderades på siljan med Bea, Olivia och Malin som jag inte sett på alldeles för länge. Speciellt Bea, känns som om hon har gömt sig hela lovet. Sjukt härligt var det iallafall att träffa dom. Massa skratt och massa prat som vanligt. Efter fikan åkte jag ut till Niklas och satt där i nån timme och pratade innan jag hamnade här hemma.

Och väl hemma så blev jag sugen på kladdkaka. Ungefär 22.30. Så jag gjorde en kladdkaka, har dock inte ätit något av den eftersom kladdkaka är godast dagen efter.






DOM KALLAR HONOM OSKAR.















ÖSTERSUND MIN VÄN.




Jag är äntligen hemma i min egna, sköna säng efter tre veckor varav två spenderades i Östersund där jag jobbade här. I Sandells Terassen. Jobbade nästan 15 timmar nån dag, men jag kan lova er, att det var värt allt slit. Jösses vad kul jag har haft. Minnen för livet.



Ett av många sms från min kära Olivia. Fick mycket värre sms än detta, men dom bör nog inte läggas upp.



Och här sov vi. I en buss i en våningssäng. Och första veckan hade vi varken toalett eller dusch i närheten. Men jag är otroligt stolt över mig själv att jag stannade kvar när andra valde att åka hem.

(Minja hade jobbat natt och hade därför stängt in sig själv för att kunna få lite sömn)

Som sagt, trots bristen på toa, dusch, sömn och allt sånt där som man måste ha, så var det värt det. Och trots att det blev kaos i barerna och det slutade med att jag stod med en kortmaskin i ena handen och fem kort i andra, så hade jag otroligt kul.

Obeskrivligt.

Iallafall, nu är jag äntligen hemma och jag lovar er bättre uppdatering och roligare inlägg framöver. Puss





LINKÖPING.




Nästa vecka min vän!






TIDSFÖRDRIV.


OM MIG
Fullständigt namn? - Lisa Katharina Ingels Lindqvist
När fyller du år?- 5 april
Några piercingar? - Jag har gett upp allt vad piercing heter
Vad har du på dig just nu? - Bh, sovshorts och sovtröjan
Vilken årstid är bäst? - Sen vår och tidig höst!
Hur ser den perfekta morgonen ut för dig? - Med solen strålande in genom fönstret och en pojke bredvid mig
Vad tycker du mest om hos dig själv? - Får nog återkomma med svar på denna
Vad är du bra på? - Att koppla bort allt vad vanligt vett/ansvar heter
Vem älskar du mest på denna jorden? - Dom som håller mig vid liv
Sover du hellre själv än tillsammans med någon? - Sällskap i all sin ära, men jag föredrar att kunna böka runt

VÄNNER
Vem vet allt om dig? - Olivia och Niklas vet väl lite mer än vad dom hade velat, haha!
Vem är den roligaste av dina vänner? - Bea, med hennes helmysko kommentarer! (även Malin på 'med andra ord')
Vem är snyggast av dina vänner? - Åh, listan är lång
Vem är mest partyprisse? - Linnea aka. storsuparn Lindmark och Malin aka. köksbordet Vangen
Vem är den du helst har filmkväll med? - Hela bunten samlad

TELEFON/MOBIL
Vem ringde dig senast? - Mami
Vem ringde du senast? - Syster
Vem sms:a till dig senast? - André
Vem sms:a du till senast? - Syster

KÄRLEK
Har du kysst någon idag? - Tyvärr inte
Har du kysst någon den senaste veckan? - Ja
När går gränsen vid otrohet - När man vill vara otrogen
Har du varit otrogen och om ja, varför? - Nope
Har du sagt till en person att du var kär i henne/honom när du inte varit det? - Nejnej
Är du romantisk? - När jag vill så!
Har du snott en kompis pojkvän/flickvän? - Nope
Är du svårflörtad? - HAHAHAHAH. Nej, inte riktigt.
Har du gråtit framför någon du tyckt om någon gång? - Ja, många gånger.
Vad hette din första flickvän/pojkvän ? - Jonas
Hur länge höll det? - 7 månader på pricken
Hur länge var ditt kortaste ? - En månad
Vill du vara singel eller ha ett förhållande? - Jag föredrar en hand i min
Har du varit tillsammans med två samtidigt? - Ja, när jag gick i typ trean :)
Är du en bra pojk/flickvän? - Jo, lite för komplicerad, men jodå
Hur många har du varit kär i iår? - En
Vem sov du senast bredvid ? - Gissar att en buss full med folk inte räknas, så min kära Lindmark
Vem sa senast att han/hon tyckte om dig mer än som vän? - Martin
Tycker du om någon just nu som mer än vän? - Nej
När fick du din första kyss? - För läääänge sen
Har du någon gång velat ha ditt syskons pojkvän/flickvän? - Inte riktigt, haha!
Skulle du kunna tatuera in din kärleks namn på armen? - Aldrig






LEKSAND.


Helvete vad jag har hemlängtan just nu.






DET ÄR NI.


Pauline, Linnea, Olivia, Malin, Sara, Erica och Bea. Jag saknar er så mycket att det börjar göra ont i mig. När jag kommer hem blir det middag på bosporen! Låter 19.00 bra? Perfekt! Ses där.

Telepaterar lite kärlek till er allihopa!






RSS 2.0