2010 - MAJ TILL AUGUSTI.


MAJ


I maj åt jag min första mjukglass med tuttifruttiströssel och solen värmde som aldrig förr.



Vi hade klassfest (eller ja, jag földe med på andras klassfester), man kunde gå runt i tshirt och den första vackra sommarsolnedgången var här.



Jag skulle åka lite bil med Malin, Amanda och Ida och när jag hoppar in i bilen är den full av ballonger och godissnören!

JUNI


I juni var inte sommarlovet långt bort och jag och Olivia spenderade en eftermiddag på hennes gräsmatta och åt jordgubbar med glass och chokladsås. Kan det bli mer sommar?



En dag tog bror priset som årets skönaste när han tog gummibåten, en öl, snusdosan och solglasögonen och la sig i dammen.



En dag spenderades nere vid sjön där jag och Malin fick pisk av Olivia och Pauline på TP.



Sen blev det studentgalor, bal och slutligen studentdagen. Vackrast på balen var utan tvekan Linda Lyck. Som sagt, vackert.



Även vi fick klä oss lite fint. Vi var glada över att sommarlovet var här och vi hade överlevt första året på gymnasiet.



Sommarens antagligen finaste kväll var vi hos Calle och spelade först kubb (innan myggen började äta upp oss), sen gick vi in och då sjöng/spelade både Pauline och Calle. Himlans fint.



Som sagt, pojkarna tog studenten och därmed var dom bara några veckor från att flytta till USA. för mig är det 1,5 år kvar.



Vi drog ihop hela laget och övernattade på softbollplanen. En kväll som inte kunde vara bättre. Vi lekte och tävlade, skrattade i mängder, badade mitt i natten och solen höll oss sällskap inpå småtimmarna.




Sen kom midsommar. Även om vissa fick lite för mycket av det goda så hade jag den bästa midsommarkvällen någonsin.

JULI



Jag välkomnade juli i Borlänge. Jag varvade jobb med bra musik.



Värmeböljan var ett faktum i Holland där det var över 30 grader i skuggan. Ett tag trodde jag aldrig att jag skulle överleva. Men för varje match så blev jag lite starkare. Och det lönade sig att jobba hårt och bita ihop när man helst av allt ville hem.



Ännu en helt underbar sommarkväll. Denna nere på bryggan med Pauline, Bea och Erica. Var det bara jag, eller var sommaren 2010 ovanligt vacker?



Sen tog jag mitt pick pack och förflyttade mig till Östersund för två oförglömliga veckor. Jag sov i en buss på en camping utan varken toa eller dusch. Jag jobbade 15 timmars pass. Jag fick en och annan stalker. Jag insåg att jag jobbar som bäst under press då jag kunde behålla lugnet trots att jag jobbade i en packad bar.

AUGUSTI


Efter Östersund tog jag en väldans massa tåg ner till västkusten där vi skulle fira mamma som fyllde hela 50 år! Första kvällen jag var där kom dock Östersund ikapp mig och min kropp sa stopp, jag fick feber och blev sängliggande (febern försvann mirakulöst dagen efter). Men med hjälp av sol, god mat, släktingar och ett lugn som bara finns där så återhämtade min kropp sig.



Efter tre veckor hemifrån så kände jag mig mer ensam än någonsin, det kändes som om jag hade missat en livstid. Så vi drog ihop tjejerna och tog en middag på Bosporen.



Jag fick lite av ett ryck och klippte av mig hela håret. Eller ja, några decimeter iallafall. Jag ångrar inte detta beslut men jag tycker att det börjar bli dags för långt hår igen. Och tur som jag har så växer mitt hår som ogräs.



Vi tackade augusti med tacos hos Minja. Efter prat och skratt dök Kim och Victor upp. Med gitarr och en sorts trumma. Sen satt vi där. Ca 10 tjejer som dregglade så fint. Magisk kväll.





MIN BÄTTRE HALVA.




