No one knows how it is that with one glance a boy can break through into a girl's heart.




Från sammetslena kinder till rynkiga ögon. Sida efter sida med fina, svartvita pojkar. Svaret på frågan hur dom får oss att falla om och om igen.

http://www.hedislimane.com/diary/

THROUGH THE VALLEY WHERE LOVERS CLIMB.


Min bästa vän är inte bara en. Jag har många bästa vänner men samtidigt få, beroende på hur man ser det. Men när jag går ensam så känner jag alltid hur en hand plötsligt kramar om min.



När jag borstar tänderna har jag oftast väldigt bråttom eftersom jag oftast är på väg ut genom dörren när jag kommer ihåg att tänderna måste borstas.

När jag lagat mat till mig själv så blir det ofta enkelt, som ungefär pasta med champinjoner och bacon. Ska jag laga till fler är det grytor som gäller. Enkelt det med, men helt underbart gott! Fast om jag ska vara ärlig så älskar jag mackor, flingor och sånt.

Jag är rädd för tvestjärtar, att inte åstadkomma det jag vill samt för att göra fel.

Den värsta känslan är när man ligger ensam om kvällarna och det känns som om hela världen har fallit i bitar utom just den markbit man själv befinner sig på. Även när man gjort något och man vet att man inte har gjort sitt bästa. Dom där kraven på sig själv, ni vet.

Den bästa känslan är när man känner sig så lycklig att man nästan går sönder (som när man befinner sig i London eller när man får träffa någon man saknat efter en alldeles för lång tid) och när man är så där nästan sliskigt kär (när man ler och inte vet vart man ska ta vägen bara man hör hans namn).

Jag är bäst på tänka för mycket och försöka läsa mellan raderna (även om det inte finns några rader att läsa emellan). Jag dagdrömmer bort många timmar på dygnet och jag är rätt bra på planera framtiden.

Jag är sämst på att hålla mitt rum städat (är inte uppe i en vecka än), att komma ihåg vad jag planerat och på att inte ge upp (ibland är det alldeles för lätt).

Jag lyssnar på Edward Sharpe & the Magnetic Zeros - Home, har gjort det konstant i några dagar nu och jag tröttnar aldrig. "Home is wherever I'm with you".



Jag pratar jättemycket när jag är nervös och när jag ska berätta något roligt så kan jag inte prata alls på grund av att jag börjar skratta när jag tänker på hur roligt det är. Fast mest har jag en massa konstiga ljud för mig.

Jag tycker om lätta kyssar i nacken, hur skrivna ord kan träffa rakt in i hjärtat, gamla par som går hand i hand och fågelkvitter om våren. Jag tycker om att vakna upp med solen som smyger sig in i rummet, när vänner berättar om något som gjort dem lycklig, London och att efter en kall och snöig vinter få ha första uteträningen. Jag tycker om att vrida upp volymen och dansa runt i underkläderna hemma, känslan av att ha lyckats med något. Jag tycker speciellt om kattungar som somnar överallt och bebisar som man kan titta på i evigheter. Jag tycker om att se något ovanligt fint en väldigt grå dag, att äta jordgubbar på gräsmattan och känslan av att man vågar vara annorlunda (att man vågade något överhuvudtaget, det krävs mycket mod här i livet).




Kärlek är när ett namn är så mycket mer än bara ett namn och när det sista du tänker på innan du somnar är hans kyssar.

I somras var jag på peace&love, storsjöyran, i Holland och på Västkusten och ändå känns det som om jag inte gjorde nånting. Jag träffade knappt mina vänner och jag gick runt lite smått förvirrad hela sommaren. Men jag minns jordgubbar och glass på det gröna gräset, konversationer om framtiden, telefonsamtal som mest innehöll fniss, mjukglass med tuttifruttiströssel och att jag blev några centimeter längre. Dem få sommarkvällar jag hann spendera med mina vänner var dock de finaste jag kan finna inom mig.



Sist jag grät var förra onsdagen då alla krav på mig själv plötsligt stod framför mig. Botemedlet? Glass.

När jag vill tänka så gör jag helt enkelt det. Stänger ute allt och alla.

När jag bakar är oftast resultatet menat till någon annan och i nio av tio gånger så är det kladdkaka (daimkladdkaka, kladdkaka med glasyr, vanlig kladdkaka).

Just nu tänker jag på kyssar och längtar till imorgon.

Idag har jag gått runt och mått lite halvt konstig. Håller tummar och tår för att det inte är ännu en förkylning som knackar på dörren.

Ikväll ska jag sova. Och sova lite till.

Imorgon kommer jag att spendera tre timmar i skolan, ha jobbintervju, jobba några timmar och somna i någons famn.

När jag vaknar på morgonen sätter jag mig upp direkt, snoozar jag är det hopplöst att ens försöka komma upp. Sedan varvar jag sminkning, håret (plattar det varje dag) och frenetiskt letande i garderoben och inom 20 minuter sitter jag sedan vid frukostbordet. Där spenderar jag max tio minuter innan jag borstar tänderna och lämnar byggnaden.

