Lova att ta hand om dig.

 

Det finns inget vi längre. Vi båda visste vad som skulle hända men ingen ville säga orden. Jag stod i regnet och såg dig köra iväg för att antagligen aldrig mer komma tillbaka. Sov på din sida av sängen inatt. Hade halsbandet jag fått av dig på mig och höll tavlan på oss mot mitt bröst. Tårarna rann och jag undrade om vi verkligen tagit rätt beslut och ville inget annat än att du skulle komma tillbaka. Tårarna rinner fortfarande, huvudet gör ont och ögonen är svullna. För att inte tala om smärtan i mitt hjärta. Går den någonsin över? Hur många tårar kan en människa innehålla? Men vi har en vänskap som ingen kommer kunna ta ifrån oss. Och jag kommer alltid älska dig. En del av mitt hjärta kommer alltid tillhöra dig. Alltid.

 

 


Kommentarer

Släng en kommentar här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-post: (publiceras ej)

URL/Bloggen din:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0