Igår var jag med min andra halva och våran kväll kan beskrivas med chokladbollar, massage och Gossip Girl. Kan en kväll bli mer perfekt? Antagligen inte. Så vi satt med total fokus på GG och satt och skrattade, fnissade och dog lite (cb och na). Och nu vet bara gudarna när vi kommer träffas igen, dock  håller jag tummarna för hennes födelsedag som bara är några veckor bort.

Ikväll blir det trerätters med mina flickor och jag ska alldeles strax fixa världens godaste efterrätt. Nog för att 2010 har varit bra och jag har insett tonvis om mig själv, så kommer jag välkomna 2011 med öppna armar. För tjejer, 2011 är vårat år.





2010 - JANUARI TILL APRIL.


JANUARI



I januari åt jag pannkakor och chokladpudding flera gånger i veckan med dessa två, Oliva och Mirjam.



Allihopa stöttade Calles band Sunset stories på en spelning (dom finns på spotify!).



Jag var på min första hockeymatch (helgalet med tanke på vilken stad jag bor i). Leksand mötte Mora och jag blev alldeles chockad av atmosfären. Det var do or die som gällde.



Och självklart åt jag semlor tills jag nästan tröttnade. Nästan.

FEBRUARI



I februari bestämde sig jag och Linnea för att vi ville på fest i Hjortnäs och eftersom vi inte hade skjuts så gick vi! Tog lite mer än en timme. I februarikylan. Den kvällen såg jag förresten ut lite såhär.



Jag kom in i en period då jag köpte godispåsar med endast knattar i, så himla gott.



Mycket tid spenderades i villan för både fest, kladdkaka och tvspelskvällar.



Jag fick frukostpassen på hotellet och ja, det var ungefär så här kul.

MARS


I Mars tog vi årets andra långpromenad. Denna gång från Bygda in till Leksand, dock hade vi inte direkt något syfte med denna promenad och det slutade med att vi stelfrusna och trötta gick hem igen.



I mars var det all in som gällde och jag var inte hemma mycket på helgerna. Denna bild är från Frida, en kväll som var hur kul som helst.



Helgen efter Frida klädde vi upp oss igen.

APRIL


I början av april var jag i Holland med Matilda och lyckades med det närmast omöjliga, jag gick upp 3 kilo under en träningsvecka (nästan värt en applåd).



När jag kom hem från Holland så överraskade jag Martin med mig själv och en jäger.



Den 5e blev jag sjutton år i staden och jag fick finaste rosorna av Martin.



En vecka senare fyllde min bästis år och han fick en port-a-pussy av mig. Jag har nog aldrig skrattat så mycket i hela mitt liv. Det roligaste var att jag köpte den i Holland och min coach (hans pappa!) följde med in i butiken och visste att den var till hans son. Skönaste coachen.



Jag spenderade allt mer tid med denna tös.



Jag var som sagt tillsammans med Martin, något som tyvärr inte slutade i något annat än två krossade hjärtan.



Jag avslutade april med en massa nytt folk, en kväll som likt en berg- och dalbana gick upp och ner men var helt klart ett bra avslut.





24 DECEMBER.




Idag var det (är det!) finaste julafton. Även om den kunde ha börjat bättre så blev den hur bra som helst till slut. Tomten kom och delade ut lite julklappar, sen rimmade vi på varenda paket. Vill även tillägga att för att komma från köket till vardagsrummet så rullade vi. Galet vad gott det är med julmat.



Julgranen var närmast översvämmad med julklappar och nog tog det bra lång tid att minska högen.



Alla julrim var helknasiga och vi skrattade gång på gång. Mitt rim blev utsett till kvällens bästa rim:

Denna julklapp är hård,
men med lite vård,
så händer nånting sjukt.
Innehållet blir plötsligt mjukt!

Det var en bok till syster med recept på muffins och cupcakes. (Upptäcker så här i efterhand att det kan misstolkas litegrann).