Om jag var ett djur så skulle jag vara en häst som var fri. Ni vet, som i vilda västern. Som har friheten att kunna galoppera över gröna ängar (se: Spirit, hästen från vildmarken). Eller en citronfjäril. Då skulle jag inte bara vara vacker, fjäderlätt och fri, utan jag skulle berätta för världen att sommaren är här.







WEHEARTIT. FEBRUARI









Kattungen längst upp till vänster får mig att dö litegrann varje gång bilden dyker upp.







LITTLE DRUMMER BOY.


I fredags var jag med Pauline i Borlänge för att unna mig själv lite smycken.



Två ringar och ett armband från Gina samt en ring från Åhlens. Funderar dock på att köpa ett till armband.



Efter att ha sett dessa örhängen på Karins blogg (ja, lustigt nog hittar ni Karin på bilden under), så var det ingen tvekan om att jag skulle köpa örhängena. Även dessa från Gina, måste säga att dom har blivit riktigt bra på smycken!



Och så denna cape från Åhléns. Den ville inte riktigt fastna på bild, så jag snodde denna bild från Karin. Den är hur skön som helst och kommer användas flitigt!





ALMA.




Till dig som inte orkade läsa detta utan helt enkelt bläddrade förbi alla ord: Du missade precis hur kärleken började.






TRÄDGÅRDSBÄR.






Idag promenerade jag rätt in i väggen och sa därför nej tack till träning och jobb utan tog istället första bästa buss hem. Jag läste en gång att man kan tillåta sig att vara ledsen ett tag, men att man sen måste säga till sig själv: nu räcker det. Och då lägga det bakom sig. Vilket jag gör idag, imorgon tar vi nya tag. På väg till bussen fick jag med mig lite glass och trädgårdsbär (mysigaste namnet). Det gjorde onekligen min dag lite bättre!






ACNE.




Om jag hade 4000 riksdaler som låg hemma och skräpade, så skulle jag säga välkommen hem till ett par skor från Acne.





.DROP.DEAD.GORGEOUS.






Pauline är alltid snygg, men just idag var hon nästan-så-man-tappar-andan-snygg. Fick även plötsligt en väldans lust till att köpa massa halsband och ringar. Jösses vad snyggt det är. Vi bestämde oss för att gå på smyckesjakt på fredag. Idag har jag även övningskört med körskolan för andra gången och det känns galet bra! Vi var ute på landsvägen och jag körde i 90! Känns stort. Nu är det inte långt kvar till friheten. Nu däremot bör jag plugga lite kulturhistoria. Medeltiden, renässansen, barocken och den hollandska guldålderna väntar, wihooo!





ETT HJÄRTA INSLAGET I RÖTT PAPPER.


Igår hade Valentine namnsdag och så här firade jag honom:



När jag kom till skolan på morgonen hängde små lappar på allas skåp med några fina ord. Jag var betydelsefull.



Till och med på speglarna inne på toaletterna hängde det hjärtan. Överflödigt enligt vissa, mysigt enligt mig.



Hejhej.



Efter skolan så gick jag till Siljan för att skriva lite på boken, men något skrivande blev det aldrig! Först satt Emma hos mig i väntan på skjuts och sedan fastnade jag hos en annan Emma. Men inom loppet av ungefär två timmar så hann en chokladboll, en ciabatta skagen (bilden) och två pannkakor hamna i min magen. Så det var två välspenderade timmar.



Efter träning på kvällen så hamnade jag och Johanna hemma hos Olivia där vi skulle dränka våra ensamma sorger i glass. Fast nä. Vi ville mest ha en ursäkt till att äta massor med glass, vilket vi även gjorde. Kollade på Bride wars också. Runt halv elva bar det hemåt och jag slocknade så fint i min säng inom loppet av tre sekunder.






HIMMELSBLÅOCHÄNGSGRÖN.








Jag saknar färgen grön. Gräset mellan tårna och löven på alla träd till exempel. Jag tror jag saknar färgen blå också. Ni vet, sommarblå himmel och sjön. Eller ja, sommarhimmel över huvudtaget med alla dess färger. Allting är så vitt just nu. Marken jag går på, himlen ovanför mig, träden runt omkring mig. Allt. Jag har aldrig varit så trött på vintern som jag är just nu, våren måste komma snart.

Det finaste är att många har berättat att dom börjat gråta när dom läst sista delen av novellserien. Fast det kanske inte är så bra att få folk att gråta.. Iallafall så har många påpekat att dom vill ha lyckliga slut (vem vill inte ha ett lyckligt slut?), så jag tänker lova er just ett sådant slut. Jag kommer antagligen inte skriva en novellserie än på ett tag, men några noveller ska jag allt kunna skriva! Bara för er. Lyckliga slut, här kommer vi.





