TODAY WAS A FAIRYTALE.




Igår samlades tjejerna hemma hos Malin innan vi drog vidare till Rättvik på halloweenfest. Här sitter jag och sminkar Olivia i Malins garderob.



Finfina Malin. Hon var utklädd till rockstar.



Olivia (som var grymt snygg igår) var en vampyr. Här har hon dock inte sin cape på sig.



Johanna var en pirat!



Bella var en ängel. Fast hon liknade mer en fé.



Piraten, katten och djävulen.



Vi hade tre djävular i vårat sällskap igår, här är två av dom.



Min absoluta favoritbild från igår!



Vi gjorde inte så mycket förutom att dansa en väldans massa (jag gjorde cowboydansen varannan minut) och spela in roliga filmer. Gårdagen var helt okej, kunde ha varit bättre på vissa fronter. Men hej, vem är jag att klaga när jag har världens bästa sällskap? Imorse satt den där extra timmen riktigt fint (vi borde få vintertid fler gånger om året), även om jag var uppe redan halv åtta! hur pigg som helst. Sen åkte jag och mamma till Insjön där vi hittade lite fint och lite välbehövligt. Därefter tog vi en rejäl powerwalk och nu sitter jag här. Söndagskvällen bjuder på lite chips, lite glass, lite skrivande och kanske en och annan film. Eller vänta. Söndagskvällen? Klockan är inte ens fem! Ja. Där ser man.






MORGONFROST.






Säga vad man vill om kylan, men jag saknar snön litegrann. Just nu är allting grått. Till och med himlen.

Ikväll blir det maskerad för hela slanten! Har längtat hela veckan om jag ska vara ärlig. Först ska vi samlas hos Malin och göra oss iordning och därefter bär det av till Rättvik! Att jag sen har träning 10.00 imorgon bitti förtränger vi under kvällen. Så imorgon lovar jag er bilder på pirater, pumpor, spöken och allt som hör till, samt del nummer 7 i novellserien. Nu ska jag ta och fixa ihop allt inför ikväll. Puss eller nått.






MORGONSOL.




Tisdagen flög bort på bästa möjliga vis. Har som vanligt skrattat med mina töser och jag lyckades överleva 2 timmars teori trots att det var iskallt i salen. Annars då? Jag har hämtat ut ett paket från HM som innehöll en blus. Det känns lite som en minijulafton varje gång jag är på OKQ8. Jag gillar det. Nu på kvällen så har det varit jag, matte c, kultur och en godispåse som har försökt komma överrens. Funkade inte riktigt på alla fronter. Sen är mitt hår nån nyans mörkare, lite brunare och utväxten är äntligen borta. Inte helt fel det! Morgondagen blir däremot tuff. Två prov, en debatt och så jobb på det. Men nu är det bara tre dagar kvar sen blir det lov för hela slanten! Dom där sovmorgornarna kommer vara ovärderliga. Men nu däremot ska jag hoppa i säng och samla energi för det vi kallar för onsdag.








I'M LOVING ANGELS IN STAIRS.






Togs inte mycket bilder igår, dock är min mobil full med filmer! Var månader sen jag skrattade lika mycket som jag gjorde igår. Tänka sig vad lite folk kan få en att må så bra. Och jag måste säga, vi har då ingen sångtalang i vårat gäng!

Har inte så mycket att säga, inte alls faktiskt. Fast vet ni vad? Ikväll ska jag börja med min framtid.



(Och angående rubriken.. Vår käraste Malin sjöng detta istället för (som texten faktiskt går): I'm loving angels instead. Underbart.)













WRAP YOU UP IN MY COAT.