Mina julklappar var så himla fina. Till att börja med fick jag två underbara böcker. Den ena (Kärlekens historia) har jag på engelska, men ville även ha den på svenska för att förstå bättre. Norweigan wood har jag hört mycket fint om! Sen fick jag även 400:- i presentkort på bokhandeln! Så himla bra.



Av syster fick jag en samlingsbox med alla Harry Potter-filmer. Perfekt när jag har varit sugen på ett maraton ett bra tag! Förresten, förstår ni hur perfekt detta lov är? Böcker, filmer, vänner osv. Bäst.



Och här har ni den bästa presenten, en pippitröja! Tycker dom är underbart fina, har önskat mig en väldigt länge. Kan lova att den kommer bli väl använd!

Fick även en externblixt, en aladdinask (2 av 4 trillingnötter åts upp direkt) och annat smått och gott. Fast det bästa var ändå att se hur glada familjen blev över julklapparna dom fick av mig, att känna värmen från allihopa och att skratten avlöste varandra.

God jul till er alla där ute!





AND IT FEELS SOMETHING LIKE CHRISTMAS.




Startade julen med lite gröt och sen blev det att göra mig julfräsch. Nu sitter jag och bror i mitt rum, spelar lite tvspel och väntar på Kalle Anka. Det är en halvmeter snö ute och solen lyser in genom fönstret, så himla fint.

GOD JUL!





EN DEL AV MITT HJÄRTA.




Det är nästan läskigt hur en enda person kan komma att blir en så stor del av ens liv på så kort tid. Långa sms om rädsla för kärleken, frågan om man duger och om hur ens drömmar närmar sig. Jag trodde aldrig att jag under detta år skulle lära mig att se på livet med nya ögon. Men det gjorde jag. Jag har börjat tro på det fina i människor, att det faktiskt finns något gott i alla. Jag har insett att även om ens hjärta blir krossat, så måste man våga låta någon komma nära igen. Man måste våga bli sårbar igen. Jag har fått åtskilliga sparkar i baken och insett att min dröm kan vara närmare än jag tror. Och att ha någon som stöttar mig så oerhört mycket har gjort mig tårögd mer än en gång. Stegvis har jag lärt känna mig själv lite bättre.

Felicia Levén, du får mig att hitta tillbaka när jag gått vilse. Gång på gång så finns du där för att visa vart jag ska gå. Du är mitt skyddsnät när jag faller, för du vet att det kan göra ont att falla. Du bär mina drömmar inom dig, skyddar dom från att försvinna i glömska och för att påminna mig om allt jag kan uppnå. Du har fått mig att le mot varenda människa jag möter, att säga hej till tjuriga gamla gubbar. Du har gjort mig till en bättre människa, och en finare komplimang än så kan jag inte ge dig.





WEHEARTIT. DECEMBER

Jag vet inte om någon här läser niotillfem's blogg, men hon lägger iallafall upp nästan varje månad hennes favoritbilder från flickr (alltså hennes favoriter från den månaden. Jag tänkte att jag skulle göra samma sak, fast med bilder från weheartit.com, låter det bra? För fina saker är ju aldrig fel.







TJUGO.




För några veckor sen då jag och Felicia lyckades dyka upp i samma blus.

Jag tror inte att ni förstår hur kallt det är ute. 20 minusgrader. På den lilla sträcka jag har mellan busshållplatsen och hem så tror jag att jag förfrös några tår. Inte hjälper det att alla bussar och tåg är försenade. Man tycker ju att dom borde ha lärt sig efter några tiotals år med snö. Men icke. Så just nu önskar jag att jag hade en lägenhet i Leksand, eller iallafall en pojkvän med lägenhet i Leksand. Fast vet ni vad? Det är i sånna här lägen som jag längtar till USA. Kalifornien. Tvivlar på att bussar och tåg blir inställda på grund av snö där..





SEAN FARIS.




Alltså.





HOME SWEET HOME.






