OCH HELT PLÖTSLIGT TILLHÖRDE DU MIG.


Fina inlägg som jag ibland (oftast) önskar var mina:



Får en att längta till milslånga stränder, att få gå barfota i sanden och känna hur vågorna sträcker sig upp till ens fotavtryck och suddar ut dom. Kommer på mig själv med att leta efter en riktigt flickig bikini. Bloggen hittar du här och inlägget här.



Vildmarken. Att få känna sig ensam på jorden, men samtidigt så fri som man kan bli. Att få se hur ens hunds djupa instinkter kommer fram igen och bli förbluffad över landskapet som omger en. En vacker dag ska jag också vandra i fjällen. Bloggen hittar du här och inlägget här. Kolla inlägget, värt dom få minuter det tar.



Kärlek, kyssar och lycka när den är som bäst. Bilderna på hennes kärlek och texterna om hennes liv är bland det finaste jag vet. Ni vet, när kärleken är så stark att den faktiskt övervinner allt, till och med världshav. Hon har köpt ett armbandsur med två klockor, en symboliserar hennes tid, den andra symboliserar tiden där hennes älskade bor. Bloggen hittar ni här och inlägget här.





NORRLAND.
















Och här har ni min helg i Sundsvall i bilder. En bättre helg hade nog inte varit möjlig. Jag har badat isvak (stolt!), lärt mig namnet på minst 15 nya människor, grillat korv och druckit varm choklad, bilat i 8 timmar och haft djupa diskussioner, badat bastu med utsikt över sjön, skrattat tills jag kiknat, somnat bredvid han som gör mig lycklig och mycket mer. Helgen innehöll dock en stor upptäckt, någonting jag förbisett i alla dessa år och som fick mig att skratta mer än vad jag gjort på hela året. Pictionary. Har ni missat det så ber jag er på mina bara knän att spela det. Om ett gott skratt förlänger livet så har nog denna helg gjort att jag fått minst tio extra år.

Vad är det man säger? Det går bra nu.





THIS TIME FOR AFRICA.




I torsdags hade vi en liten fest med klassen och några stycken från Uganda som var och hälsade på. Vi inledde kvällen med twister som var en omedelbar succé! Blev väldigt många skratt där. Bäst var ändå att en ugandier vann båda gångerna..



Fina Olivia.



Omgång nummer två. Mig finner ni i randig tröja under allihopa.



Elias och Olivia!



Efter lite grillade korvar i magarna så gav vi oss in på Havet stormar. Återigen en klassiker som fick och att skratta tills vi kiknade. Kan ju meddela att en stol gick sönder.



Vem som åkte ut var inte så lätt varje gång. Här hade Ben och Ludvig landat på samma stol. Vilket resulterade i att dom sprang in i ett annat rum och efter någon sekund hörde man Ludvig skrika YEEES!



En oförglömlig kväll. Vi lekte svenska lekar, ugandiska lekar, sjöng sånger på de olika språken och dansade till vi var blöta av svett. Dom log hela kvällen och deras glädje spred sig genom hela rummet. Jag kan knappt vänta tills vi åker till Uganda i höst!

Den taskiga uppdateringen beror på en tripp till Sundsvall och en annan till Stockholm. Men de två får ni höra om imorgon, för nu borde jag duscha och gå och lägga mig.





DÄR AXEL BLIR TILL HALS.


Två veckor hade sakta passerat och nu var det bara en dag kvar. Eller snarare en natt kvar. Sen ska jag äntligen få träffa honom igen. Fjorton dagar har aldrig varit så tomma och passerat så sakta som just dessa fjorton. Två veckor är egentligen ingenting. Vi har levt så många veckor att vi glömt majoriteten av dem. I vissa fall har hela år blivit bortglömda. Men jag tänker inte ljuga, för en vecka sen låg jag på badrumsgolvet och stirrade upp i det vita taket. Undrade om jag någonsin skulle bli hel igen. Om två veckor verkligen kunde kännas som en evighet. Fast ja, det senare hade jag ju fått svar på. Två veckor kan bli en evighet. Men just den kvällen kändes han så långt bort, både i distans och tid. Allt som gick genom mitt huvud var att det var som om han tagit med sig den del av mig där han finns. Och just den kvällen så saknade jag den delen. Jag hade vant mig vid den delen. Men jag tänker inte låtsas.

Utan honom är jag svag. Ibland tror jag att jag har glömt hur man är stark.

Så en dag. Jag behöver bara överleva natten så är jag hos honom igen. Trots att klockan var sent och gardinen var nerdragen så var det ljust i mitt rum. Månen smög sig in genom alla springor och la ett blått sken över rummet. Jag tänkte på honom. För oavsett vart han är, så ser han alltid samma måne som jag ser nu. Och vet du vad? Den är aldrig större än din tumme.

