WE'RE FALLING INTO THE AUTUMN.






Hej mysigaste höstskorna som kommer bli ordentligt använda. Älskar ullen längs kanten och att det är knytskor.





SEXTONDE SEPTEMBER.






I fredags var det den 16 september. Vilket betydde att jag och Johan då hade varit tillsammans i ett halvår. "Det är inte särskilt länge", kanske ni tänker. Men jo, när det är det bästa halvåret i ens liv så. Jag har aldrig kunnat vara mig själv med någon som jag kan med honom. Han står ut med mig när jag är bitter, skrattar åt mig när jag svär över korkade lärare, pussar mig i pannan när jag gråter åt Grey's och tar min hand mitt i natten. Det är låter otroligt tonårsaktigt, men jag kan se han i min framtid.




KANTARELLER.







I lördags spelade jag mina två sista matcher för det här året, dessa två matcher råkade även vara de två första SM-finalerna. Blev två förluster men nog var vi nära i första matchen! På söndagen däremot så åkte jag, syster, mamma och hunden ut i skogen för att plocka svamp. Är nog bland det mysigaste jag vet. Efter över två timmars promenad, en tur då vi gått vilse och ont i ögonen av allt letande så hade vi hittat tretton kantareller. Ja, ni läste rätt. Tretton. Sablans tanter som plockar all svamp.. Men tretton är ju ändå bättre än ingenting. Vi får se hur de blir tillagade! Efter svampturen åkte vi och införskaffade lite välbehövliga saker innan Afrika. Som typ en ryggsäck och en rejäl resväska. En grön också, är trött på att ha en svart som man aldrig känner igen.





MOSTER.




Det här är alltså min moster. Christine heter hon, fast jag och mina syskon kallar henne för Ninna. För när man är liten är Christine ett alldeles för långt och krångligt namn. Hon är en gud på allt man kan göra i ett kök och vi brukar säga att man alltid går upp några kilon när man är på besök. Hennes räksmörgåsar är legendariska och står högt upp på önskelistan när man fyller år. Hennes jordgubbskräm är inte heller att leka med. När alla har ätit klart så sätter jag skålen i mitt knä och bokstavligen slickar rent den. För att inte tala om hennes jordgubbssaft! När hon var liten ville hon blir en konditor men det fick hon inte för sin pappa, han sa att de som jobbade med det blev bara tjocka. Hans två egna systrar var nämligen det. Just nu jobbar hon åt kungens farbror och det är ju inte så dåligt!

Det bästa med moster (ja, det slår till och med hennes matlagning) är att hon helt plötsligt kan ringa och innan man ens har hunnit säga hej så säger hon: Hej min Lisa! Tänkte bara säga att jag älskar dig. Hejdå! Sen lägger hon på. När man själv ringer, vilket är alldeles för sällan, så kan man verkligen höra lyckan i hennes röst. Hon bryr sig som ingen annnan jag känner. I Cypern var det en kille som drog upp min klänning och sen pekade på sin kind och ville ha en puss, vilket resulterade i att jag bitchslapade honom precis där han pekat. När min moster fick höra detta så skrek hon i telefonen: Helt rätt! Hon säger ofta att jag inte ska ta någon skit, inte från någon. Hon peppar mig alltid och får mig att må bättre. Hon vänder mina dåliga sidor till något bra och har alltid sett mig som något större, något bättre, än vad jag själv sett mig som. I flera minuter kan hon prata om det som är bra med mig.

Till sist, och jag lovar att det här är sista grejen, så är moster guldvärd att ha med på julafton. För några år sedan började hon rimma på paket som hon inte hade en aning om vad som fanns i. Vilket slutade med att hela familjen kiknade av skratt. Men hon startade även en ny tradition! Sen dess rimmar vi på våra paket och det ena är sämre än det andra. Men det är så mycket mer än bara rim, den är en sorts gemenskap. Det är inte en riktig jul utan moster och hennes man. Jag skulle kunna fortsätta i evigheter, men då skulle jag nog tappa de flesta som läser denna blogg.

Men det här är min moster iallafall. Christine, also known as Ninna.






TISDAGSLISTA.