Vi kör min Pauline, vi bara kör. 2011 kommer slå alla tidigare år med allt vad dunder och brak heter. Att bara sitta och planera ger mig fjärilar i magen. Vi kör.







LÖRDAG.




Mary-Kate Olsen

Igår hade vi tjejer en lilljul, inklusive julbak. Dock glömde jag kameran hemma (hur ofta händer det egentligen?), men vi får se om Erica lyckades knäppa några med sin kamera. Det var iallafall hur mysigt som helst! Vi startade med att göra lussebullar, knäck och rischoklad (?). Och efter att ha ätit upp alltihopa så samlades vi i Bellas soffa. Och vilka julklappar! Måste säga att vissa var mer än kreativa. Jag fick ett presentkort på Siljan och spelet Våghals 2. Ikväll däremot ska jag åka in till Leksand för att baka kladdkaka med daim! Återkommer med resultat..





P.W






Grattis min finaste Pauline!





GENOM ELD. (10)


Det är lätt att berätta om alla stunder då mitt hjärta slog extra hårt eller om dom gånger jag fick gåshud över hela min kropp . Eller om alla gånger jag känt hans andedräkt mot min kind då han viskat vackra ord i mitt öra. Men alla svarta stunder då, borde jag inte berätta om dom? Som dom gånger jag vaknat mitt i natten av att halsen plötsligt dragit ihop sig och hindrat mig från att kunna andas. Och dom gånger jag kan ha svurit på att det försvann ett dunkdunk för några sekunder. Det var som att jag ständigt blev påmind om att för varje minut, så gick jag sönder lite mer.

Förra onsdagen var jag hos läkaren, det var efter att mitt hjärta försvunnit i några sekunder, och vi gjorde en massa tester. När jag hörde hur han började sätta på sig plasthandskar och tog upp en spruta så slöt jag mina ögon. Jag tänkte på Oskar. Jag tänkte på hur hans fingrar lekte med gitarren. På hur hans läppar såg ut när dom formades för att säga tre små ord. Jag föreställde mig hur han kollade in i mina ögon, men aldrig sa något. Det var som om han letade efter något som han envist bestämt sig för att hitta.

Imorse hade vi åkt in igen, för att få veta vad som gällde. Jag såg det framför mig gång på gång. Jag hade suttit med mamma och pappa bredvid mig. Läkaren kom in, hans blick sökte sig till golvet fram till dess att han stod framför mig och på något vis visste jag redan då. Mammas grepp om min hand hårdnade. Läkaren suckade djupt och lät sin blick vila i mina ögon.

- Jag är rädd att det inte längre handlar om månader, det handlar om veckor.

Jag slöt mina ögon och lät dom vara så, för ett andetag eller två.

- Hur många veckor?

Han hade tagit hand om mig så länge. Försökt ge mig det svåraste man kan få, tid. Jag såg på honom hur svårt det var för honom att säga dom här orden. På sätt och vis var det som om han sa att jag kunde ge upp.

- Jag vet inte.

Jag låg i hängmattan och stirrade upp i himlen. Efter långa, energikrävande tankar så kom jag fram till att jag nog inte var rädd för att dö. Jag föreställde mig hur mitt hjärtas alla delar hölls ihop av en tråd och hur någon plötsligt klippte av den. Det skulle nog inte göra ont. Det skulle nog bara vara som att försvinna. Ni vet när det känns som om man svävar genom livet? Det kanske är så, förutom den detaljen att man aldrig kommer ner igen för att känna gräset kittlas mellan tårna. Sen slog det mig.

Oskar.

Hur ska jag kunna berätta för honom att jag snart kommer försvinna, att jag inte längre kommer kunna värma hans läppar med mina? Jag kommer alldeles för snart att endast finnas i hans liv som ett minne. Som hans första kärlek. Och jag nästan kände hur jag gick sönder ännu mer, när en tanke flög in i mig.