Jag låg i sängen och funderade på vad som gjorde att jag saknade honom så mycket. Svaret slog mig och jag kunde inte stoppa ett leende från att formas. Jag saknar nätterna med honom. Precis innan han somnar när han ligger och rycker litegrann och sedan oftast väcker sig själv med att hoppa till ordentligt. Att veta att han alldeles strax försvinner in i sina drömmar, där ingen kan störa honom. Jag saknar även hur han låter mig ligga med huvudet på hans axel hela natten, hur han vill att jag ska sova på hans axel. Även om jag starkt betvivlar att det är speciellt skönt för honom. Fast mest saknar jag hur han mitt i natten kan dra mig till sig och kyssa mig i nacken. Jag har fortfarande inte kommit på om han är vaken när han gör det eller om han bara gör det. Det är som om han känner på sig att jag är vaken. Som att han påminner mig om att jag aldrig är ensam.

Jag skulle kunna leva på hans kyssar i nacken. Precis där axeln blir till hals. Jag blir påmind om hans närvaro, att han bara är min. Hjärtat slår lite snabbare och gåshuden smyger sig på. Mina läppar formar ett leende vid blotta minnet. Det är sådana kyssar som påminner en om att kärlek är vackert. Till och med när kärleken gör ont så är den vacker.

Imorgon kommer jag börja leva igen.

 

 

 

 


THE TIME IS NOW.




Idag kände jag mig rätt fin. Speciellt eftersom jag såg ut så här i håret, nya favoritfrisyren. Absolut bästa de dagar man inte orkar med sitt eget hår.



Sen hade jag på mig ett halsband jag fyndat i mammas smyckeskrin (förlåt mamma).



Och så världens skönaste byxor från HM som damp ner i brevlådan för någon vecka sen. Dessa invigde jag idag, vi fick ju trots allt besök från Uganda.



Fast när jag väl kom till skolan så kände jag att det inte spelade någon roll hur fint klädd jag än var. För allt folk fokuserar på för tillfället är mitt plåster som är så vackert placerat i pannan. Under detta hittar ni fyra stygn som hamnat där på grund av nästan beundransvärd klumpighet. Men jag kände mig lite fin iallafall.

Och som vanligt var denna måndag lika skön som alltid. Fyra träningar och en geografilektion. Bra måndag! (Och nej, jag är inte ironisk).

Justja, jag skriver på en novell nu. Den dyker upp lite senare. Eller kanske imorgon. Vi får se.






ANGELICABLICK.SE












En garderob jag önskar vore min just nu! You name it och kvinnan har det.






WEHEARTIT. MARS










BÄTTRE SENT ÄN ALDRIG.














Den 2 mars fyllde Olivia Söderström 18 år. Denna kvinna har hjälpt mig att komma levande ur både matkoma och hjärtesorg. Och när jag ser dessa bilder så inser jag hur underbar hon är. För att inte tala om hur vacker hon är!

Det kommer liksom alltid vara du och jag.





OM EN MINUT, OM EN SEKUND.


Rummet var nästintill mörkt. Den enda ljuskällan var de få solstrålar som höll sig fast vid jorden. Vi var nio stycken som låg i små högar i rummet. Några i soffan, andra i sängen och så några på golvet. Du och jag låg på golvet. Jag vet inte hur det gick till, men när jag vände mig om så låg du plötsligt där. Alla sov runt omkring oss, någon snarkade svagt i sängen bakom mig. Dina ögonlock var stängda och du andades djupt. Jag undrade vad du drömde om. Om du drömde överhuvudtaget. Jag låg i flera minuter, minst tio, och funderade på om jag skulle våga röra dig. Det kliade i fingrarna, de gjorde nästan ont av längtan av att känna din hud mot mina fingertoppar. Men tänk om du vaknade? Hur skulle jag kunna förklara varför mina fingrar vilar mot din hud? Men ändå. Jag måste få veta. Måste få känna.

Jag sträckte sakta fram handen och mina fingrar nästan skakade. De rörde försiktigt din kind och du rörde dig inte, så jag lät dem sakta smeka din kind och ner till halsen. Jag undrade hur dina hals smakade, hur det skulle vara att få kyssa den tunna huden. Fingrarna fortsatte över din axel och ner på din arm. Här var huden spänd, men samtidigt len och jag kände musklerna som mörkret dolde. Kände hur blodådrorna var som olika floder ner mot din hand. Undrar om jag vågar? Nej. Fast jag måste. Du sov fortfarande, så jag tog modet till mig och flätade försiktigt in mina fingrar i dina. Lät dem vila där en stund, innan jag lät min tumme smeka din hand. Jag följde dina konturer med blicken och insåg sedan att du inte sov. Du var fullt vaken och din blick var fäst på mina ögon. Modet svek mig och jag drog till mig handen som om jag bränt mig. Allt jag velat säga försvann med dem sista solstrålarna. Jag kunde inte ens förklara varför min hand några sekunder tidigare hade befunnit sig i din hand. Mina ögonlock slöt sig och jag bestämde mig för att om jag somnade nu så skulle jag tro att det här bara varit en dröm imorgon.