Har spenderat dom senaste minutrarna med att kolla igenom sidan modcloth.com och vet ni vad jag fann? Dom har inte bara otroligt fina kappor/jackor, utan dom har även dom roligaste namnen! Jackorna heter saker som Take the knight coat, Mysterious past jacket, Silent departue jacket, Poof it's here coat, Wrap you up in my coat, You're smoking jacket och First snow of the season coat. Så himla mysigt! Skulle kunna köpa hela bunten bara för deras namn (och för att dom är snygga). Tyvärr är dom alldeles för dyra för att jag skulle kunna köpa en endaste jacka utan att jag blir ruinerad. Så jag håller tummarna för en rejäl mellandagsrea!

UPDATE: Upptäckte att i princip allt på deras hemsida har mysiga namn. Dom har till och med en sko som heter Baking chocolate bootie!







I BETTER FIND YOUR HEART.






Min andra halva är hemma över helgen. Underbart. Dagen började med en träning som fick svetten att rinna, dock var nog den stora händelsen att jag fick en boll rätt i pannan när vi värmde upp. Sånt är trevligt! När jag sedan kom till skolan fick jag träffa min Linnea! Bara den detaljen gjorde denna fredag kanon. Sedan efter engelska och geografiprov så stack jag till gymmet och lyckades gymma, duscha och göra mig iordning på rekorderliga 40 min! För då var det bråttom till Siljan för fika med fyra riktiga pärlor. Och nu på kvällen har jag kollat hockey, ätit lite godis och skrattat en massa. Ingen märkvärdig fredag, men vilken start på helgen! Nu ska jag krypa ner under täcket och kolla på Dear John.






BRIGHTER THAN SUNSHINE.




Trots klackar och smink så kan jag ju inte göra annat än bekänna att jag nog trots allt är mer manlig än kvinnlig. Men vad gör det om hundra år? Jag har äntligen kommit till den punkt i livet då livet flyter på på alla fronter. Jag är den jag är, ingen annan, och ingen ska någonsin kunna ändra på det. Jag kommer inte ihåg vem som sa detta till mig, men det är ett par kloka ord: love it or leave it. För vad ska man annars göra?

Men jag är lycklig och jag fångar dagen. Jag heter ju trots allt Carpe Diem på Felicias mobil, så nu går vi all in på att leva upp till det namnet. Så fånga dagen mina kära, för det är vi skyldiga oss själva. För det är vi skyldiga själva livet.





I PUT SOME NEW SHOES ON AND SUDDENLY EVERYTHING'S RIGHT.






Städade rummet i söndags och det slog mig att det är mycket trevligare att ha skorna på en hylla än att ha dom gömda i garderoben.

Efter ett fyspass på 2 timmar, ett gymbesök och en timmes basket så var mina ben helt slut. Trots det tog jag en sväng till Borlänge, och nog är jag glad att jag gjorde det! Hittade en jacka, ett par jeans, en ring och en kofta för sammanlagt 400:- Det bästa är dock att jackan kostade.. *trumvirvel* .. femtio svenska riksdaler! Helt okej pris för en ordentlig höstjacka. Så trots att mina ben gjorde så ont att jag knappt kunde gå (och jag fick en rejäl stukning i fingret på basketen) så var det här en av dom bästa måndagarna på länge. Nu däremot ska jag ta och plugga lite matte och därefter belöna mig själv med ett avsnitt av Himym. Har kommit på att det är roligare att göra saker om man belönar sig själv för det.








GENOM ELD. (6)

 

Får man verkligen må så här? Är det tillåtet? Att vara vaken alldeles för tidigt på ett sommarlov för att se solen gå upp över havet. Att ligga bredvid någon som kommit att betyda så mycket på så kort tid. Känner värmen som kommer från solen, som sakta kryper längs min kropp. Det enda som syntes på himlen var en svag morgonrodnad som övergick till en enda stor blå färgklick. Men även om solen värmde, så var det en sak som värmde mer. Hans handrygg vilade mot min och genom dom få centimetrar hud som rörde varandra var det som en eld som sköt från hans kropp till min. All min fokus låg på min handrygg. Jag kunde inte ens tänka igenom vad jag precis sagt. Trots att jag genom dom orden hade vänt upp och ner på världen vi levde i. Jag kunde inte tänka klart med honom i närheten, han gjorde mig alldeles luddig i huvudet. Och när han låg på rygg precis bredvid mig var kloka tankar omöjliga. Jag såg i ögonvrån hur han drog blicken från himlen och la den på mig.