SOMEDAY I'LL FLY AWAY.




I söndags var jag och spenderade lite kvalitétstid med syster och mamma i Borlänge. Med mig hem hade jag massor med saker som man behöver men inte orkar köpa, samt dessa tre ting. Två nya favoritnagellack (för sammanlagt 20 riksdaler!) och den antagligen finaste ringen jag äger. Lite kärlek vid första ögonkastet.

Sen tänkte jag tacka för alla fina ord jag har fått angående novellserien/sista delen. Sms, kommentarer på facebook och komplimanger i skolan. Ni förstår nog inte hur lycklig jag blir över era ord, hur stark jag blir. Utan er hade jag aldrig kommit så här långt och utan er hade jag inte spenderat håltimmarna i biblioteket med boken. Så jag tackar er från den djupaste delen av mitt hjärta (fast det där lät bara cheezy). Ni är det bästa jag vet.





GENOM ELD. (sista delen)


” 25 juli

Saker du aldrig får glömma:

Hur han mitt i natten plötsligt kan slänga en arm runt dig och krama dig så hårt att du nästan går sönder. Du får inte heller glömma hur han ser ut när han är nyvaken. När dem mörka lockarna hänger ner över hans ansikte och täcker hans ögon som i sin tur täcks av en tunn, sårbar hinna hud. Kom ihåg hur han luktar i regnet. När hans parfym försvinner och han bara luktar som sig själv och då även med en svag doft av regn. Kom ihåg hur vattendropparna på hans hud smakar. Den svaga, ljusa linjen längs hans handled där han har sin silvriga kedja som han fick av sin mamma. Kedjan som är värd mer än vad pengar kan ge och som lämnar en liten bränna efter soliga sommardagar. När du står ensam och ser ut över världen och du plötsligt känner hur någon kramar om dig bakifrån, stryker bort ditt hår och sedan kysser dig på det stället där en endaste kyss får dig att glömma bort hur man andas. Precis där din axel blir till hals. Kom även ihåg hur hans hand så lätt flätas ihop med din. Att med hans hand i din så blir marken plötsligt stadig under dina fötter och hur alla världens problem försvinner likt en havsvåg då han trycker den hårt. Hur även den minsta beröringen får ditt hjärta att låta likt tiotals hästar som galopperar i det fria. Värmen, gåshuden, rysningen som går längs ryggraden.

Och för guds skull, vad du än gör, glöm aldrig hans kyssar. Hur han får dig yr, knäsvag och lycklig bara genom en kyss. För glömmer du känslan av hans kyssar mot dina läppar, din hud, så har du glömt bort en del av dig själv.

Pauline. Minns det andra glömmer.”

Mitt namn är Oskar och detta är den sista sidan ur Paulines dagbok. Eller förresten, stryk det där. Det är inte den sista sidan, för då skulle hon ha en ny under madrassen, kanske en röd. Det är den sista skrivna sidan. Resten av dagboken består av vita, streckade sidor. Sidor som borde ha fyllts med ord om varma sommardagar, hur trädens löv färgas röda och om den första oskyldiga snön.

Jag höll henne i mina armar, kände hennes andetag mot mitt bröst och hörde henne viska:

- Snälla glöm mig aldrig.

Jag viskade i hennes öra att jag aldrig skulle glömma henne. Aldrig. Tårarna började rinna nerför mina kinder. Hon kramade om mig hårt, som om hon inte ville släppa taget. Men jag kände hur både hjärtslagen och andetagen blev oregelbundna.  Jag stängde ögonen och skrek inombords att det här inte kunde hända. Det fick inte hända. Men tystnaden hade aldrig haft förmågan att dölja saker. Du låg tyst i min famn. För tyst.


Det hade blivit min tur att vara trasig.



SEE, IT FEELS BAD NOW BUT IT'S GONNA GET BETTER.




Sitter i min ensamhet och känner att jag mår så himlans bra just nu. Rakt igenom. Eller ja, förutom i magen då. Är nog inte så hälsosamt att slänga i sig en ben&jerry's..

Idag pratade vi om alla fördomar som folk har om Sverige. Det värsta är att många av dom stämmer. Vi är lilla landet lagom, vi är mellanmjölk och vi sticker inte ut ur mängden. Jag kan hålla med om att mellanmjölk är den godaste mjölken, men jag tänker inte spendera mitt liv som en i mängden. Jag har ingen lust att försvinna bland alla andra. Vi borde bli mer som stora landet vodka eller som landet öl. Eller varför inte som lilla landet whiskey? Men nu är vi mellanmjölk, har alltid varit och kommer antagligen alltid att vara det. Så förhoppningar om något chockande radikalt lägger jag under huvudkudden.

Nu däremot bör jag hänga tvätt och sista minuten-plugga. Vi ses när vi ses!






RSS 2.0