Vad är den äckligaste mat du vet?

Väljer bort tomater i alla fall förutom då de är soltorkade.

Nämn fem grejer du är nöjd med som du gjort i jobbet (hela livet).

Oj. Jag har ju inte jobbat så där jättemycket. En sak var iallafall förra sommaren när jag jobbade i en bar och hade hand om betalningen (vi hade bara en kortmaskin). Jag hade konstant fem olika bankkort i ena handen och tappade inte bort en enda, hade koll på alla ägarna. Under mina dagar på ICA i somras så lyckades jag le och vara trevlig mot alla otrevliga turister, och det ska ni veta är inte så lätt som det låter!

Vad ångrar du i livet (om något)?

Den här frågan var jobbig. För det jag ångrar är inte små, lätta saker. Det är svårt att leva med att man ångrar sig.

Vad är det sjukaste rykte du hört om dig själv?

Nu kanske jag blir alldeles för privat (förlåt i sådant fall), men jag fick höra att min första gång inte var ett dugg bra. Vilket den faktiskt var.

Vad kommer du ha för klädsel i höst och vinter?

Skjortor och mjuka, sköna tröjor. Samt mina svarta (självklart) jeans och mina nya militärgröna! Lite småkär.

Vilket är ditt dyraste klädesplagg?

Det här svaret kan bli lustigt. Jag är nämligen mer en kvantitet- än en kvalitémänniska. Men det dyraste är nog en höstjacka för 700 riksdaler. Som har blivit använd cirka 4 gånger. Rätt ovärt när man tänker efter.


Har du någon oanad talang?

Jag är mästare på att nypas! Vet alla ställen där det gör ondast att bli nypt och jag hittar dem varje gång. Kanske inte en sådan nödvändig talang dock..

Vad gjorde du i helgen?

Såg till att gå från semifinal till sm-final. Ren och skär lycka.

Vad är dina fem viktigaste 2dos den här veckan?

Köpa överlevnadskit till Uganda, klara samhällsprovet, ge Skövde två rejäla matcher i finalen, skriva någonting (vad som helst) och pussa på min man.

Vad har du på dig just nu?

Träningsshorts och en groteskt stor (samt skön) tjocktröja.

Senaste låt du lyssnade på?

Låten minns jag inte, men spellisten hette iallafall "hit or get out". Den rullade på medans vi tränade.

Bästa skönhetsknep?

Ni vet. Sova, tvätta bort sminket, dricka mycket vatten, hålla koll på ögonbrynen. Ni vet. Allt det där jag inte gör.

Vilken klädstil tycker du är hetast på män?

En vit farfarströja. Just därför fick pojkvännen en i födelsedagspresent..

Och fulast?

När personen utstrålar att den är bättre än alla andra.

Vem saknar du?

Min moster. Hon är en speciell kvinna. Jag ska beskriva henne för er någon dag. Alla borde ha en moster som henne.

Om du fick en enda önskan uppfylld vad skulle du önska?

Helt ärligt? Fred på jorden.

Vilka tre personer inspirerar dig mest?

Isabella Löwengrip, hon har åstadkommit mycket i en väldigt ung ålder. Hon må kallas blondinbella men jösses, den kvinnan är smart. Sandra Beijer, hon har följt sina drömmar och sitt hjärta. Hon inspirerar med bilder och sina texter. Hon kan verkligen skriva vackert. Sen måste jag säga det mest självklara svaret av alla, min mamma. Vet inte vad jag skulle göra utan henne, hon är stark och vacker och vad man än behöver finner man i hennes handväska. Mammor är bra att ha.

Bästa filmen nånsin?

Tonåringen i mig måste säga The Notebook. Himla vacker film det där. Samt The Green Mile. Vacker den med, på sitt eget vis.

Bästa boken nånsin?

History of love av Nicole Krauss. Det är, och kommer nog alltid vara, det vackraste jag har läst. Sen gillar jag Jodi Picoult starkt. Gillar hennes sätt att skriva och berätta. Läs!

Vilka tidningar läser du?

Morgontidningen då och då. Har precis börjat prenumerera på Illustrerad vetenskap och Egoboost. Får se om jag fortsätter.