-Pauline?

-Ja?

-Säg att det här är en dröm och att jag vaknar snart.

-Det är en dröm och du vaknar snart. Det är jag som inte kommer vakna.

Jag tror en del av mitt hjärta gick sönder i samma ögonblick som sanningen lämnade mina läppar. Vetskapen att det här kanske var den sista sommaren jag får se slog mig. Jag vred på huvudet och kollade på Oskar. Jag har alltid sagt att den första kärleken nästan aldrig är den eviga kärleken. Men jag kunde vara en av dom som slog oddsen. Min första kärlek kunde bli min eviga. Min oavslutade. Jag kunde lämna denna jord med min första kärlek fortfarande brinnande i mig. Mina läppar fortfarande varma efter kyssar, min hand fortfarande varm efter hans. Tanken på ordet evig räddade mig från att frukta framtiden. För vem är jag att frukta framtiden, när jag har någon med varma, bruna ögon liggandes bredvid mig?

Vi låg kvar på klippan tills solen blev så varm att jag inte längre kunde känna hans handrygg mot min. Och vi gick ner till stranden där vi hittade resten av gänget. Dom spelade volleyboll och vi hoppade in. Josefin log mot mig och gav mig den där blicken som bara tjejer kan göra. När dom vet att nånting har hänt, nånting bra. Jag skrattade bort det och gav mig in i matchen. Det som började som en vanlig match slutade med bra många revanschmatcher, ännu mera fusk och en och annan brottningsmatch. Det var den ena tävlingsinriktade människan efter den andra och när det precis börjat likna krig och solen började försvinna, så gav vi upp.

Allihop gick tillsammans innan vi sakta splittrades för att var och en gå hem till sig. Jag sa hej då till Oskar, vände mig bort från honom och började ta fram nycklarna för att låsa upp dörren. När jag låst upp kände jag plötsligt att någon var bakom mig. Så jag vände mig sakta om och fann mig själv stirrandes rätt in i dom ögon jag alldeles för lätt försvinner i. Han la försiktigt sina händer på mina armar och kysste mig. Hans läppar trycktes mot mina, formades efter mina. Hans händer höll mig så hårt att jag kunde svära på att jag skulle få blåmärken. Det var som om han var rädd att jag skulle försvinna om han inte höll i mig tillräckligt hårt. Han släppte mig sedan försiktigt och utan att kolla mig i ögonen så vände han sig om och lämnade mig där. Stående utanför min upplåsta dörr alldeles knäsvag.

Han fick mig att känna att jag faktiskt levde.



FÖR DIG SKA JAG GÖRA DET TUSEN GÅNGER OM.






















Det finns helt enkelt inga ord. Ni gör mig hel, ni gör mig till den jag är. Bara den saken att så här en lördagkväll få ett sms där det står att man är älskad. Ni gör min dag, min vecka, mitt år. Jag älskar er.





NÅGOT FINT.


Somnar med fjärilar i magen.





TORSDAGSFUNDERING.












En alldeles för fin sommarkväll i juli nångång.

Får man verkligen må så här bra utan någon speciell anledning?






FOLLOW ME.




Och här har ni henne. Felicia (also known as Felle) Levén. Tjejen som har det största hjärta jag någonsin stött på och som utan tvekan förtjänar ett eget inlägg. Och när jag sitter här och skriver så slår det mig, det finns knappt ord för att beskriva den här tjejen. Hon får en alltid att skratta (och då menar jag verkligen alltid), hon låter sitt hjärta visa vägen, hon har en kropp många skulle döda för, hon skulle ställa upp för sina vänner vad som än hänt och hon uppfyller sina drömmar. Jag älskar dig.