Han skulle komma till en punkt i livet då han inte längre minns hur mitt ansikte ser ut. Han kommer glömma hur min beröring känns. En dag kommer min doft inte längre hålla sig fast i hans hud. Tårarna började smeka mina kinder. Eller nej. Dom smekte inte mina kinder. Dom föll. Tårarna låg gömda inom mig, såg dagsljuset för några sekunder och föll sedan i glömska.

Precis som jag.






YOU SUNK MY BATTLESHIP.




Ibland så här på kvällarna när allting är extra mörkt, så undrar jag: tänk om man måste gå sönder för att känna riktig lycka? För att känna riktig kärlek? Att man måste ha förlorat något eller någon för att kunna inse värdet i dom man har omkring sig. Att man måste gå sönder för att känna hur det känns att bli hel igen. För om man alltid har varit hel så kanske man inte tänker eller vet om att man är just hel. Men om man går runt och är trasig och sen stegvis blir hel igen, borde inte det göra en starkare än förut? Och borde inte den känslan fylla kroppen på ett helt nytt sätt? Då tänker jag även, den som gör en hel, den måste ju komma närmare än någon annan. Den har ju lämnat ett avtryck i ens inre. Som ett skalman-plåster på hjärtat.

Jag kanske inte borde vara rädd för att bli hel igen. För att låta någon sätta ett skalman-plåster på mitt hjärta. För även om jag blir hel och går sönder igen, så vet jag att alla sprickor inom mig kommer sakta men säkert försvinna. Och för varje gång jag går sönder, så blir jag lite starkare än förut.





TREDJE ADVENT.






Efter många timmars sömn så tog jag mig in till Leksand för lite lunch med två av dom bästa, Felicia och Linnea. Som vanligt blev det en massa skratt och en massa prat. Efter några timmar åkte Linnea och då gick jag och Felicia hem till henne och taggade inför lucia. Men innan jag och Bea (som gjorde mig sällskap när Felicia gått) så fick Bea en överraskning! Och som vi skrattade. Helt ärligt, ibland är jag så rolig att jag till och med förvånar mig själv. Sen spenderade vi en halvtimme ute i kylan och förlorade någon tå när vi kollade på Felicia. Men det var mysigt! Och satan i gatan vad fina vänner jag har.





AND I WON'T CAUSE ANYTHING AT ALL.


Eftersom jag har varit rätt dålig på bloggfronten så kör vi en snabb genomgång över dom senaste dagarna.



Förra lördagen bestämde sig jag, Bea och Pauline för att dansa. Men trots att det blev några skratt och några urspårningar på dansgolvet så kan jag inte säga att kvällen var värd 150 kronor i inträde. Vi kom alla tre överrens om att det bästa på hela kvällen var dom lysande armbanden och Mcdonalds.



I veckan har jag även spenderat många timmar här, i biblioteket. Jag har skrivit på min bok och det känns så bra. Egentligen kan jag nog inte säga att det finns någon bättre plats att skriva på än just i biblioteket. Det är ju faktiskt här som min bok kommer finnas om något år.

Det här är även anledningen till att det inte kommit någon del 10 på novellserien. All energi och alla idéer går åt till boken. Men snart kommer nästa del, jag lovar.



Och igår tog jag och Felicia på oss våra skönaste mössor (dock inte snyggaste) och begav oss till gropen för pulkaåkning med fint folk. Vi kanske snart är 18 år, vuxen och allt sånt där, men det var så himla kul! Dock puttade Johanna mig när vi åkte så jag hamnade rätt i ett gupp, så nu är rumpan bra öm. Men det var värt det. Fick till och med julmust, varm korv och marshmallows!

Imorse när jag vaknade så såg jag att jag hade fått ett sms från min Linnea klockan 02.11 där det stod "Lisa, jag kanske kommer hem imorgon". Och det slog mig att i helgen så kanske jag får vara hel för en stund.

