Tack och adjö picturesofme!

 
Eftersom jag snart flyttar till ett nytt land så kände jag att det passade med en ny blogg! Ni finner mig numera på:
 
http://lisaingels.blogg.se
 
 
 
 

Hur fem bakslag resulterar i en framgång.

 
Skrev tidigare att det var panik med USA. Hela min magkänsla sa att det här är omöjligt Lisa, du kommer inte att komma iväg. Det är dags att hitta en ny framtidsplan. Men så ringer jag till USA och vicepresidenten är äntligen tillbaka från sin alldeles för långa semester. Klockan två ska han ha möte med min amerikanska studievägledare så om jag kunde ringa tillbaka vid klockan tre så skulle jag få besked, fick jag veta av en trevlig amerikansk röst på andra sidan atlanten. Timmarna gick och nervositeten i magen gick inte att beskriva, när det var tio minuter kvar till midnatt (vår tid) då jag skulle ringa så dyker ett mejl upp. Antagningsbeviset. Smsar några av de viktigaste ett enda ord: ANTAGEN!! Den natten satt jag uppe till halv tre och fixade ansökan till visum och CSN.
 
Nästa bakslag. Fick tid på ambassaden den 22a augusti, lite stressigt kanske med tanke på att jag hade tänkt åka den 13e. Men mamma använde sina superkrafter och vips så hade jag tid den 6e. På mindre än en vecka (det är så jävla stort ändå) lyckades vi fixa alla papper som behövdes till visumansökan. Åkte ner till Stockholm med syster och hamnade i en lång kö utanför ambassaden. Efter en timme var jag äntligen först i kön, sa hejdå till syster, fick visa mina fotsulor och lämna ifrån mig all elektronik. Någon timme senare var det klart. Ett visum var på väg hem till mig. LÄTTNAD.
 
Nästa bakslag. Man fick börja välja kurser i början av juli. Alla kurser jag hade kollat lite nyfiket på gick åt som smör i solsken. Jag och Jonna har letat och letat efter kurser. Försöker hitta kurser att ta tillsammans. Kurser som inte är allt för svåra. Som har bra lärare och som faktiskt är intressanta. Jag står på väntelistan på sju olika kurser. Jag har just nu fem units av de tolv som krävs för att få CSN-lån. Om det löser mig vet jag antagligen först efter min första vecka på skolan.
 
Nästa bakslag. Att hitta någorlunda billiga flygbiljetter till USA är inte alltid så lätt. Men har man tålamod så brukar det lösa sig. Ska man dock flyga samtidigt som OS i London slutar så är man körd. Så som jag, Jonna och Mamma har letat efter biljetter. Förgävets väntat flera dagar i hopp om att priserna ska gå ner. Men icke. Tacka Gud för att jag har föräldrar som hjälper mig att uppfylla min dröm. Hejdå 10 000!
 
Nästa bakslag. Kunde inte ansöka om CSN-lån förrän jag fått antagningsbeviset från skolan. Handläggartiden är över en månad och pengarna som är mer än välbehövliga just nu finns inte där. Och ringer man och ber så snällt man kan om lite påskyndning så får man ett snäsigt "Nej." tillbaka.

Mer bakslag än framgångar må man tycka. Men är det något jag har lärt mig under de senaste veckorna så är det att INTE GE UPP. Vad du än gör, ge inte upp. För efter all tid, alla pengar och alla tårar som har gått åt så finns det liksom bara en sak att göra. Att fortsätta kämpa. Att bevisa för mig själv och för alla andra att det faktiskt går bara man ger sig fan på att inte ge upp. Om fyra dagar, måndag den 13e klockan 09.10, lyfter ett plan som går till Frankfurt. Det planet kommer jag befinna mig på. Därefter hoppar jag på ett plan till Washington innan jag slutligen, äntligen, får hoppa på planet som ska ta mig hem.
 
 
 
 
 
 

LinneaLindmark. (eller lindmask som Johanna säger)

Alltså, kan man annat än att älska människan??? Så sjukt jävla skön. När jag flyttar så tänker jag ge ut hennes nummer till okända pojkar. För nu är det bara en vecka kvar i Sverige. Shit. En vecka liksom! Iallafall, visum är fixar och nu är det i princip bara packningen kvar. Hur Linnea bara kunde ha en väska med sig är helt otroligt! Jag är uppe i tre.. Tills vi ses igen (kommer snart fylla bloggen med USA!), puss och kram!


RSS 2.0