Annars då? Jag låg uppe alldeles för länge igår för att läsa klart en bok och självklart blir rescensionen uppskjuten. Men men, nu är iallafall det överstökat. Har tränat mellan 13.00 och 17.15 så en lång, varm dusch var mer än välkommen! Nu däremot ska jag ta en kokosboll, lite mjölk och kolla på How i met your mother i inväntan på Grey's! Alldeles för bra avslut så här mitt i veckan.






JAG HAR FAMLAT I MÖRKRET, MEN I DIG SÅG JAG LJUSET.




När man har sovmorgon till 12.20 och man vaknar upp till att solen lyser upp träden med alla dess färger så kan ju faktiskt dagen inte bli annat än bra. Att man sen har världens finaste till vänner är inte heller helt fel. På idrotten hade vi basket, vilket är en av mina favoriter på idrotten, och jag sprang runt tills svetten rann på mig. Underbart. Direkt efter det gick jag till gymmet och jösses, jag var inte stark idag icke! Har gjort ett nytt mål också. Innan året är slut så ska jag bli lika vig som Emma. Hennes ben kan man vrida och vända åt alla håll och kanter utan att hon känner något. Wish me good luck.

Förresten, här är en fin låt så här på hösten. Den gör mig glad.








NEVER SETTLE FOR LESS THAN YOU DESERVE.



Efter alldeles för lite sömn, jobb som tog på kroppen, P.s i love you och besked om att någon lämnat denna jord (inte någon jag kände) så kan jag inte hjälpa att känna en viss rädsla för världen. Jag är rädd för att se hur någon jag älskar plötsligt går sönder. Jag vill gömma mig under täcket, blunda och hålla för ögonen. Vill inte höra om kriget i Irak, vill inte veta om hur många procent som dör av svält i Afrika, vill inte få veta hur många hjärtan som krossats. Jag är rädd för världen.





CRAVINGS.




Önskar just nu att detta hängde i min garderob. Speciellt skorna. Skulle kunna dö för ett par skor som dessa. (Och en svart päls. Men en sån hittar jag ingenstans så den fick inte vara med.)

Jag vet att det inte har varit världens bästa uppdatering på ett tag, men jag utlovar skärpning. Och gottgör er dessutom med del 6 idag eller imorgon! Förresten, har kommit på att jag har världens finaste tjejer. Min lördag bjuder iallafall på middag för att fira mormor och sen den godaste kladdkakan någonsin. Vi ses när vi ses! Puss






FEMTE OKTOBER.


Orkar. Inte. Känna. Så. Här.




I THINK I WAS BLIND BEFORE I MET YOU.




Det här är min andra halva. Bara så ni vet. Det finns ingen annan som är så lik mig som denna tjejen är. Hon får mig att glömma alla bekymmer och bara leva för stunden. Vet ni hur sjukt det känns att hitta någon som matchar en nästan på pricken? Som precis som jag lever för glass och som precis som jag älskar att vara busig. Som tar av sig kläderna direkt vi kommer innanför dörren och inte tackar nej till tjockiskvällar.

Att hon sen bor 40 mil ifrån mig och att jag just nu saknar henne så mycket att det gör ont är en annan sak.





EVERYBODY'S CHANGING.






Tänka sig hur lite hår kan förändra en människa totalt.






GENOM ELD. (5)


- Pauline?

Det var lustigt, hur jag kunde höra hans röst trots att jag låg ensam och sov. Som om han alltid var nära. Kanske till och med en del av mig. Jag kunde känna hans varma andedräkt mot min kind när han viskade mitt namn. I min halvsömn bestämde jag mig för att så bra drömmar finns inte, och slog därför upp ögonen. Och där var han.

- Klä på dig. Jag väntar utanför.

Klockan var halv tre. Jag vet inte riktigt hur det gick till, men på något vis fick jag på mig alla kläder och kröp ut genom fönstret. Han sträckte ut handen mot mig när jag kom halvsovandes emot honom. Jag lät mina fingrar smälta ihop med hans och så började vi gå.