Vad önskar du att du var bättre på?

Att skriva. Planera. Hålla koll på mina grejer, är trött på att glömma och tappa bort allting. Ha mitt rum städat.

Är du religiös?

Ibland. Känns tryggt att ha någon att vända sig mot när världen faller i bitar runt omkring en.

Vad är din största rädsla?

Att något ska hända dem jag älskar. Livrädd.

Vad är det elakaste någon sagt till dig?

Det elakaste någon har sagt till mig sa han genom att inte säga något alls.

Om du får barn vad ska du döpa dom till?

Svårt! Finns så himla fina namn i världen. Skjuter upp det här svaret tills det knackar på dörren och jag har nio månader på mig att bestämma ett namn. Jag fick till exempel heta Lisa för att pappa tyckte att jag såg ut som en sådan.

Om du fick köpa vilken bil som helst – vilken?

Ännu svårare än frågan ovanför då jag har absolut noll koll på bilar. Fråga mina vänner om ni inte tror mig. Men jag är nöjd så länge bilen har lite gas i sig, känns säker och kan dunka på med bra musik.

De tre finaste sms du fått i år?

De tre finaste smsen har antingen handlat om mitt skrivande eller så har de varit från min pojkvän. De finaste har nog faktiskt varit om mitt skrivande. Som till exempel: Jag älskar dig när du är glad, när du är fånig, när du är sådär vackert sårbar, när du är ledsen, när du är arg. Jag älskar dig jämt. Men när jag läser dina texter älskar jag dig ännu lite till. Du är så fruktansvärt duktig, och världen kommer att komma ihåg dig Lisa Ingels. Eller det här smset: Lisa. Jag älskar hur du är, hur du skriver världens finaste texter, hur du får mig att må bra en dålig dag, hur du kan locka fram ett skratt i vilken situation som helst, hur du gör mig fnittrig genom dina kärlekshistorier.. Ville bara säga att jag älskar dig.

(slog mig nu att jag nog faktiskt har de finaste vänner man kan önska sig).

 

 

 

 


NÄR MÖRKRET FALLER.



För att vi borstar tänderna vid halv tio och kryper ner under täcket strax därefter. Kramar om varandra hårt. Pussas lite. Säger godnatt och jag-älskar-dig. En sista godnattpuss. Vänder ryggen åt varandra och somnar. Ibland med min hand i din.

Rutin. Vill inte somna på något annat vis.






DEATH WILL GET US ALIVE.






Så.. Vad händer i mitt liv för tillfället? Inget alls känns det som. Förutom att jag missbrukar heytell (bästa appen) med Olivia, spenderade gårdagen med att citera väldens bästa Sune (och Håkan såklart). Har beställt hem lite kläder inför Afrika, känns overkligt att vi åker om nästan exakt två veckor. Mycket som ska göras innan dess! Projektarbete, läxor, pussa på min man, ta sputor och vaccin, semifinal i helgen (tagga!), stockholm med mannen i mitt liv, träningar, skolan och you name it. Men kommer garanterat bli en upplevelse man minns hela livet. Uganda ska vi till förresten, mitt i smeten med andra ord. Mellanlandar i Heathrow gör vi med. Funderar på att råka gå fel när vi ska hemåt och bli kvar i London. Låter helt okej i mina öron! Tänkte berätta att jag rensat bort nästan 700 bilder från mobilen men då skulle nog några av er sluta läsa min blogg. Men helt ärligt, skaffa appen heytell om ni har möjligheten. Helt klart värt det. Go crazy!





E.S


I söndags blev det Ericas tur att (äntligen) fylla 18! Vi firade henne på lördagen med middag, presenter och massa fniss.



Finaste födelsedagsbarnet!



Tårtan. Mmmm. Alltså, jordgubbar.



Bästa Pauline som nu är den enda att ha födelsedagen kvar att se fram emot! I december ska hon firas med ett BOOM.

Ni kanske undrar varför det endast finns tre bilder från kvällen? Enkelt svar, ingen ansåg sig vara särskilt fotogenisk den kvällen. Utom Erica och Pauline då. Dom blir alltid bra på kort, förstår aldrig hur dom lyckas!