Men jag kunde inte somna. För helt plötsligt började mitt hjärta slå hårt i otakt. En varm hand vilade mot min kind, formades efter min kind. Jag öppnade ögonen igen. Du var så nära. Jag kunde känna hur dina andetag värmde min hud allt eftersom du kom närmare. Till slut var du så nära att jag kunde känna dina läppar mot mina, även om beröringen var lika lätt som en fjärils vingslag. Din hand sänktes ned mot min hals och du kollade mig i ögonen. Och i samma stund dina läppar kysste mina var det självklart. Det var en dröm. Inget annat än en dröm som krossade marken jag låg på, ersatte den med ett vitt, fluffigt moln svävandes på en blå himmel. En dröm.

Kyssar. Kyssar. Kyssar.

Klockan? 09.14. Ögonen öppnades försiktigt och jag såg alla kroppar som låg i sängar och soffor runt omkring mig. Påmindes om drömmen jag hade inatt. Log. Fin dröm, väldigt fin. Virar in den i ljusblått presentpapper och gömmer den inom mig, kan vara bra att ha när dagarna är gråa.

Ett andetag bakom mig får mig att inse att jag inte bara har någon bakom mig, jag har även någons hand i min. Någon drar mig intill sig (naken hud mot min) och någon kysser mig i nacken.

Kan man drömma även om man är vaken, eller kallas det då för verklighet?

 

 

 


TELL THE WORLD I'M COMING HOME.








I helgen har jag ätit glass med ananas, maränger och chokladsås, jobbat cirkus tio timmar, somnat lycklig, fastnat för serien Chuck, insett att Leksand är vackert och våren är på väg, ätit årets första grillade måltid, vaknat lycklig, insett att jag får fira min födelsedag hemma och börjat planera framtiden.

Bra helg mina vänner. Bra helg.






DET FINASTE JAG VET?




Kattungar.





SEMLOR.






I tisdags bakade jag underbart goda, groteskt stora semlor! En enda semla täckte hela min hand. Jag lovar er att jag fick en chock när jag skulle kolla om dom hade jäst och dom var stora som fyra tennisbollar (några större!). Men dom var galet goda och jag är lite smått lycklig över att ha lyckats med detta då senaste gången jag bakade (bullar) så jäste inte degen alls och dom blev stenhårda. Fast nästa gång gör vi nog lite mindre semlor. Och då ska jag komma ihåg kardemumman med!

Skäms lite över den dåliga uppdateringen och jag ber om förlåtelse och kommer med ursäkten om att veckan har varit äta-sova-skola-träna. Har glömt bort allt vad fritid heter. Men tänkte försöka få er att förlåta mig genom en novell. Sounds good?

Vi hörs snart igen.





LE WEEK-END.




Igår styrde jag mina steg mot Källberget där jag och Johanna bakade en tårta som vi senare skulle överraska Olivia med.



Nedre lagret var jordgubbar, mellersta grädde med daimbitar och så strödde vi mjölkchoklad över det. Mums!



Johanna har två väldigt små och väldigt söta hundar. När hon gjorde sig iordning så låg jag och kliade på två mjuka magar i hennes säng.



Hos Olivia åt vi tacopaj och skrattade över alla historier som lämnade våra läppar.



Efter en väldans massa problem med att tända ljusen så kom jag och Johanna med tårtan och vi sjöng för Olivia. När den var uppäten bestämde sig några för utgång, dock styrde jag och min kära Johanna stegen hemåt. Himlans fin kväll ändå. Och nu är det inte långt kvar tills jag står i baren jag med!





I'M NOT A STOP ALONG THE WAY. I'M A DESTINATION.


Till er som inte finner Gossip Girl särskilt roande, förlåt. Till er andra, njut.



(alla bilder från weheartit.com)







O.S






Här har ni min fina vän Olivia, som igår fyllde hela 18 år! Nu börjar det rulla på med allas födelsedagar. Dock var denna tös på kryssning igår så vi firar henne i helgen. Och du behöver inte vara orolig Olivia, ett helt inlägg med massa bilder på dig dyker upp snart! Ska bara hitta det förbaskade usb-minnet.. Så GRATTIS min vän!

Jag älskar dig.





LIKT FÅGEL FENIX RESER VI OSS UPP UR ASKAN.






Vart jag har varit dom senaste dagarna? I Enköping med mina tjejer och tagit brons i inomhusSM! Ingenting kan beskriva hur stolt jag är över laget. Vi kanske tog brons, men det känns som om vi tog guld.

Så nu när jag är hemma igen kommer uppdateringen bli bättre. Lovar. Nu bör jag däremot hoppa in i duschen och ta ut hunden på promenad, för sen ska jag på pannkaksdejt! Till vi hörs igen, puss.






RSS 2.0