- Vart ska vi?

- Du får se.

Och så gick vi.  På något sätt kändes det som om vi aldrig skulle komma fram, samtidigt som det kändes som om vi knappt börjat gå. Vi vek av från vägen och började gå på en stig som slingrade sig uppåt. Och trots att stigen var så pass smal att vi knappt kunde gå bredvid varandra så släppte han aldrig min hand. Aldrig. Jag frågade om vi var framme snart och han svarade med ett leende. Den sortens leende som avslöjar att något bra väntar. Plötsligt stannade vi, precis när jag kunde se himlen igen, och han bad mig att blunda. Vilket jag gjorde.

Vi gick några meter innan vi stannade igen. Jag kände hur han tog min ansikte i sina händer och sedan lät sina läppar formas efter mina. Och jag kunde inte hjälpa det, han fick mig alldeles knäsvag och precis när jag var säker på att jag skulle falla ihop så viskade han.

- Öppna ögonen.

Det första jag såg var ett par mörkbruna ögon, Oskars. Bakom honom låg en filt på marken samt några kuddar. Jag vände mig om och upptäckte att vi var högst upp på klippan. En bra bit nedanför oss låg stranden och de lägre klipporna som killarna brukade hoppa från. Sen kollade jag ut över havet och såg hur solen precis hade börjat kasta sina första strålar över världen. Vi satte oss ner på filten och jag tryckte mig tätt intill honom. Kände värmen som sakta lämnade hans kropp och gick över i min. Han lutade sitt huvud mot mitt och sa:

- Man ser solnedgången så ofta att man glömmer bort när solen går upp. Det är nu dagen börjar, nu livet börjar. Tusentals hopp väcks samtidigt som solen går upp. Varje soluppgång är början på resten av ditt liv.

Han nästan viskade den sista meningen. Och jag vet inte vad som hände, men dom orden fick mig att säga sanningen. Jag hade känt den här pojken i en månad, och han var den som fick höra orden ingen annan hört förut.

 

 

 

 


PUT THOSE HIGH-HEELS ON.




I fredags hämtade jag ut ett paket från HM som innehöll världens skönaste tröja och dessa klackar. Dom är lagom höga, klacken är stabil, dom är riktigt sköna och ja, snygga är dom också. Och vet ni vad? Dom är helt klart värda dom 99 kronor dom kostade.





OCH JAG GÖMMER MINA DRÖMMAR I EN LÅDA NÅGONSTANS.


Det värsta med att ha en dröm som tar lång tid, är att inse att man inte har den tiden som krävs. Speciellt när jag just idag inte vill göra annat än att börja skriva en bok, men golvet är fullt med grejer som ska slängas i tvätten och organiseras och en hög böcker ligger bredvid mig och väntar på att läsas. Jag går och drar med fingrarna längs böckerna i bokhyllan. Önskar att just min bok stod däribland dom. Vet ni vad bland det bästa jag vet är? Den finns två varianter av det. Böcker. Det första är när du öppnar en bok för första gången, alla bladen är släta, inget hörn är vikt och hela boken luktar ny och outforskad om man kan säga så. Det andra är när du går på en loppmarknad eller en second hand-butik och det finns böcker där, läst så många gånger att man nästan är beredd på att dom ska gå sönder när man tar på dom.

Jag kanske låter nördig, men vem vet, det kanske jag är? Men min dröm är att en dag hålla en bok i min hand som har mitt namn på framsidan. Kan ni tänka er hur den känslan måste vara? Att få se ens egna blod, svett och tårar i form av en bok stå i en bokaffär? Drömmar är till för att uppfyllas, right? Nu kör vi.


(Och mina fina vänner, det är inte bara för mig jag skriver, utan även för er. För att ni i dom mörkaste av dagar säger att ni tror på mig. Ovärderligt.)







RSS 2.0