BECAUSE YOU NAMED ME AS YOUR LOVER.




Du och jag. Jag och du.




OCH DET KÄNNS. HUR? DET KÄNNS.


Någonstans på vägen får man sätta ner foten. Hur ont det än gör. För vet ni vad? Det går inte att vara förbannad på någon man älskar. Det kan hända att man växer ifrån varandra. Det är smärtfritt. Det är som ett blåmärke som försvinner stegvis och till slut tänker man inte ens på att det en gång fanns där. Det andra sättet är att man säger det. Det är slut nu. Det är inte du, det är jag (fast det är du). Nej, vi ses aldrig mer. Det gör ont ett tag men sen går det över. Som ett stort plåster som sitter på ett par lite för håriga ben. Det gör ont när man sliter av det, bränner ett tag. Men saken är den, det går över. Man liksom rycker på axlarna och sen är det inget mer med det. Det tredje alternativet och som jag personligen tycker är värst, är när smärtan är konstant. Detta alternativ är som en stukad fot. Har man stukat den en gång, så stukas den lätt igen. Flera gånger om. Och det gör ont. Att bli sårad om och om igen, att aldrig få tiden att läkas helt, vet ni hur det känns? Om ni vet det så har ni mitt medlidande, för det bokstavligen suger. För mig gjorde den stukade foten så ont att jag har skrikit rakt ut i evigheten och fyllt min pojkväns tröja med salta tårar. Om nätterna så undrar jag för mig själv varför man inte väljer plåstret. Gör det snabbt. Slit av det. Orsaka inte en människa mer smärta än så. Det räcker gott och väl.

Men jag har fått nog. Jag sätter ner foten. Trött på smärtan och speciellt på besvikelsen som har visat sig att vara garanterad. Jag gör slut med dig. Officiellt. Du läste rätt. Slut. Det kommer aldrig mer finnas något vi.



Och nej, detta handlar inte om min pojkvän. Det här handlar om vänskap. När den är svartare än en oktobernatt.






TILL DIG SOM ÄR, SKA BLI ELLER HAR VARIT 16.











VART JAG MIG I VÄRLDEN VÄNDER.


Inte världens mest intressanta uppdatering, jag vet. Men svackor kommer ibland och då ligger fokusen på att ta sig tillbaka. Ska försöka bli lite bättre! Önskar ibland att jag hade tusentals läsare så jag skulle kunna fråga vad ni vill se/läsa i denna blogg och så få ett enkelt svar tillbaka. Storbloggare har det alltför bra! Ikväll blir det middag för finaste Erica som fyller 18 imorgon. Då är det bara Pauline kvar som har 18-årsdagen att se fram emot. Själv siktar jag på 20 år! För 19 är nästan en lika värdelös ålder som 17 känns det som. Iallafall, fram tills middagen ikväll ska jag kolla på lite typiskt tjejiga filmer och se till att bli frisk någon gång. Mår jag inte bättre efter helgen så blir det ett besök hos farbror doktorn. Hm, måste verkligen sluta slänga iväg intressepilar..


Note to oneself: Börja skriva igen.





NO, WE WON'T FADE INTO DARKNESS.









Jag och Johanna placerade oss på en parkbänk idag och pratade om allt som hänt i Cypern. Det ena galnare än det andra. Vi pratade om alla videoklipp och lyssnade på låtarna som spelades konstant. Bästa napa. Nog har jag lite abstinens allt! Även om jag åkte på världens förkylning (som gör att jag knappt kan äta så här två veckor senare) så var det värt det. Skulle göra det igen om jag kunde. Men nu knackar verkligheten på så allt man kan göra nu är att dagdrömma. Bort till staden där det inte finns några gränser. Tittar på hawaii-halsbandet jag fick där som fortfarande blinkar lite svagt. Det blinkar efter två veckor! Bara jag som är alldeles fascinerad? Mannen borde helt klart fått bättre betalt för det. Iallafall, jag ska inte slänga iväg några fler intressepilar mot er (även om någon kanske träffade?). Nu ska jag leta fram lite glass i kylen och sen sätta mig och spela tvspel. Bra torsdagskväll!






RSS 2.0