ATT VARA POSITIV.


Jag vet inte om ni där ute vet om detta (antagligen inte alla), men jag är en sådan person som ger upp. Allt för ofta upprepar jag meningar som: Det kommer inte att gå. Jag orkar inte". Det är för svårt. Jag är inte tillräckligt förberedd.

JAG. KAN. INTE.

Min dröm är att skriva en bok. Att bli författare. Det är precis samma dröm som säkert tusentals, om inte miljontals, andra här i världen har. Så vad är till min fördel? Vad säger att en liten artonårig tjej från Leksand kan göra något så stort som att skriva en bok? Jag har tappat räkningen på alla gånger jag har försökt och misslyckats. Eller snarare gett upp. För jag har inte tid, ingen inspiration och inget förlag skulle ändå ta sig an min bok. Men så ibland ställer jag mig frågan: hur fan kan jag veta det? Jag ger upp när skolan blir för tuff, när tyngderna börjar bli väldigt tunga i gymmet och när det kommer till mina drömmar. Mitt psyke är svagt med andra ord. Ett svagt psyke går inte ihop med stora ambitioner och drömmar. Så vad gör man? Ni har säkert hört svaret förut, dela upp era mål. Jag har hört det tiotals gånger men aldrig riktigt förstått innebörden. Förrän nu. Jag vill skriva en bok. Men jag borde antagligen dela upp mina mål. Kanske till att skriva ett kapitel varannan månad? Bli krönikör istället? Eller så borde jag se om jag ens kan fortsätta novellserien som jag började på för ett bra tag sen. Varje maratonlopp börjar med ett steg. Det går inte att fuska. Jag har försökt och det har slutat med att jag har brytit ihop och gråtit i mammas famn.

Har du någonsin sagt till dig själv eller någon annan "jag har försökt men det gick inte"? Fråga dig själv igen, försökte du verkligen? Helhjärtat alltså.

Bryt ner dina mål i mindre bitar och vänd dina tankar till: Det kommer gå. Det kommer vara skitsvårt men jag ska lyckas. Jag kommer klara det här. Positivitet är sjukt underskattat. Och speciellt så här i höstmörkret är det svårt att vara positiv. Men försök. Det tänker iallafall jag göra.

If you only do what you know you can do, you never do very much.
- Tom Krause









Kommentarer

Släng en kommentar här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-post: (publiceras ej)

URL/Bloggen din:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0