Det var tänkt att jag skulle ta det lugnt denna helg och försöka samla krafter, men dom planerna ändrades snabbt. Jobb och pulkaåkning igår, jobb ikväll och imorgon blir det att fika, städa och sen kolla på luciatåget. Men även om jag är helt slut så ska jag inte klaga. Det är tredje (!) advent imorgon och det är mindre än två veckor kvar till julafton.





SOLEN KÄNNS SÅ LÅNGT BORT.








Jag vill ha bara ben, en sol som värmer och en skål med jordgubbar. Kära gud, gör så att sommaren kommer snabbt!





I CAN FEEL YOU HEARTBEAT, RUNNING THROUGH ME.




Jag älskar videon, hur dom i början visar hjärtat som ett ljus i allt mörker. Jag älskar texten som till exempel, stop stealing my heart away from me. Jag älskar låten och hur Enriques och Nicoles röster passar ihop. Löv it. Säger tack och bock till Sara som la upp den på vårat kära facebook.






ANDRA ADVENT.



I min dator finns det en mapp som heter Drömmen jag hade en gång. Och i den mappen finns det två dokument. Förord och Kapitel 1.





I WAS GOING TO AUSTRALIA.


Just nu läser jag History of love av Nicole Krauss. Och på bilden nedan har ni det antagligen finaste stycket i hela boken. Enligt mig.









HAN ÄR DIN DRÖM. MEN INTE DIN VERKLIGHET.













NÄR MAN INTE LÄNGRE SER SKILLNAD PÅ HIMLEN OCH JORDEN.






När världen ser ut så här kan jag helt klart leva med 15 minusgrader. Detta är vintern i sin vackraste form. Utan tvekan.

Denna torsdag flöt på smärtfritt. Dagens bästa var ändå när våran samhällslärare sa att vi skulle ha en frågesport om USA:s politiska system och gissade man rätt så fick man en pepparkaka. Ni kan ju gissa vem som plötsligt blev helladdad? Jag och min Pauline som satt bredvid kammade hem hela 9 kakor! Victory. Nu ska jag strax börja ladda inför morgondagens geografiprov som får avsluta denna vecka innan vi går på helg. Dock startar jag helgen med jobb fredagkväll. Men jag klagar inte på att få lite pengar i fickan. Och jag gillar min loge 39.

Jag tackar för mig. Eran Lisa.





DECEMBER, DET VAR ALLDELES FÖR LÄNGE SEN.


Onsdag.

Idag skulle jag egentligen haft panik på morgonen om att få klar redovisningen och nån timme efter det hade jag haft själva redovisningen. Halv tre skulle jag ha varit hos naprapaten och fått min rygg fixad. Men icke. Morgondagen blir aldrig som man väntat sig när man ligger och kramar toaletten på natten. Åt tydligen nånting igår som min mage inte tyckte om och som den bestämde sig att bli av med. Så jag blev hemma denna onsdag. Den har jag spenderat genom att läsa Harry Potter (klassikern som alltid funkar när man är sjuk) och genom att göra pannkakor till bror. Ibland är jag en rätt bra lillasyster. Nu däremot är jag helt slut, det tar verkligen på krafterna att vara vaken ofrivilligt på nätterna. Funderar på att krypa ner under täcket och försöka komma på vad alla ska ha i julklapp. Är ute ovanligt sent iår. Förra året köpte jag den första julklappen i oktober!

Inatt kom jag även på att jag inte har nån balans i mitt tänkande. Antingen kopplar jag bort helt och tänker inte alls, eller så tänker jag så mycket att jag nästan blir galen. Kan man någonsin få balans eller kommer mina tankar förbli konstiga? Måste sluta söka svar på frågor som inte finns.

Justja! Många har varit nyfikna på min facebook-status "och allt jag kan göra nu är att hålla tummarna". Förklaringen till denna status är att jag har sökt till jobbet som skribent på Blondinbellas tidning Egoboost. Det är tack vare stödet från mina fina som jag gjorde det. Dock så har det växt fram en liten bubbla inom mig, fylld med hopp. Så ja, jag håller tummarna.






RSS 2.0